IKEA

Jo att... middagsplanerna sprack inför förra helgen. Det bidde mest blåbärssoppa pga av magsjuka. En konstig sådan. Frank spydde en gång men har haft konstig mage ett bra tag och Petri hade feber, ont i magen, huvudet och besökte toaletten väldigt frekvent. Jag och Clara gick obemärkta förbi.

Det blev ingen Coq au vin men en tryffelpasta med svamp och kyckling och ett lätt vin. Till efterrätt äppelpudding med vaniljglass. Det var på fredag och precis innan Petri insåg att han nog var magsjuk. Han åt men inte med den största aptiten. Sen däckade han.

Resten av helgen lades ingen energi på att ordna med mat direkt, bara det precis nödvändiga. Även fast man själv är kry så känns inte matlagning kul i ett magsjukt hem.

Petri bara sov och sov och Frank var grinigare än nånsin och Clara tyckte att alla var såååå tråkiga. Jag drog med kidsen ut på promenad så pappan fick sova i fred. Planerade för att Frank skulle ta en tuppis i vagnen, han var av annan åsikt. Ingen tuppis, vaken och det med besked. Han ville inte sitta i vagnen men heller inte gå själv. Enda utvägen att bära.

Vi kom till parken och Clara fick i alla fall busa av sig. Frank var arg på vantarna, det gick inge bra att gräva. Han var arg på mig för att jag inte orkade bära hela tiden och han var arg på rutschkanan för att den var för brant, han kunde inte åka själv. Han var arg på Clara för att hon sprang i från honom och han var arg på alla andra barnen runt i kring. Han var lite glad åt att gunga men mest arg. Vi fick i alla fall frisk luft och köpte lördagsgodis på vägen hem. Det blev Frank mycket glad över. Han mumsade hela vägen hem och satt som ett ljus i vagnen.

På söndag smet jag och Clara iväg när Frank och Petri somnade. Vi tog bilen och åkte till IKEA. Det var bästa grejen enligt Clara. "Så skönt att få vara lite själv!" Vi shoppade, åt lunch och Clara kollade in "leklandet" där de har barnpassning. Barnpassning = Jag fick en kaffe, tidning och 45 minuters paus och Clara tyckte att IKEA var bästa stället!

Blåbärsröj

En trött liten man som har ätit blåbär till middag.

Coq au vin

Det är snart helg och jag sitter i soffan och funderar på helgmenyn. Fick ingen direkt idé, inget direkt sug... Annars brukar det komma ett visst sug efter något när jag börjar fundera ut en meny och då måste jag laga det.

Förra helgen köpte vi hängmörad biff av finaste slag på Sandströms i Nacka. Det var Petri som travade in där efter en lördagslunch med Familjen Norrman på Melanders Fisk. Det var första gången jag var in där och jag blev helt till mig! Härlig butik, härliga gubbar. Även fast det var övervägande unga gubbar som kanske inte kommit upp i en ålder då man kallas gubbe så var dom ändå som söta små gubbar. Alla bar hatt, en fin liten hatt. Kändes 50-tal, kanske det inte var men kändes så. Och go musik. Och dom har korvstoppningskurs, bara en sån sak!

Tyvärr var Frank inte lika intresserad av att stirra på vare sig gubbar i hatt eller ner i en köttdisk, han hade upptäckt djuraffären precis bredvid. Han gjorde tre rymningsförsök och vid det sista tog vi en vända in för att kolla på fiskar och marsvin medan Petri pratade kött med gubbarna i hatt.

Det blev hängmörad biff med honungsglaserad potatis och lite rotisar, vitlöksrostad broccoli och rödvinssås till middag.

Efter en dag på både Sjöhistoriska och Polismuseet lagade vi Wallenbergare till söndagsmiddag. Som sig bör med gröna ärtor, potatismos och skirat smör.

Helgen innan fick jag dille på Chili, fick det inte ur smaklökarna så jag var tvungen att ordna med långkok. Högreven kokade nog till sig i 4-5 timmar och chilin blev precis så bra som jag förväntade mig. En trevlig guacamole och ett schysst rödtjut så var allt på plats.
Samma helg blev det en fiskgryta på lax, torsk och räkor med basilikakräm och ugnsgratinerade bröd med västerbottenost...

Och jag blev plötsligt sjukt hungrig. Inte läge att börja mumsa mitt i natten. Fast kanske nåt litet mums ändå... alltså väldigt litet.

