Fisk-SPA

Här om kvällen efter en god middag stannade vi till för fotmassage hela familjen. Frank ångrade sig när tio tjejer störtade fram och nöp honom i kinderna och gullade och duttade och nästan slogs om vem som skulle få ge honom fotmassage. Tack men nej tack sa han och satt istället bredvid mamma i en timme och roade mig medan Clara och Petri satt helt ostört och halvsov under massagen.

Frank störs verkligen av vänligheten och att ALLA blir helt till sig när de ser honom. Alla vill honom så väl men han roas inte alls av detta. Han kom på att han ska ha massage av fiskar istället, lugnast så. Och när vi efter oändligt tjat lyckades hitta ett fisk-SPA doppade han sina små tår, viftade runt två sekunder och sen var han färdig med massagen...

Kvällsdopp

Rock'n Roll

Jag har aldrig sett Frank rocka så hämningslöst som när han åker disco-tuk-tuk. Efter en vecka i Thailand är det fortfarande det allra bästa. Clara lärde sig simma här om dagen och det är det enda hon vill göra nu. Simma, simma och simma... Hon kunde riva av typ fem simtag innan men nu drar hon iväg flera varv runt poolen.

Jag och Petri kör ett träningspass om dagen. Löpning eller gymmet för mig och promenad och gym för Petri. Och sen tar vi resten av dagen som den kommer!

Vi hamnade nära Patong Beach eftersom vi inte hade så mycket val. Bokade sent och spontant som vanligt. Fick ett flyg till Phuket och röck ett boende i sista stund. Hotellet är helt ok men jag fattar ju varför alla tipsat om de flesta ställen utom Patong. Som förstagångsresenärer till Thailand hade vi inte några direkta förväntningar så det här blir bra!

Det enda Frank haft synpunkter på är varför i hela världen vi inte döpte honom till Rock'n Roll. Clara saknar Kuoksu och kusinerna men är annars nöjd, så hittills är semestern strålande bra!

Dan före doppare dan..

Ridtur på elefanter i nån liten djungel, klappa tigrar och sightseentur av vår nya kompis som kör runt oss dit vi vill i sin taxi. Lunch vid havet, eftermiddagsdopp, 6 km löpning för mig och gymmet för Petri. Eftermiddagskaffe, relax och ut på restaurang för middag. Shopping och tuk-tuk med bra discomusik, eller ja bra och bra men hög musik i alla fall. Det bästa idag enligt Frank. Han vill BARA åka disco-tuk-tuk, hela tiden. Dan före doppare dan!

Is

Clara har blivit så himla taggad på skridskor. Vi åkte i Kungsan förra helgen och hon ville aldrig sluta. Jag gav upp efter 13 varv, Clara körde nog 113. Vi åt Suovaskebab och drack varm choklad. Det vintrigaste hittills denna Stockholmsvinter! Men jag har hopp om att det blir snö, kallt och åkbara sjöisar efter jul!!

Frank fattade ingenting av det här med skridskor. Såg mest halt ut å så... Lite fränt var det när isen spolades med en stor ismaskin, men inte mer...

Dålig stämning

Jag var så himla sugen på julskinka igår. Hivade in en färdigkokt på grilljering där på kvällskvisten. Men... Jag vet inte. Jag är inte sugen längre. Den kom ut i liknelse av en hjärna. Och Frank undrade vad det var för en äcklig klump som luktade illa och började grina. Ingen bra julstämning just nu och den lilla snö som kom igår den kan vi inte njuta av. Borta.

Fint!

Går omkring här hemma och stökar runt. Har på mig min nya klocka och sånt...

Och jo jag är svinnöjd. Kommer nog tjata lite om det här ett tag. Nu när jag är nykär.

Tanken var att gå in och bidra med pengar till Musikhjälpen 2014, via min brors insamling. Han är en klippa och gör sitt varje år för att samla in pengar. I år gick pengarna till att stoppa spridningen av hiv. Men jag gled plötsligt in på en annan insamling. Började buda på Petters härliga Sjöö Sandstöm klocka och råkade gå vinnande ur budstriden.  Ett fint bidrag, fin klocka, fin julklapp!!

