Midnattssolen gör inte direkt att nattugglan i en somnar till. Jag vill verkligen inte gå och lägga mig, sommarnätterna är helt sjukt underbara. Som ikväll, klockan är 00:32 och solen lyser röd och bländar en när man kikar ut, älven är helt stilla och det blänker och gnistrar som kristaller i vattnet. Lugnet och doften av dagg är ren och skär meditation. Jag var precis ut och fotade lite och drog in så mycket luft i näsan att den nästan vek sig. Strax ska jag slumra, Clara vaknar ju om några timmar så det finns inte mycket annat att göra.
Helgens festival sitter fortfarande i och gör inte att man är piggare när Clara börjar tralla vid sex rycket. Och igår åkte jag och Petri ut på nattfiske istället för att sova. Jag rodde båten upp mot Mollinkorva och Petri fiskade från båten - romantik på hög nivå, så vem behöver sova.
Han åkte till Stockholm i morse men jag och Clara blir kvar här ett tag till. Nu trivs jag dessutom ännu bättre. Grannarna har som vanligt sommarhästar på besök, tolv stycken i år. Idag hängde jag med Ella och Ida på första kvällsturen runt berget. Jag red Falcon, en stolt och stor kille med hett temperament och riktigt bra drag i galoppen. Vi gillade varandra så jag hoppas att det blir fler tillfällen.
tisdag 30 juni 2009
fredag 26 juni 2009
torsdag 25 juni 2009
Sol, bad och hallonpannacottapaj med jordgubbar!
tisdag 23 juni 2009
I byn
Bara två myggbett hittills, bra start på semestern tycker jag. Annars hittar varenda mygga i kommunen just till mig och äter mig sönder och samman. Nu har ju myggen precis vaknat till och kanske tar det lite lugnt så här i början, bara en tidsfråga innan det är stört omöjligt att vistas utomhus.
Vi har firat midsommar och firar nu att värmeböljan tar fart. Det ryktas om värmebölja och det skulle sitta otroligt fint. Å snart är det festival!
Vi har firat midsommar och firar nu att värmeböljan tar fart. Det ryktas om värmebölja och det skulle sitta otroligt fint. Å snart är det festival!
tisdag 16 juni 2009
07:15
Man blir på så gott humör av att hitta en sån här liten goding i sängen, även fast klockan är 07.15 och man är svintrött.måndag 15 juni 2009
Världens absolut största bil
Sen var det ju det här med bilen... vi har bytt bil...
Nu har vi en bil vi inte kan få in i garaget eftersom den är för stor! Det var verkligen inte min idé och jag hade ingen rösträtt i frågan. Plötsligt så bara stod den där, hiphop bilen...
Jag är inte så nöjd. Alltså det är en fin bil, superfin verkligen. Ett litet problem bara, hur i hela fridens namn ska jag kunna köra åbäket?! Jag kommer meja ner tanter och elefanter utan problem. Busschaufför har aldrig varit min grej och kommer aldrig att bli.
Jag berättade för Jennie om trucken och att jag aldrig mer kommer kunna hälsa på. Dom har så himla trång infart, jag kommer ta med båda grindstolparna och halva rabatten när jag ska in. Då kom hon med en fin idé, "parkera nere på ICA vettja så hämtar jag dig där". Herregud, fatta problemet!
Vi skulle faktiskt kunna parkera nere vid ICA här hemma också, och ha en mindre bil stående där som vi kan köra upp till garaget med. Inte alls bök, näääjdå.
Nu har vi en bil vi inte kan få in i garaget eftersom den är för stor! Det var verkligen inte min idé och jag hade ingen rösträtt i frågan. Plötsligt så bara stod den där, hiphop bilen...
Jag är inte så nöjd. Alltså det är en fin bil, superfin verkligen. Ett litet problem bara, hur i hela fridens namn ska jag kunna köra åbäket?! Jag kommer meja ner tanter och elefanter utan problem. Busschaufför har aldrig varit min grej och kommer aldrig att bli.