Och jag tror att jag måste laga till Coq au vin till helgen, DET kanske det blir!

Norpan

Vi har en liten "Norpan" här hemma, en sån liten "klepto" mus som är polare med Doktor Snuggles. Hon norpar rätt ofta i min sminkväska nuförtiden. Mest HELA tiden. Så fort hon får chansen så är fingrarna nere och norpar nåt i den där väskan. Och när jag kommer på henne håller hon krampaktigt i min puderdosa och ber om att i alla fall få lukta lite. Det är "oris" att jag får sminka mig på morgonen och det är "oris" att jag är vuxen och det är "oris" att jag får ha högklackat. Det mesta är orättvist, ja eller "oris" som kompisarna på dagis säger. Men mest av allt är det orättvist att inte Clara får härja fritt i min sminkväska och faktiskt också pudra och måla och piffa.

Lördag morgon var jag lite trött efter en härlig tjejmiddag kvällen innan. Jag orkade inte inte stå emot och när Clara frågade om hon fick titta lite i den där väskan så sa jag kör på! Och det gjorde hon...

Hon tycke även att jag skulle fräschas upp en aning och drog på med att färglägga min näsa i en väldigt rosa nyans, välsotade ögon och resten av ansiktet i regnbågens alla färger. Ja, vad gör man inte... Hon var i alla fall en mycket nöjd och lycklig tjej just då!

Måndagsmys

Veckans kakbak blev en sockerkaka pimpad med glasyr och silverkulor. Eftersom det nya är att Clara ska bli kock och bagare när hon blir stor så vill hon öva mest hela tiden. Kul, absolut och hon får vara med så mycket hon vill i köket men ibland orkar man ju inte. I måndags orkade jag inte. Efter en riktigt klassisk måndag morgon, en sån som man egentligen inte orkar med, en lång intensiv dag på jobbet och med för lite sömn i bagaget så kändes mutan från morgonen att baka kaka sådär. Men jag gillar själv inte trista typer som lovar en massa och sen inte håller det. Så trots att orken inte fanns bakade vi sockerkaka som pimpades med glasyr och silverkulor. Och sen hade vi måndagsmys.

Förutom att Clara ska bli kock och bagare så har hon tänkt jobba som frisör, dagisfröken och lärarinna. Jo jag tackar ja. Innan var det läkare hon skulle bli, benhårt. Det fanns inget annat och Doktor Ruge, mosters man var idolen. Det hade ju faktiskt varit bättre att satsa på det, då borde pengarna räcka till och hon behöver inte ha alla dessa extra jobb som hon nu planerar för. Lustigt hur det svänger.

Fram till för några månaders sen har hon alltid varit maniskt intresserad av doktorer och allt som hade med det att göra. Hon tittade på alla sjukhusserier som kom på TV. Grey´s Anatomy var en stor favorit, Toca Doctor var bästa spelet på iPaden och hon ville alltid läsa om Emmas lillebror som blev sjuk, Totte går till doktorn osv. Nu är det intresset överstökat. Fasen hon befinner sig i just nu är väldigt rosa. Allt ska var rosa och det ska vara mjuka typiskt tjejiga grejer som frisör, fröken och piffigt och puffigt. Och hon önskar varje morgon att hon ska bli vuxen så hon slipper galonbyxorna och får ha högklackat hela tiden.

Den lilla mannens ordförråd

Frank jobbar på bra med att lära sig nya ord. Han babblar som bara den men blir redigt irriterad när man inte fattar. Då tar han min hand och leder bort mig och pekar och visar och gör ljud tills jag förstår.

Vissa ord är klockrena, som Toca Boca. Favorit spelen på iPaden. Men det finns också,

Mamma
Pappa
Aada = Clara
Äpple
Mommo
Faffa
Anny = Dagisfröken Fanny. Används flitigt och han sätter alltid huvudet på sned och ler med hela ansiktet. Han gillar Fanny!
Tack tack
Bye bye
Kokoo = Kuoksu
MIN

Och här om dagen kom det ett klockrent BIL! När han skulle visa upp sin halloween sminkning från dagis vilket var en bil.

Hjärtat mitt, han är så rar och fin!

Änglapojken

Vaknade på lördag morgon och det var tyst... Petri och kidisarna hade dragit ut på turné, kollat nåt jobb eller nåt bygge eller om det var nån polares bygge eller så var det nåt helt annat. Vet inte så noga men det var skönt att vakna till ett tyst och lugnt hem. Jag kokade kaffe och tände ett ljus. Ett ljus för vår änglapojke så där på alla helgons afton. Han skulle ha hunnit bli sex år nu.