Godingar

Det är verkligen julafton nästa vecka. Jag blir rädd av den här farten. Var det liksom inte jul rätt nyligen... Undra om det här året blev som man hade tänkt sig. Ska fundera på det. Nåt jag inte behöver fundera på är om jag har världens goaste fjun. Givetvis har jag ju det!!!

Och varför inte en sköldpadda?

Lussegänget på dagis igår. Alla utom Frank, han står bakom dörren... Och lite trist är det ändå måste man säga. Anledningen är att det enda han vill vara för att delta i luciatåget är Ninja Turtles, med huggtänder. Huggtänderna kan jag väl förstå att personalen inte gick igång på och det är faktiskt lite småstruligt att sjunga "Staffan var en stalledräng" med Draculas garnityr. Men vad spelar det för roll om det traditionella jävla tåget kompletteras med en oskyldig liten sköldpadda, va va va??? Varför kan man inte istället uppmuntra de som vill gå sin egen väg, är nytänkande, uppfriskande och kreativa. Beige inställning av en annars helt fantastisk personal som älskas av både mamma, pappa och Ninja Turtles, MED huggtänder.

Det var en besviken liten ninja som läääänge satt i mammas famn och snörvlade efter uppträdandet. Han hade ju övat så bra, kunde alla låtar och ville så gärna visa upp sina skills. Efter en lång kram smög vi dit huggtänderna och han blev genast sugen på en lussebulle. Helt klart besvärligt att käka bulle med ett nummer för stora huggtänder i gummi. Men vill man så går det!!

Nästa år lär han ställa sig i ledet som alla andra tomtar är jag rädd för. Känslan att känna sig utanför och missförstådd sätter sig, så är det och den vill man inte ha. Men jag hoppas givetvis att han vill vara Ninja nästa år igen. Och det här är en speciell unge, han kommer gå långt, heeeelt övertygad. Och det pelar ingen roll om det är som Ninja eller Tomte. Heja Frank!!!

Fnittrig

Tre dagar hemma med Frank och Petri har jobbat till sena timmen hela veckan. Det kliar i kroppen, en befrielse att få åka helt ensam till Ica. Blir lite rädd för mig själv över känslan av lycka när jag står och väljer äpplen och ingen stör mig! Ingen frågar nåt, ingen drar i byxbenet, ingen gråter, ingen bråkar. Fast det är ju ändå trevligt att känna lycka så skitsamma att det är vid fruktdisken på Ica!!

En annan lycklig stund var ju att Petri som alltid, om han kan... ställer upp till tusen procent! Han tog med Frank en sväng på jobbet så jag kunde dejta min PT. Jag känner också av en gnutta förkylning, allmänt seg och trög efter tre dagars vab. Jag förväntade mig ett tungt lite halvdåligt pass. Vi gjorde tester för att se vad jag går för och hur vi ska träna framöver. Och nu blir jag helt fnittrigt! Lyssna på det här! "Du är på elitnivå" Haha! ELITNIVÅ. Fantastiskt. Och det här sa han efter att jag maxade situps. Skitsamma om han överdrev det var ändå en jävla pepp!

Jag hade tryck i squatsen, bra armhävningar (dubbelt upp mot Petri), fick mjölksyra i rodden (irriterande), kass i plankan och urusel i jägarställningen, fick sjuk kramp i låren. Mina lår är ingen lek. Bra muskler men dåligt med syre liksom. Jag måste stretcha mer, köra med foam rollern, gärna basta och få upp värmen och tokmassera. Det kommer nog bli ordning på den här kroppen snart! Och peppar peppar... Jag har inte haft ont i svanken sen augusti vilken jag innan hade konstant värk i fem månader och innan dess fram och åter sen Clara föddes.

Jepp. Och nu dags att dra fram en älgfilé ur frysen och planera kvällens middag. Frank dekorerar pepparkakor, Clara pysslar och Petri jobbar.