Jag berättade för Jennie om trucken och att jag aldrig mer kommer kunna hälsa på. Dom har så himla trång infart, jag kommer ta med båda grindstolparna och halva rabatten när jag ska in. Då kom hon med en fin idé, "parkera nere på ICA vettja så hämtar jag dig där". Herregud, fatta problemet!
Vi skulle faktiskt kunna parkera nere vid ICA här hemma också, och ha en mindre bil stående där som vi kan köra upp till garaget med. Inte alls bök, näääjdå.
fredag 12 juni 2009
En fredag
Clara vaknar 05:50. Vill inte somna om så vi myser i sängen och läser om musen Molly och hennes vänner till strax innan sju.
Grötfrukost och sen yr Clara runt som en virvelvind helt naken. Jag dricker kaffe och äter en smörgås. Enligt min PT ska jag äta smörgås + gröt + ägg. Jag ska ju träna sen så jag borde grunda bra, men... ähh skit i det, hinner inte.
Lämnar Clara på dagis, ledsen tjej. Skitjobbigt.
Jag går hem, sätter mig vid datorn och rensar spam från min nya jobbmail. Helt sjukt vad mycket spam, rensade bort närmare 400. Irriterande, måste be IT-killen styra upp det där.
Kom på att Clara travade iväg med en jordgubbe igår kväll. Hon hade jordgubbsspår över hela kroppen inklusive håret, men jag misstänkte att hon inte ätit upp hela. Nu gav jag mig ut för att leta reda på resterna, ganska snabbt hittade jag halva jordgubben intryckt i lakanet i vår säng. Röda kletiga spår på golvet och jordgubbsfragment i vår vita fårskinnsfäll. Märkligt att jag inte såg det igår, var väl för trött för att orka se. Ändå ganska jävla otroligt att en endaste jordgubbe kan få till en sån mess.
Putsade bort det värsta och fortsatte jakten på bilnycklarna. Senast jag såg dom hade Clara placerat dom lite snyggt i sin dockvagn bland annat hittegods. Som pennor, mina glasögon, kuvert och annat skräp från papperinsamlingen, en tom ölburk och en fjärrkontroll.
Nu var nycklarna plötsligt inte där, inte heller i tvättmaskinen, sophinken eller i gula bussen. Där kan man annars göra fynd om man saknar nåt. Åhh, ger upp.
Byter om och packar träningsväskan, slår ett öga ner på dagisgården. Clara leker med John, han kör henne i en solblekt blå Bobby Car. Hon ser väldigt nöjd ut, John är bra!
Tränar, svänger in på systemet på hemväg, handlar på Konsum och hinner prata en sväng med Anti, vilket var väldigt längesen.
Dusch, vrålhungrig, värmer mat från igår. Hinner bläddra i Aftonbladet och klockan är 14:00.
Hämtar älsklingsungen och hon blir så glad när jag kommer att ögonen blir till streck när hon skrattar.
Vi går hem, delar på en apelsin och kör balansträning i form av kuddkrig i sängen. Clara ritar en stund med vattenpennor på sin ritmatta. Vi rattar in "the voice" på radion och dansar eftermiddagsdansen, Clara lär sig en ny snurr. Gäääspar och jag frågar om hon vill vila. "Da", och hon nickar med sitt runda lilla huvud.
Nu sover hon och jag ska förbereda mat till oss. Sen bad och mys i soffan innan skrutten ska sova. Om jag inte råkar somna bredvid tänkte jag mig ett bad, läsa nya Mama och äta ekologiskt fruktgodis.
Grötfrukost och sen yr Clara runt som en virvelvind helt naken. Jag dricker kaffe och äter en smörgås. Enligt min PT ska jag äta smörgås + gröt + ägg. Jag ska ju träna sen så jag borde grunda bra, men... ähh skit i det, hinner inte.
Lämnar Clara på dagis, ledsen tjej. Skitjobbigt.
Jag går hem, sätter mig vid datorn och rensar spam från min nya jobbmail. Helt sjukt vad mycket spam, rensade bort närmare 400. Irriterande, måste be IT-killen styra upp det där.