Märkligt.

Märkligt hur livet blir. För honom tog det slut innan det hann börja. Och vårt liv förändrades plötsligt och gick en helt annan väg. Nu känns det långt borta men det finns ändå där och har förändrat nåt inom oss. Ibland känns det som att jag berättar någon annans historia, har jag verkligen upplevt allt det där. Samtidigt som det är helt glasklart och jag kan komma ihåg och berätta allt i detalj. Minst sagt märkligt.

Hade nån berättat för mig vad som väntade, vad som skulle hända och vad vi skulle gå igenom då hade jag aldrig trott att det var möjligt att komma fungerande ur en sån bisarr händelse. Men nu vet jag att man gör det!

Det blir ett ledsamt avsked

Det känns väldigt trist att lämna vårt dagis, sen när det blir dags att flytta. Skillnaden att börja på ett "vanligt" kommunalt dagis kommer märkas. Jag hoppas verkligen att det också kommer bli bra och att små fröna kommer att trivas, hitta kompisar och vara glada barn. Det är det viktigaste. Men jag är lite rädd för att Clara kommer bli uttråkad på ett vanligt dagis. Hon är ju nu van vid att stimuleras på bästa sätt, lära sig engelska, matte, använda iPaden till att lära och leka och få röra sig i en inspirerande läromiljö, lära sig om nya kulturer och fyllas med kunskap på ett väldigt bra sätt.

Hon är jätteduktig på engelska, väldigt nyfiken på bokstäver och längtar efter att få lära sig läsa och skriva. Hon är också sugen på matte, räknar på svenska, finska och engelska och kan + och -. Efter det indiska temat på dagis har hon berättat för oss om Mahatma Gandhi, att indiska elefanter har små öron och afrikanska stora. Att naan bröd är supergott för det hade dem bakat på dagis och hennes önskan var att få äta på indisk restaurang den helgen. Och det gjorde vi såklart!

En dag kom hon hem från dagis. Gick raka vägen till fruktskålen och utbrister "Bra mamma! Du har köpt fairtrade märkta bananer. Det är bra bananer och såna man ska köpa" Och sen berättade hon vad fairtrade betyder.

Och denna lilla tös är inte ens fem år fyllda!

Sen är det ju Lucas, bästa kompisen. Dem har hängt ihop i tre år, oskiljaktiga. Personalen på dagis skrattar och liknar dem vid ett gift gammal par. Lucas har betytt så himla mycket för Clara och är en fin kompis. Det kommer bli en stor saknad.

Och Frank, 1 1/2 år. Efter tre månader säger han flera ord på engelska. Och när vi går för dagen säger han alltid bye bye men är inte ens nära att säga hej då. Och han har börjat intressera sig för att fixa saker själv. Övar på att ta på jackan, skorna, mössan. Och han tycker det är skitkul och blir mäkta stolt när han visar vad han lärt sig.

Och att få en bild och en liten berättelse om vad som hänt under veckan på dagisets webbsida. Det är lyx och mycket uppskattat.

Åhh, vi kommer sakna vårt dagis...

Frank sorterar och fixar med djuren på dagis.

Party party

Årets Halloween party på dagis avklarat. Frank utklädd till bil och Clara utklädd till rosa, som i färgen rosa... Ja, vad säger man. Mina förslag på läskiga monster, häxor, spöken eller nåt annat rysligt det fattade ingen av dem. Partyt var bra, ansiktsmålning och dans. Fast Clara var inte helt nöjd med dansen, hon hann visst precis  komma igång när det var dags att städa undan.

Hela dagiset var utsmyckat och när jag hämtade Clara satt hon och Lucas och pysslade och i fönstret bredvid brann ett ljus i en pumpa som man gröpt ur och gjort jättefin. Det var massor med Halloween pyssel runt omkring och tidigare på dagen hade dem rostat pumpakärnor och pratat om varför vi firar Halloween.

Och inte nog med party så fick Clara hänga på dramafröken på dramalektion idag. Det var så kul att jag endast fick med mig Frank hem. Vi hann hem och förbereda middag + att pigga upp Frank med russin och äpple för att sen återvända till dagis och plocka upp Clara på nytt.

Frallisen var rätt impad av Claras dräkt!

Ett försök till att klä Frank i Svamp Bob dräkten
som inhandlades i New York förra året.
Han bröt ihop.