Feber

Frank har ordnat mys. Discolampan igång, julmusik i högtalarna och Play station. Han tycker inte alls det är jobbigt att ha feber. Jag tycker det är lite trist... Ingen träning på två dagar och försöka roa en febrig men ovanligt pigg treåring, tröttsamt! Nu åker vi och köper pepparkaksgrejer i alla fall, ett pepparkakshus kan vi ju styra upp i brist på annat att göra!

Pippi Långstrump

Första passet med nya PTn idag, kändes bra! Smög in ett eventuellt delmål innan slutmålet... Vasaloppet... Vet inte hur klokt det var. Men det var ändå inget slutgiltigt delmål, jag sa att jag kör om jag känner mig tillräckligt stark. Och han sa "Ok, då ser vi till att du är det..." Nu vet jag inte hur jag ska ställa mig till det här. Den fullständigt vettlösa sidan i mig jublar och gör små glädjevolter och börjar längta efter snö och ser på riktigt fram emot Vasaloppet 2015, blir löjligt glad, peppad, taggad och lite smålycklig.

Den andra sidan blir helt trött och fattar inte hur jag ens kunde nämna en sån sak, nästan irriterande. Jag lovade faktiskt dyrt och heligt förra gången att ALDRIG under inga som helst omständigheter ställa mig på just den startlinjen igen.

Han kanske har glömt det till nästa gång vi ses, PTn... Det är redan på torsdag i och för sig men han kan ju ha dåligt minne!

Hur som helst kommer vi jobba hårt på att göra mig stark! Fokus marklyft, frivändningar, benböj, utfall i olika varianter, hålla på och pressa stången över huvudet, mage och bäckenlyft. Sen när jag närmar mig Pippi Långstrumpstyrka då går vi vidare. Bra plan tror jag, taggad!!

Lyckopiller

Så här va, jag har kört trehundra tvättar på två dagar, ungefär. Men nu är tvättstugan uppstyrd och sinnet genast lättare. Medan jag sorterat tvätt, vikt tvätt, hängt upp tvätt, startat igång tvättmaskinen, torktumlaren, torkskåpet och pytsat in klädhögarna i respektive garderober har jag käkat m&m's och vridit upp volymen. Många m&m's blev det och många varv på "When the beat drops out" Marlon Roudette och andra favvolåten just nu "Budapest" George Ezra. Så ja, det gick rätt smidigt.

Bra crosstraining i söndags och en intensivt lunchspinning igår. Vila idag och imorgon första passet med ny PT. Tränar på som vanligt, känner mig stark och det är roligt att träna!!

Och som vanligt, få upp knoddarna, packa de små ryggsäckarna, ordna morgonmellis till Clara. Två riskakor med ostsmak och en mandarin. Alltid samma lika... Idag ridskola, gick ruskigt bra. Jag är så glad för Claras skull!!! Frank var med och... Jaaaa livade upp stämningen kan man väl säga. Han hängde mest i caféet, fick sällskap av kompisen Jessie och hennes storebror. Dom beställde nudlar, Festis och spelade Nintendo. 

Lycka är olika från dag till dag. Dagens lycka för Frank var att han lyckades skruva upp nudlarna på gaffeln OCH hinna plutta in tuggan i munnen innan allt gled av igen, precis som en italienare äter sin pasta. Något han länge önskat att han kunde. Claras lycka var att hon helt på egen hand fick hästen i gallop, inte många steg men ändå en lycka. En lycka som strålade lång väg. Och min lycka varje dag är just dessa två lyckopiller. Älskade ungar!

Det ska va gött å leva!

Jo, vi frossade ljuvlig mat på Supper förra veckans fredag. Riktigt frossade alltså. Med Petri, Jennie, Micke och Ronny. Det var så glatt så vi var tvungna att svänga förbi Bar Nombre efteråt. Och stuffade sen på Rose Bar tills fötterna bad om nåd. Natten avslutades på hotell.