Kom på att Clara travade iväg med en jordgubbe igår kväll. Hon hade jordgubbsspår över hela kroppen inklusive håret, men jag misstänkte att hon inte ätit upp hela. Nu gav jag mig ut för att leta reda på resterna, ganska snabbt hittade jag halva jordgubben intryckt i lakanet i vår säng. Röda kletiga spår på golvet och jordgubbsfragment i vår vita fårskinnsfäll. Märkligt att jag inte såg det igår, var väl för trött för att orka se. Ändå ganska jävla otroligt att en endaste jordgubbe kan få till en sån mess.
Putsade bort det värsta och fortsatte jakten på bilnycklarna. Senast jag såg dom hade Clara placerat dom lite snyggt i sin dockvagn bland annat hittegods. Som pennor, mina glasögon, kuvert och annat skräp från papperinsamlingen, en tom ölburk och en fjärrkontroll.
Nu var nycklarna plötsligt inte där, inte heller i tvättmaskinen, sophinken eller i gula bussen. Där kan man annars göra fynd om man saknar nåt. Åhh, ger upp.
Byter om och packar träningsväskan, slår ett öga ner på dagisgården. Clara leker med John, han kör henne i en solblekt blå Bobby Car. Hon ser väldigt nöjd ut, John är bra!
Tränar, svänger in på systemet på hemväg, handlar på Konsum och hinner prata en sväng med Anti, vilket var väldigt längesen.
Dusch, vrålhungrig, värmer mat från igår. Hinner bläddra i Aftonbladet och klockan är 14:00.
Hämtar älsklingsungen och hon blir så glad när jag kommer att ögonen blir till streck när hon skrattar.
Vi går hem, delar på en apelsin och kör balansträning i form av kuddkrig i sängen. Clara ritar en stund med vattenpennor på sin ritmatta. Vi rattar in "the voice" på radion och dansar eftermiddagsdansen, Clara lär sig en ny snurr. Gäääspar och jag frågar om hon vill vila. "Da", och hon nickar med sitt runda lilla huvud.
Nu sover hon och jag ska förbereda mat till oss. Sen bad och mys i soffan innan skrutten ska sova. Om jag inte råkar somna bredvid tänkte jag mig ett bad, läsa nya Mama och äta ekologiskt fruktgodis.
torsdag 11 juni 2009
Känselspröten utåt
Jag måste faktiskt få säga att Petri ändå har lite känsla för feeling. Ibland undrar jag om han överhuvudtaget har nån form av förmåga att läsa av läget. Men sen kommer såna små fina vinkar om att han är världens absolut bästa (om jag mot förmodan skulle få för mig att tveka).
Som i tisdags. Han har mycket på jobbet, jobbar dygnet runt, jag känner mig aningen besk men han måste ju jobba, jag kan inte kräva att han ska komma hem, kan inte kräva avlastning.
Men han fattar att det är läge precis just då att ta sig tid, om än bara lite tid men ändå så oerhört värdefull tid. Han hämtar upp oss i hiphop bilen och tar oss ut till Långholmen, lunch på Långholmens Wärdshus. 45 minuter bara vi, jag, Petri och Clara (med undantag för 3 telefonsamtal), 45 minuter minus 3 telefonsamtal kvalitetstid, mycket fint. Och jag känner mig inte lika besk längre, mitt sockersöta jag börjar skina igenom.
Igår var jag tvungen att avsäga mig en afterwork, en efterlängtad sådan. Lite besk igen, men då fick jag istället träna med min PT OCH besöka naprapaten medan Petri tog hand om Clara. Idag är skrutten tillbaka på dagis och jag ska passa på att lunchspinna innan det är dags för hämtning.
Petri är ute och personalvårdar sina pojkar så jag och Clara har några dagar för oss själva. Gäller att få så mycket som möjligt gjort medan hon är på dagis, å här sitter jag. Det har jag verkligen inte tid med!
Som i tisdags. Han har mycket på jobbet, jobbar dygnet runt, jag känner mig aningen besk men han måste ju jobba, jag kan inte kräva att han ska komma hem, kan inte kräva avlastning.
