Vik hädan baciller

En läbbig magsjukebacill kan inte hindra Clara från att dra på klackaskorna. Hon har magsjuka med stil. Efter en alvedon i lördags vaknade piffsuget hos Clara. Hon gled i sina rosa klackaskor, smetade på läppglans, krånglade på örhängen, ringar och drog upp sin rosa finväska på axeln. Efter en timme blev hon åter blek om nosen och somnade i soffan iförd hela arrangemanget. Helgen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss.

Jag kom trots dumma baciller iväg på paltfest på lördag. Och det var ju en himla tur för den palten var god den! Och det var en trevlig fest. Annars mest inne och ta hand om sjuka barn. En sväng på ICA för att handla handsprit och klorin och därefter sanering av hemmet. Jag handla i samma veva resorb, blåbärssoppa, proviva, coca cola och roliga tidningar till Clara. Kändes som att alla stirrade ner i min handlingskorg för att sedan rygga tillbaka. Inte svårt att lista ut vad som pågick hemma hos oss med tanke på vad jag shoppade så folk blev ju inte onödigt närgångna.

Lite godare

Lite ångrar jag nu att jag inte la mig bredvid Frank när han blev trött något tidigare än vanligt och somnade stenhårt strax efter nio. Klockan är snart elva och han sover än!! Händer aldrig. Det hade varit skönt att få en två timmars stödvila men det är också skönt att få egentid i två timmar. Jobbigt bara att man aldrig blir förvarnad på den här lite längre egentiden då man faktiskt hade kunnat göra något vettigt. Nu har jag ju bara gått och väntat på att han ska vakna eftersom det är det han alltid gör. Så fort jag börjar med nåt då är han vaken, ibland blir förmiddagsvilan endast tjugo minuter.

Jag har i alla fall bestämt att jag inte går ut mer än nödvändigt idag, ut i det här råtrista vädret. Det är kallt men ändå varmt, alltså det är plusgrader men man fryser ändå. Det regnar, det är mulet, det är slaskigt, det är trist. Rätt skönt att kunna bestämma innedag då.

Jag är faktiskt skitduktig på att promenera just nu, en långprommis varje dag. Har känt mig risig i halsen ett tag, lite snorig och allmänt seg så gymkortet har vilat. Idag blir det ingetdera. Käkade äppelpaj med vaniljsås istället. Tommy Myllymäkis smulpaj som enligt honom är världens godaste smulpaj. Donade till den igår när Ingela kom över. Och den är god, tricket är enkelt - flingsalt! En dutt flingsalt i kanelblandningen man svänger runt äpplena i och en större dutt i smulpajsdegen. Enkelt och lite godare.

Fågelmat

Jag gillar verkligen inte fåglar, nääeee. Läskiga djur... Petri envisades med att det ÄR en kul aktivitet, att mata fåglar. Motvilligt följde jag med. Clara traskade modigt iväg med en hel bull längd under armen, den skulle fåglarna få. Frank satt tryggt i famnen men var minst lika intresserad. Svårt att säga om han var intresserad av fåglarna eller endast av den torra gamla bull längden dock. Clara var modig, med svanar, gäss, änder och allt vad de nu heter runt överallt delade hon lugnt ut bullbitar. Och vi snackar hundratals, kanske tusentals, sjukt många och sjukt äckliga.

"Mamma, stora tjejer gillar läskiga saker. Som att mata alldeles för många fåglar" Jo jo visst, nog såg jag det allt!

Och Frank tittade på med stora ögon. Han fattade nog ingenting, varför dela ut god bulla till dessa gapiga fjäderfän??? Petri gav honom en stor bit. Han studerade nog hur Clara gjorde. Höjde handen för att kasta, dröjde en stund, tittade på pappa, tittade på mamma, tittade på fågeln, tittade på bullen... Nä... han pallade inte, det gick liksom inte att skiljas från den. Tjoff, rätt in i egen mun. Den läbbigt stora svanmamman som ivrigt väntade bredvid hon blev helt stel, sköt fram halsen ytterligare en halvmeter och försökte med blicken skrämma Frank till att dela med sig, men icke. Han lät sig inte skrämmas utan mumsade i sig bullen helt ogenerat.

Sen traskade vi vidare, åt söndagsmiddag hos Tanja och Philip vilken vi bjöd in oss själva till. Praktiskt och mycket gott!

Lördagsmys

Clara ordnade en myshörna i lördags efter skidåkingen. Hon ville ha lite privacy, lite lugn och ro där hon kunde käkade chips och kollade film. Frank var ej välkommen men han är svår att stoppa när han har ett mål i sikte. Efter några minuter gjorde han ett första försök till att forcera borgen och efter ytterligare några minuter var han inne, lätt match!