Hotellfrukosten kändes inte så upphetsande eftersom Petri nu fokar på träning och kost. Han käkade två ägg, gröt utan nåt i, två glas vatten och kaffe. Jag fick feeling, tänkte att mat är inte allt. Nog kan jag också! Hoppade marmeladen, som annars är obligatorisk på smörgåsen vid en hotellfrulle. Jag tog inte ens smör på mackan utan den magraste osten och en kopp kaffe till. Ingen juice, ingen äggröra för jag orkade inte hämta nån och ingen croissant. Trist som fan men jag hade bråttom. Bråttom hem. Petri stannade i stan och tog en powerwalk i väntan på Göteborgarna.

Ingen P-bot, värt att le! Bra musik, hög volym, gasen i botten och en tuff u-sväng på Birgerjarlsgatan. Givetvis förbud för sånt, kände mig lite frän, gasade lite till, så där onödigt mycket som killar måste göra lite nu och då.Handlade efter vägen och skyndade hem.

Och sen kom dom. Anna, Robs och Petri. Och det blir så där glatt igen. Champagne, surr, bubbel, babbel och löjromstoast till lunch. Bastu och vi gör oss lite snygga! Middag på Bar Nombre, BÄSTA! Och sen Mando Diao i Annexet...

Vi var så förväntansfulla! Men vilken flopp... Märklig konsert. Petri smuttade på en öl och stod med ryggen till scenen hela konserten, Robban dansade runt och lyfte runt på damerna i publiken, Anna var mest koncentrerad på att återfinna en Pajalabo vi råkade stöta ihop med tidigare men hon sjöng ändå med i nån låt då och då. Jag vet inte vad jag gjorde... Såg väl mest bara dum ut.

Söndag åt jag lunch på Mallorca. Det råkade bli en härlig spontantripp med Mona till Palma. Tre mycket uppfriskande dagar!

Efter en hektisk onsdag tog jag sovmorgon på torsdag men inte onödigt länge. Lunchträning på SATS och vidare till ICA för att fylla upp kyl och skafferi. Till middag fick Petri sallad som önskades. Quinoa, ugnsrostad parmaskinka, rödbetor som jag vände runt i sesamfrön och gojs på getost och keso och sen en massa salladsprylar. Och vi förundras över hur tyst och tomt det är utan barnen.

Efter fredagsträningen är det äntligen dags att hämta hem skrotisarna. Vi rullar mot Hälsingland, ordnar röding till middag för farmor och farfar och har en mysig fredagkväll. Clara och Frank får en miljon pussar och berättar ivrigt om alla upptåg under veckan. Alla nöjda, alla glada, livet är fint!

Jag blir helt avundsjuk på mig själv över den gångna veckan. Kommande vecka har jag ingen aning om vad den har att erbjuda, möjligen ett lägre tempom men det kan man aldrig veta. Någon önskar pepparkaksbak och julstämning. Varför inte...

En typiskt bra onsdag!

Jag är rätt nöjd när jag känner att en dag har använts fullt ut. Jag vill gärna ta till vara på den dyrbara tid vi besitter på denna besynnerliga planet. En dag försvinner så lätt, en vecka, ett år... Poff! Så är vi färdiga med jordelivet. Jag hoppas att jag när den dagen kommer känner mig tillfreds och nöjd över hur livet blev.

Det finns oändligt många exempel på en bra dag, o ä n d l i g t!!

Hela den gångna veckan har varit ett enda stort energimoln och fyllt av lycka. I onsdags åt jag frukost på Mallorca en croissant och starkt kaffe i all enkelhet. Lunch i Barcelona och presentshopping till mina älsklingar. Middag på Ljungrens, Hornsgatan i Stockholm med min man och sedan mest troligt årets bästa konsert. Ed Sheeran i Globen, ett litet geni den pojken! Kvällen avslutades med jobb. Jobb i Stockholms tunnlar och vi tittar till pojkarna av den hårdaste sorten som håller ställningarna på nattskiftet. Allt flöt på, inga konstigheter och vi kunde rulla vidare i natten. En typisk bra onsdag!