Men han fattar att det är läge precis just då att ta sig tid, om än bara lite tid men ändå så oerhört värdefull tid. Han hämtar upp oss i hiphop bilen och tar oss ut till Långholmen, lunch på Långholmens Wärdshus. 45 minuter bara vi, jag, Petri och Clara (med undantag för 3 telefonsamtal), 45 minuter minus 3 telefonsamtal kvalitetstid, mycket fint. Och jag känner mig inte lika besk längre, mitt sockersöta jag börjar skina igenom.
Igår var jag tvungen att avsäga mig en afterwork, en efterlängtad sådan. Lite besk igen, men då fick jag istället träna med min PT OCH besöka naprapaten medan Petri tog hand om Clara. Idag är skrutten tillbaka på dagis och jag ska passa på att lunchspinna innan det är dags för hämtning.
Petri är ute och personalvårdar sina pojkar så jag och Clara har några dagar för oss själva. Gäller att få så mycket som möjligt gjort medan hon är på dagis, å här sitter jag. Det har jag verkligen inte tid med!
tisdag 9 juni 2009
Kallt ute och snorbobbor på det...
Ska det va så här? Är det inte sommar nu? Vi har tack och lov inte snö, än.. men snudd på. svinkallt ute!
Å förutom att Clara bara går och går och går så har hon åkt på sin första dagisförkylningen. Jag insåg redan under inskolningsveckan att det kommer att ske mycket snart. Alla ungar sprang runt med gröna snorbobbor under näsan och den ena hostade värre än den andra. Givetvis kunde inte Clara stå emot bakterierna och åkte på jordens förkylning. Det tär att ligga vaken halva natten för att lyssna om hon andas, och lyckas man somna vaknar man lika snabbt av en hostattack. Och får snudd på panik av att höra den hemska hostan som övergår i gråt och precis på håret att hon inte spyr av att inte kunna andas eftersom näsan är full av snor.
Hur förklarar man sen att alvedonen jag desperat försöker tvinga i henne bara är för hennes eget bästa. Hon tittar en i ögonen, skriker rakt ut och undrar varför jag är så dum som tvingar i henne nåt hon inte vill ha. Nä det är fasiken inte kul.
Clara är alltså hemma från dagis, minst en dag till. Allt jag planerat att göra under veckan sprack, suck... Den här biten är väl inte direkt tjusningen med att ha barn. Helst inte med en egenföretagare som är hemma ungefär 2-3 vakna timmar per dygn (om man har tur). Nu är hon iallafall på bättringsväg och då blir ju livet genast lättare. Och snart åker vi till byn, längtar! Där har vi några barnpassare på lut så jag ser fram emot att kunna träna och kanske få mig en sovmorgon eller två.
Å förutom att Clara bara går och går och går så har hon åkt på sin första dagisförkylningen. Jag insåg redan under inskolningsveckan att det kommer att ske mycket snart. Alla ungar sprang runt med gröna snorbobbor under näsan och den ena hostade värre än den andra. Givetvis kunde inte Clara stå emot bakterierna och åkte på jordens förkylning. Det tär att ligga vaken halva natten för att lyssna om hon andas, och lyckas man somna vaknar man lika snabbt av en hostattack. Och får snudd på panik av att höra den hemska hostan som övergår i gråt och precis på håret att hon inte spyr av att inte kunna andas eftersom näsan är full av snor.
Hur förklarar man sen att alvedonen jag desperat försöker tvinga i henne bara är för hennes eget bästa. Hon tittar en i ögonen, skriker rakt ut och undrar varför jag är så dum som tvingar i henne nåt hon inte vill ha. Nä det är fasiken inte kul.
Clara är alltså hemma från dagis, minst en dag till. Allt jag planerat att göra under veckan sprack, suck... Den här biten är väl inte direkt tjusningen med att ha barn. Helst inte med en egenföretagare som är hemma ungefär 2-3 vakna timmar per dygn (om man har tur). Nu är hon iallafall på bättringsväg och då blir ju livet genast lättare. Och snart åker vi till byn, längtar! Där har vi några barnpassare på lut så jag ser fram emot att kunna träna och kanske få mig en sovmorgon eller två.
söndag 7 juni 2009
å så går hon...