Liten blir stor

Ja och Frank han går nu! Traskade iväg på sin elva månaders dag, ett steg den 14e, två steg den 15e och sen var det klart. På torsdag den 16e kunde han gå. Han firade med en glass, Hello Kitty på pinne, Franks första glass även så. Och han åt den snabbare än Clara, liksom sög i sig i ett svep. Jag minns när Clara började med glass och det tog minst ett år innan hon ens orkade äta upp hela glassen. Och hälften hann smälta bort innan hon jobbat sig igenom den. Det är skillnad på glassmonster och glassmonster...

Vi firade allihop + en middagsgäst på fredag. Tre rätters och jag var själv väldigt nöjd med hela upplägget. En bra middag tycker jag!

Frank tränar också på slängpussar, han klappar händer i tid och otid, vinkar och åt rätt håll! Annars blir det ju lätt åt fel håll för bebisar. Men han kan han, lillFrallan.. Inte så liten längre. Vår bebis börjar bli stor!

Kärleken till maten

Det är kul att laga mat till Frank, han äter precis allt! Och med en sån god aptit och gärna med goa små ljud när han äter, riktigt njuter. Till frukost får han oftast sån barngröt (för att det är så himla enkelt och där finns allt nyttigt uträknat och klart), pulver som vispas ut i varmt vatten. Till det serveras frukt, bär eller nån smarrig pure. När Clara beställer gröt till frukost vilket händer emellanåt då får även Frank riktigt gröt. Igår med äpple och päronbitar som kokade med och sen mosad banan till och idag med kiwi och mangobitar i. Han slukade i ett nafs!

En mellanmålsfavorit just nu är turkisk yoghurt med goa grejer i både för Clara och Frank. Antingen mixa bär och blanda i yoghurten eller bara skiva ner frukt och blanda i russin som vi gjorde igår. Clara tyckte yoghurten till och med var godare än grädde. Bra betyg eftersom hon är en liten gräddnos som tycker grädde är vansinnigt gott.

Apropå mat, det där med Gnocchi kommer jag göra fler gånger själv. Hur enkelt som helst och som sagt en rätt som är utmärkt bra att ta med barnen på. Rolig och lättarbetad deg att baka fantasifulla gnocchisar med. Nu råkade det vara så att Clara inte var lika förtjust i att äta dessa, hon ville så gärna eftersom hon gjort dem själv men det föll sig inte riktigt i smaken. Frank däremot, han mumsade glatt!

Jag gillar att ha med Clara i köket och blir så glad när vi hittar maträtter där hon kan fixa det mesta. Hon blir själv oerhört stolt och det är ett fint knep att få småfolket att äta bättre. Laxburgare gör jag lite då och då och Clara kan mosa och fixa smeten galant och det är nåt hon gärna äter. Den här varianten är så lätt så lätt, det går toksnabbt och hela familjen smarrar gärna mina burgare.

Laxburgare
4 portionsbitar laxfilé
1/2 krm cayennepeppar
1/2 tsk salt eller antagligen lite mer
rivet skal av 1 lime
1 msk potatismjöl
1/2 dl matyoghurt

Salsa
1 liten burk krossad ananas (227g)
1/2 finhackad rödlök
saften från 1 lime
1 1/2 dl matyoghurt
1/2 krm cayennepeppar
lite salt

Skär lax i små kuber och blanda med allt det andra. Mosa till färs med gaffel. Forma till fyra biffar och stek i smör.

Låt ananasen rinna av i en sil. Blanda med alla de övriga ingredienserna. Klart!

Och till det här kokar jag couscous och styr upp en grönsallad.

Mat fick vi då hela helgen!

Förra veckan avslutades med SPA, mhm... Frank åkte på en kort semester till farmor och farfar så medan Clara var på dagis i fredags testade jag och Jennie Elite Palace Hotel och deras SPA-behandling för två. Vi hamnade där eftersom det var första stället som hade en tid ledig och en tid för två! Kroppsskrubb och bastu sen fick en av oss massage och den andra satt i hett bad med trevliga oljor och massagestrålar sen bytte vi plats. Kroppsspray i form av olja, lent och fint och avslutningsvis en fotmassage. Rätt mosiga och gosiga efter det!

Petri hämtade på dagis så vi fortsatte att lyxa till tillvaron. Hamnade på gamla hederliga Tranan , där var vi mycket förr och nästan alltid åt man deras Pelle Janzon (deras variant på carpaccio). Och sen kvällsaktiviteter på det, förr alltså. Nu åt vi sen lunch och ett glas vin och shopping på det. Blev lite nostalgiska där på Tranan och började prata förr i tiden och så hamnade vi, där efter shoppandet på Oliver Twist. Eftersom Jennie och även jag en kort sväng jobbade på Akkurat där i begynnelsen så blev "lillasyrran" Oliver Twist ett ställe vi hamnade på ofta. En öl blev det där och vidare hem. Petri gick ut och jag, Jennie och Clara hade en mysig tjejkväll.