Vaknar

Vaknar på en bondgård i Hälsingland. Tuppen väcker oss inte denna morgon så vi sover till 08.00. Frank ligger i sängen och övar engelska ord som han översätter till franska. Clara vaknar till och myser, inatt fick hon ligga närmast mamma eftersom Frank självmant valde pappa. Vi borstar tänderna, klär på oss och betalar rummet. När vi checkar ut får vi höra att tuppen lägger ner att gala när vintern kommer och håller sig mest inomhus, därav ingen väckningen denna morgon. Men kossorna skymtade i morgondimman och var redan ute i hagen.

Frukost hos farmor och farfar. Gröt med fyra sorters bär, grovt bröd och en kopp kaffe. Gott, nyttigt och liksom redigt á la fammostyle. Riktigt mysigt att vara här! Barnen har varit här på en veckas höstsemester och haft det värdsligt bra!!! Nu packar vi ihop och drar hem. Skönt att ha familjen samlad igen!

Stallfika

Det är tisdag och vi inmundigar det obligatoriska stallfikat efter ännu en ruggit bra ridlektion. Nu hem och bada bastu!

Full fart framåt!

Båtåkargänget

Resenärerna som klev på båten till Hesingfors i onsdags var mycket förväntanssfulla. Det var spännande men också lite läskigt!

Det läskiga försvann rätt snabbt och gänget kom snabbt in i båtåkartempot!

Dom har rört på sig kan man säga. Lekland, poolbad, disco, Mumingympa, galet mycket bus och en heldag i Helsingfors. Nu är vi hemma igen, trötta och slutkörda men samlar kraft inför fredagsmyset!

Höstlov

Höstlov och vi tog en prommis nere vid Artipelag. Tanken var lunch men det var ju stängt. Härligt höstigt i luften i alla fall! Och lunch fick vi på Bistro Gustavsberg så allt ordnade upp sig.

Igår önskades muffinsbak. Kladkakemuffins som intogs på picknickfilten ute på altanen. Och ridskola. Clara var fantastiskt duktig, hon var så nöjd, jag var nöjd, hästen var nöjd och ridskoleläraren var supernöjd. 

Vi har haft ett kraftigt bakslag då Clara blev rädd för en häst som sparkade. Det har satt sig som en smäck och hon kan inte tänka på annat och ville inte ens fortsätta rida ett tag. Vi tog ett break på två veckor och Petri tog med henne till badhuset istället. Nu testade vi igen, det var nervöst, pirrigt, lite olustigt och Clara övervägde att inte gå dit. Men hon gjorde det och var bättre än nånsin. Hon är så galet stark den där ungen. Har ibland ett så skört och litet yttre men innanför är det en enormt tuff tjej!! Jag är så stolt! Med gråten halvvägs och så nära att ge upp när hästen krånglade såg jag hur det vände... Med focus i blicken och en sammanbiten liten mun greppade hon tyglarna, tryckte i skänkeln och lyckades styra upp hästen på banan. Och sen gick det så himla bra. Alla drog en lättande suck och livet går vidare!

Söndagsmiddag

Clara och Frank älskar Koh Phangan och att det mitt under middan blir mörkt, lamporna blinkar, åskan går och man hör regnet smattra. Dom älskar också toaletterna, den dunkla belysningen, alla fina färgade lampor, blommorna och akvariet. Men kanske framför allt maten. Frallis tog en vuxenportion ribs och slukade ALLT. Clara kyckling med ris. Glass till efterrätt och söndagsmiddan blev fulländad. Mysigt också att vi har Ella på visit!!

Halloween i år igen...

Kalasdags och det är halloween, då blir det inte annat än läskigt!

Ninja Turtles

Mitt Ninja barn går till dagis...

Graviditetsfläsket ska väck!

Ibland såsar man ju bara ihop, deppar ett slag, är lite nere, funderar och håller på. Så måste det ju också få vara men man måste komma tillbaka. Bli positiv! Hitta glöd! 

Musik är bra. Ronnie Spector är bra!! In på Spotify och ladda hem "Unfinished Business". Jag lyssnar mycket på henne just nu och måste dansa runt lite varje gång! Exempelvis "Love on a rooftop", ojojoj så fint.

