En mycket bra skiss!

"En mycket bra skiss!" Så löd pappas kommentar efter att han ritade kartan här ovan.
Kartan visar vägen till älgpasset där mamma satt idag och dit jag och Clara kvistade över vid lunch.
.
Min pappa har många intressen och egenheter men två av hans kanske mest underliga intressen eller kanske talanger är att rita kartor och göra vägar.
När man än kan tänkas behöva eller inte behöva en karta är han där med pennan vässad.
Det är synd att jag inte har sparat alla kartor han har ritat genom åren, det hade varit en tjock bok vid det här laget. Men jag gillar det, de är som pappas charm. Väldigt omtänksam och noga med att vi inte ska komma bort.
.
Hans vägbyggargen kommer också till pass lite nu och då. Det är ju inte så att han ställer sig och smäller upp en E4 och asfalterar. Nä han kan liksom tycka att "just här behöver vi komma fram!" Och så plockar han fram nån liten grävskopa och sånt som kan vara bra att ha vid vägbyggen, ja och sen gör han en väg.
.
Nåväl, åter till jakten..
Vi satt och passade med mamma i två timmar, lite älgjaktsfeeling måste ju ävan jag och Clara få.
Så fort jag svängde av efter Hupokkavägen infann sig stämningen, det var jakt i luften.
Jag vred till och med ned radion i bilen och smygkörde längst med den krokiga och guppiga skogsvägen som skulle ta oss fram till mammas pass.
.
Efter vägen passerade vi Rudolf, jag såg bara en keps och ett par nyfikna ögon skymta fram i hans torn. Jag vinkade och fick en lätt nick tillbaka.
I nästa pass satt George, han var än mer nyfiken när han hörde en bil och reste sig upp. Men bara en aning och väldigt försiktigt. Han kände antagligen igen bilen och hann hälsa innan han såg vem som satt bakom ratten.
Vi körde en bit till och slutligen kom vi fram till mamma.
.
Hon hade eldat i kaminen, värmt mat och fixat och grejat.
Clara var helnöjd, hon käkade välling och tog en liten lunchvila i älgtornet.
Jag trodde att vi skulle hinna få en skymt av Petri och pappa som gick med hund och drevade. Dom skulle enligt planen passera mammas älgtorn på eftermiddan, men vi orkade inte vänta.
Två timmar är nog lagom när man är drygt fem månader och sitter på pass för första gången.
Så jag drack en kopp kaffe med mamma och sen åkte vi hemåt i förväg. Nån älg fick vi inte se men jag hann få en liten liten dos av jakten iallafall.
Mamma och Clara i älgtornet