Plötsligt var det läge att släppa taget. Clara lämnade dockvagnen och började gå, bara sådär. Hon har kunnat gå en längre tid men inte riktigt fattat det. Så länge hon har haft sin gåbil eller vagnen är hon tuff men utan sina fordon har det gått trögt. Idag var det alltså dags att tuffa till sig, nu kan hon gå!
Och efter att hon varvat runt i lägenheten, tagit ett bad och ätit kvällsmackan la hon sig i soffan för att läsa söndagsbilagan.
Nämen inte har jag nån åldersnoja, inte då..
Stockholm har typ kokat över i helgen och vi visste om det, ändå ger vi oss ut på stan. Bilburna dock, jag låste bildörren och såg på hysterin på säkert avstånd från vår hiphop-bil, skulle inte ens i min vildaste fantasi ta ett steg ut i folkhavet. Vi åkte runt och gjorde inte så mycket. Hämtade upp Erik mitt i stan, han har varit här på fotboll och konserthelg. Som förövrigt resten av befolkningen i Kirunakommun också var här för.
Det har alltså varit Bruce konsert, fotbollskval, restaurangernasdag, nationaldag och jippon öööverallt på en och samma helg. Jag har nog inte sett så mycket folk röra sig i stan sen Vattenfestivalen, usch får rysningar ända från fotknölarna.
Men det var kul att Erik var här en sväng. Igår hade han med sig halva Vittangis 18-åriga killar på middag. Jättemysigt, jag kände inte igen en endast en men det var som alltid uppiggande att höra ett rent och fint alldeles äkta Vittangimål klinga ut över matbordet.
Inte så konstigt att man inte känner igen dem, när jag flyttade från byn var hela högen inte mer än en tvärhand hög och hade nog precis blivit blöjfria.
Jäkligt otäckt på nåt sätt, jag har ju varit med när Erik var helt ny i världen. Suttit barnvakt, bytt blöja, sett han när han börjat ana att tomten kanske inte är på riktigt och nu helt plötsligt har han vuxit i kapp, fattar bestämt att tomten är fejk och ska ta studenten!
Mest skrämmande är kanske att jag inte kände mig så himla långt ifrån deras nivå (eller liksom, jaa typ så), lite poppig, lite med. Hade vi frågat dem (vilket vi inte ska göra) så hade man nog inte varit så vidare värst frän, utan... gammal... Jag vet ju själv vad man tyckte om såna som fyllt 30!! när man själv just fyllt 18, man fattade ju knappt att det gick att bli så gammal.
Nä nu ska jag dra nåt gammal över mig och invänta sushin som strax borde vara här.
Det har alltså varit Bruce konsert, fotbollskval, restaurangernasdag, nationaldag och jippon öööverallt på en och samma helg. Jag har nog inte sett så mycket folk röra sig i stan sen Vattenfestivalen, usch får rysningar ända från fotknölarna.
Men det var kul att Erik var här en sväng. Igår hade han med sig halva Vittangis 18-åriga killar på middag. Jättemysigt, jag kände inte igen en endast en men det var som alltid uppiggande att höra ett rent och fint alldeles äkta Vittangimål klinga ut över matbordet.
Inte så konstigt att man inte känner igen dem, när jag flyttade från byn var hela högen inte mer än en tvärhand hög och hade nog precis blivit blöjfria.
Jäkligt otäckt på nåt sätt, jag har ju varit med när Erik var helt ny i världen. Suttit barnvakt, bytt blöja, sett han när han börjat ana att tomten kanske inte är på riktigt och nu helt plötsligt har han vuxit i kapp, fattar bestämt att tomten är fejk och ska ta studenten!