Lördag skulle jag ha yogat för första gången i livet, grymt taggad att prova på yoga. Tror det kommer göra susen för min hälsa men passet var fullt. Störigt. Blev istället en tur ut på stan, lunch på Capri och hem igen. Clara hade lördagsmys med faster och jag och Petri passade på att käka flott innan Kiruna/Brasiliansk inflyttningsfest. Renfilé på Bar Nombre och ett fantastiskt rödvin men nästan godast tycker jag att deras Cava är. Kan inte annat än rekommendera och sen söta bröderna Svensson som gör tillvaron där så mycket bättre än på alla andra ställen.

Söndag och Clara laddade för kalas, hon hade gärna velat gå redan innan frukost och tyckte att väntan var lång och jobbig. Vi lyckades invänta rätt kalastid utan smärre utbrott och hann också smarra god lunch även denna dag, på Långbro Värdshus. Clara kände direkt igen sig när vi kom in, "Ååååå det är här man får goda pannkakor!" Så prinsessan fick pannkakor och sen kalas!

Ja å så hämtade vi hem minsta lilla söta gryngubben och åt även middagen ute, familjen + farmor och farfar. Diskmaskinen fick en välbehövlig paus denna helg!

Dukat

Clara har dukat upp igen...

Frallan

Heey! Snackar du med mig?

Frank går i samma spår som Clara. Han har nu precis som Clara fått för sig att det är rätt fränt med en snajsig väska, PÅ HUVUDET??? Ingen tvekan om att han känner sig rätt cool i Claras rosa silkiga väska med fluff och paletter runt om.

Små saker

Det är små saker som gör livet glatt. En omtänksam man som laddade kaffebryggaren igår morse exempelvis. Bara att trycka på knappen när jag susade förbi för att koka gröt som Clara beställde till frukost. Jag får morgonkaffe på morgonen rätt sällan, det hinner ofta bli närmare lunch innan jag får till det och hinner ladda kaffebryggaren. Min frukost och mitt kaffe måste oftast prioriteras bort på morgonen på grund av tidsbrist. Jag skulle kunna kliva upp tidigare, jovisst men jag orkar inte. Tröttheten på morgonen och det ofattbara att det verkligen är dags att kliva upp uppstår vaaarje morgon. Det är segt att kliva upp och vi är lite sega i starten. Både jag och Clara måste få vakna till framför TVn en stund och sen dundrar vi på för att hinna till dagis.

Här för nån vecka sen dök Petri upp oanmäld precis innan jag skulle dra på Frank ytterkläderna och skynda till dagis med Clara. Jag minns inte varför han kom men det var väl nåt han glömt. I samma veva kunde han ta med Clara och lämna för en gångs skull. Också en liten sak som betydde väldigt mycket. Skönt att slippa bängla in Frank i ytterkläderna och släpa med honom som en vante under armen och skönt att själv slippa kliva ur morgonrocken. Ett annat lugn direkt och en liten lycka just där och då.

Och att få komma iväg och träna på kvällen (ensam UTAN barn) ger också ny kraft och gör livet glatt, ännu bättre på dagen men så glatt blir det sällan. Jag måste bli bättre på att ta mig iväg, behöver ju det sjukt mycket också. Står helt still i min viktnedgång sorgligt nog och min kropp gör ont. Behöver bli stark och slank rätt snart känner jag. Det behöver vi båda två, jag och Petri. Dags att ta tag i det där...

Och tänk bara vad en omelett kan göra livet lite gladare. Hungrig som få här om dagen. Ingen mat hemma förutom barnmatsburkar... Å så hittade jag äggen och rensade kylen. Rädisor, tomater, blomkål, brieost,  basilika och lite parmesanost. Mätt och glad!

Stickat

Och grynen fick fina presenter från byn när Ingela och Björn kvistade över i helgen. Av mommo kom helt underbara stickade tröjor. Dom var så fina så det är inte klokt juh!

Frank i sin härliga mommo stickade tröja med söta sköldpaddeknappar!!

Och Clara i sin guldiga söta kofta med glittriga knappar. Bilden gör ju tyvärr  inte riktigt koftan rättvis men men..

Skridskor

Idag åkte jag och Frank långfärdsskridskor, han sov sig igenom skridskopasset och verkade trivas med den sovmetoden. Ett perfekt sätt att få träning på! Det går alldeles utmärkt bra att åka skridskor och ha med sig vagnen och det är ju så nice. Som idag, lagom kallt och strålande sol. Det var en mycket bra dag att vara mammaledig på!