Mest skrämmande är kanske att jag inte kände mig så himla långt ifrån deras nivå (eller liksom, jaa typ så), lite poppig, lite med. Hade vi frågat dem (vilket vi inte ska göra) så hade man nog inte varit så vidare värst frän, utan... gammal... Jag vet ju själv vad man tyckte om såna som fyllt 30!! när man själv just fyllt 18, man fattade ju knappt att det gick att bli så gammal.
Nä nu ska jag dra nåt gammal över mig och invänta sushin som strax borde vara här.
torsdag 4 juni 2009
Finmat och fulmat
Helt plötsligt firar vi tydligen förlovningsdagen, inte helt nödvändigt men absolut trevligt. Vi gjorde det på Petris initiativ å allt. Igår var det alltså tre år sen vi kom på att vi skulle gifta oss och åkte till Häringeslott för en förlovningshelg.
Tre år senare satt vi då hemma i köket och åt en fin middag med en fin liten Clara vid bordet. Det kunde man inte ana då.
Vi drack ett vin som är värt att komma ihåg och som jag verkligen kan rekommendera. Jag blev väldigt glatt överraskad. Saint Clair Pinot Noir 2007, Nya Zeeland. Den kommer vi med all säkerhet att köpa några flaskor av, rätt snart igen.
Middagen toppade vi med min favoritost, gruyère och en konjakshonung som Jennie hade med sig från mejeriet. Svindlande gott!
Idag blev middagen inte fullt så flådig. Petri är ute på galej och jag orkade inte ut för att handla i regnet. Det fick bli fiskpinnar med stuvade makaroner, morotsstavar och ett härligt glas vanligt vatten till det, Clara fick mjölk. Andra gången i hela mitt liv som jag lagar fiskpinnar, funkar men jag kan inte påstå att det smakar fisk.
Efter maten rejvade Clara loss på inredningen, badade, rejvade lite till och strax efter åtta sov hon. Nu ska jag vika tvätt och återställa lägenheten en smula efter Claras framfart. Sen, sen mina vänner 30 minuter på spikmattan och ett hett bad och jag kommer att somna som om jag vore kunglig!
Tre år senare satt vi då hemma i köket och åt en fin middag med en fin liten Clara vid bordet. Det kunde man inte ana då.
Vi drack ett vin som är värt att komma ihåg och som jag verkligen kan rekommendera. Jag blev väldigt glatt överraskad. Saint Clair Pinot Noir 2007, Nya Zeeland. Den kommer vi med all säkerhet att köpa några flaskor av, rätt snart igen.
Middagen toppade vi med min favoritost, gruyère och en konjakshonung som Jennie hade med sig från mejeriet. Svindlande gott!
Idag blev middagen inte fullt så flådig. Petri är ute på galej och jag orkade inte ut för att handla i regnet. Det fick bli fiskpinnar med stuvade makaroner, morotsstavar och ett härligt glas vanligt vatten till det, Clara fick mjölk. Andra gången i hela mitt liv som jag lagar fiskpinnar, funkar men jag kan inte påstå att det smakar fisk.
Efter maten rejvade Clara loss på inredningen, badade, rejvade lite till och strax efter åtta sov hon. Nu ska jag vika tvätt och återställa lägenheten en smula efter Claras framfart. Sen, sen mina vänner 30 minuter på spikmattan och ett hett bad och jag kommer att somna som om jag vore kunglig!
onsdag 3 juni 2009
Jorå så att träningsvärken sitter där den ska
Vad trevligt det blev igår! Jag hann träffa två av mina favoritpersoner från Väddö på en och samma kväll. Renita som lite proffsigt fick jobb innan hon ens hann dricka examensbubblet var inne i stan med nyjobbet. Hon kom förbi och åt middag med mig och Clara vilket vi blev glatt överraskade av. När Renita åkte hem fortsatte jag in till stan för att träffa Jennie, vi spanade på utsikten från Skybar och tjatade tjejigt tjejsnack. Väldigt skönt och uppfriskande.
Nu ska jag försöka mig på en dusch. Om jag hade problem med att tvätta håret igår lär jag inte ens kunna kliva i badkaret idag. Träningsvärken är nästan löjligt ond idag. Och i em ska jag till naprapaten, vågar inte ens tänka på hur det kommer kännas. Förhoppningsvis bra efteråt iallafall, men jag ser inte fram emot behandlingen.