Jag åkte mitt första pass på skridskor i lördags, på Velamsund. Första passet på två år, kändes mest i ljumskarna annars inga krämpor förutom ryggen, som vanligt. Petri åkte pulka med barnen och hade med sig Björn som sällskap. Ingela och Björn är ju lite coola, bor i Kuoksu men jobbar i Stockholm. Det går det med!

Ja Björn var här på kurs med jobbet men Ingela minsann, hon kommer jobba här vissa veckor. Fränt att pendla Kuoksu-Stockholm måste jag säga.

Söndag var också planerad som en skridskodag. Men det var galet kallt på morgonen så mina skridskokompisar tvekade. Jag var lite sliten efter lördagens inflyttningstillställning även fast den blev lugn och jag var i säng tidigt så jag var inte den som tjatade precis. Det blev istället lekgympa med Clara och en tur ut till Värmdö för att kolla på hus. Hoppas hoppas hoppas att vintern håller i sig så här bra och att man kan åka på isarna länge till.

Gympasalen!

Bitande kallt

Ledig från dagis i fredags, då packade vi ryggan med varm choklad,  kex och grejer. Isolerade pulkan med en tjock gosig filt, för det var bitande kallt. Sen traskade vi till Tantolunden för att åka pulka. Helt ensamma var vi också, i Tantolunden alltså. Hela backen för oss själva och i lekparken bredvid ekade gungställningar, klättergrejer och iskarusellen tomma. Men vi hade skoj och Frank tjöt av lycka när han fick sladda runt i pulkan!

Kul med snö och pulka tyckte Frank!

Ensamma i backen

Iskarusell!

En finsk bit

Clara ville så gärna bjuda på en finsk sång. Hon har till och med fått till en sån där tragisk, melankolisk ton i det hela. Varsågoda!

2 februari 2012

Jag vet inte men jag tror att 2 februari för 36 år sen var en kall men solig dag, eller hur var det mamma??
Det känns så... Ofta, vad jag kan komma ihåg så har min födelsedag varit väldig fin, inte bara själva födelsedagen i sig utan vädret. Kallt men fint...

Till årets födelsedag väntades ett riktigt busväder, snökaos (yes!!), mycket kall luft från Ryssland, oväder, HÅLL-ER-INOMHUS-varning, typ...

Jag blev väckt av min underbara familj, jag och Frank blev väckta. Petri och Clara ordnade med tårta, kaffe, paket och väckte oss med sång. Clara blåste ut ljusen, åt upp min tårtbit, öppnade mina paket, sjöng "ja må hon leva" och "happy birthday" ett tjugotal gånger. Efter ett tag sa hon helt lycklig och glad. "Mamma!! Det känns precis som att det är min födelsedag idag!!" Och jag lovade att hon kunde få min födelsedag också.

Clara på dagis och jag och Frank ut på stan, trots HÅLL-ER-INOMHUS- varningen. Det var väl -10 och lätt snöfall, rätt mysigt alltså. Åt lunch med Lisa och lilla Alma, väldigt mysigt. Tänkte skynda med tunnelbanan hem men insåg att vi var i god tid och hann med att promenera hem från söder. Snöfallet upphörde och solen sprack igenom, -10 och strålande sol hela vägen hem. Bästa vädret!

Middag åt vi ute. Frank beställde torsk, potatis och skirat smör. Första riktigt middagen ute på restaurang, å han åt, herregud vad han åt! Clara käkade också torsk men sen ville hon smaka på mina musslor och hon blev stormförtjust i Moules Frites, kul. Vi fick även sällskap av Tanja och Philip vilket var en trevlig överraskning.

Födelsedagen var till belåtenhet, den var superbra, kunde inte bli bättre faktiskt.

Morgonfika!

Med slipsen på svaj! mina fina killar!

GRATTIS säger Clara. Hon diggade musslorna skarpt!

Åter på kulturhuset

Efter en lunch på takterrassen på kulturhuset besökte vi "Rum för barn" igen, längesen sist, tre år sen kanske. Det var kul tyckte Frank och kussen Sheana. Dem kröp runt och kollade in stället, läste nån bok, dregla lite här och lite där och kollade in andra små huliganungar. Sen blev man helt slut om man var bebis. Både Frank och Sheana slocknade bums när vi gick därifrån. Det hade blivit en perfekt promenad hem men tiden blev knapp och jag fick bråttom till dagis så promenaden blev raka vägen ner till tunnelbanan.

Bra häng tyckte småpaltarna. Dem skulle kunna stå och spana på folk hela dagen om det inte är för att man blir så fasligt trött efter ett tag.

Värsta coola! Frank spelade Allan ballan och trodde han var störst och starkast.

Sheana tog det lite mer soft och tyckte han var lite väl skränig och pinsam.