Annars kan man väl säga att träningen går knaggligt, hela tiden nåt som kommer ivägen. Idag kan jag inte springa eftersom träningsvärken knappt tillåter mig att gå. Förra veckan var jag helt slut med min rygg och fick endast till en promenad som räknades som träning. I helgen hoppas jag dock att regnet uteblir och att jag kan damma av mina inlines, den träningsformen ser jag verkligen fram emot. Nu är det förvisso minst två år sen jag klev i mina snabba skridskor, risken finns att jag blir en trafikfara och allmänt hatad av mina medtrafikanter när jag ger mig ut. Men det är smällar man får ta liksom.
Nu ska jag försöka mig på en dusch. Om jag hade problem med att tvätta håret igår lär jag inte ens kunna kliva i badkaret idag. Träningsvärken är nästan löjligt ond idag. Och i em ska jag till naprapaten, vågar inte ens tänka på hur det kommer kännas. Förhoppningsvis bra efteråt iallafall, men jag ser inte fram emot behandlingen.
Annars kan man väl säga att träningen går knaggligt, hela tiden nåt som kommer ivägen. Idag kan jag inte springa eftersom träningsvärken knappt tillåter mig att gå. Förra veckan var jag helt slut med min rygg och fick endast till en promenad som räknades som träning. I helgen hoppas jag dock att regnet uteblir och att jag kan damma av mina inlines, den träningsformen ser jag verkligen fram emot. Nu är det förvisso minst två år sen jag klev i mina snabba skridskor, risken finns att jag blir en trafikfara och allmänt hatad av mina medtrafikanter när jag ger mig ut. Men det är smällar man får ta liksom.
tisdag 2 juni 2009
Regn
Igår doftade hela Tantolunden av kokosolja och det låg folk och stekte i solen i varenda hörn. Idag doftade det bara blött och regn och Tanto var folktomt.
Jag promenerade hem i regnet efter träning med min PT. Har så jäkla ont i armarna att jag fick jobba hårt när jag skulle tvätta håret. Efter en lång dusch fyllde jag på med potatis och sparrissallad med chilikyckling och nu ska jag äntligen hämta Clara på dagis. Oj vad vi ska pussas och kramas, jag och min söta unge! Sen ska vi bara mysa och vägra gå ut mer idag.
Jag promenerade hem i regnet efter träning med min PT. Har så jäkla ont i armarna att jag fick jobba hårt när jag skulle tvätta håret. Efter en lång dusch fyllde jag på med potatis och sparrissallad med chilikyckling och nu ska jag äntligen hämta Clara på dagis. Oj vad vi ska pussas och kramas, jag och min söta unge! Sen ska vi bara mysa och vägra gå ut mer idag.
måndag 1 juni 2009
Ensam hemma
Märkligt det här, att vara ensam hemma. Clara är på dagis, idag skulle småkidsen på utflykt och de stora barnen stannar "hemma" och leker på gården. Och vad gör jag nu då?
Ryggen gör fortfarande väldigt ont så jag tvingas ligga lågt med löpträningen. Istället får det nog bli en långpromenad, ta med en bunt ur olästa-tidningar-högen och lägga mig i solen. Ja alltså det här är lyxigare än någonsin. Och till morsdagspresent fick jag urfina örhängen som matchar vigselringarna, man blir ju lycklig ända in själen av lite blingbling. Tur man har en man med god smak, livet blir som lättare då.
Ryggen gör fortfarande väldigt ont så jag tvingas ligga lågt med löpträningen. Istället får det nog bli en långpromenad, ta med en bunt ur olästa-tidningar-högen och lägga mig i solen. Ja alltså det här är lyxigare än någonsin. Och till morsdagspresent fick jag urfina örhängen som matchar vigselringarna, man blir ju lycklig ända in själen av lite blingbling. Tur man har en man med god smak, livet blir som lättare då.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)