Och peppen av att dra på sina gamla Deminbird från Nudie jeans och ett par gamla H&M jeans som har hängt med ruggigt länge men det senaste sju åren legat i garderoben. Det ger även den mest gråa dag positiva vindar. Nu drar jag till gymmet, crosstraining idag. Och alla synliga spår efter graviditetsfläsket är snart VÄCK. Ha!!

Gomorrrron världen!!

Men alltså fy f*n så sinnessjukt trött man är nuförtiden. Oooorkar INTE. Och jag som är träningsnarkoman nuförtiden, borde väl vara på topp???

Men det är väl dags att ta på tröttmössan ett tag, vi bor ju i Sverige och det börjar nu att skymma efter 17.00!! Sommar, vart tog du vägen!!!

Morgonkaffet smakar i alla fall bättre än nånsin. Det gäller att gräva fram positiva små glimtar i höstrusket OCH boka en solresa. Det är så man överlever mörkret!

Skogen

Vaktar elden...

Jag tycker om att elda!! Det var Frank som sa det men hade lika gärna kunnat vara jag. Det är som trevligt. Rofyllt å så... Och sen grillade vi korv och letade svamp, hittade väl två, tre stycken. Men skönt söndagshäng i skogen hade vi!

Äta å sånt..,

Hämtade upp Jennie vi bussen i torsdags och åt lunch ute i förorten! På "Living" i Älvsjö, härligt koncept med inredning, kläder och god mat. Allt i ett liksom! Sen tog jag med henne hem och vi hade en enastående trevlig kväll och jag kokade ihop en boeuf bourgogne. Fredag heldag med Jennie som avslutades med middag på Vassa Eggen och dansade till sena timmen.

Idag är Petri på Vassa Eggen och äter, han ringde precis och gav en rapport om maten. Här hemma har vi haft en Tacokväll och kollat "Så mycket bättre". Frank ville vara Ola Salo och tyckte att jag kan vara Amanda Jenssen, Clara var Carola. Och vi kom fram till att man också kan gråta av lycka, inte bara när man är ledsen...

Time for pizza!

Vi lagar alltid mat ihop. Himla trevlig aktivitet! Igår bakade vi pizzor... Älskade ungar!

Kära dagbok...

Mama donade ny manikyr, plockade ut sina nya brillor och träffade sköna tjejer på Boquerian i förra vecka, ett litet besök på Riche också med svägerskan, den allra minsta av dem. Annars mycket på gymmet!! Och mycket med bokstäver. Clara går ständigt runt med penna och papper och antecknar ord och ljudar som om hon inte gjort annat! Frank testar också men det blir ju nåt helt annat. Han är svinnöjd i alla fall och hela alfabetet kan han, bara när han sjunger det men ändå!

På fredag discokalas för Clara och under tiden grillade vi andra hamburgare. Sen ordnade Frank och jag fredagsmys lagom till discopinglan kom hem igen. Vi skulle kolla Idol, innan programmet var slut hade hela familjen dunat in i soffan.

Desto mer energi på lördag. Petri jobbade och Frank ville åka buss. Så vi intog frukost och åkte buss. In till stan, till Slussen och vidare med tunnelbana. En stor dag för Frank! Vi kollade in Kulturhuset, åkte upp till "Rum för barn" och lattjade runt, spelade spel och lyssnade på sagor. Vi delade en pasta Bolognese på tre och promenerade ner till Kungsträdgården för att köpa glass.

Sen äntligen en dejt med Petri och vi kollade in Tolv Stockholm. Åt middag på O'Learys och drog av ett parti bowling.

Söndag fick Clara sin vilja igenom och åkte med Petri och Frank till badhuset. Att man kan älska det så mycket! Men det är säkert att man är en poppis pappa om man tar med dem dit!! Jag förberedde söndagsmiddag och masade mig till gymmet för ett spinningpass. Och sen fick vi besök av hela familjen Krobath med alla små kusiner!

Söndag blev måndag och det var visst igår... En ny vecka är i full gång! Bara till att köra på då!!

Elproblem

Det var ovanligt mörkt när jag slog upp ögonen i onsdags, kände direkt att nåt var tokigt men hajade inte vad. Klev upp, tände lampan, gick på toa. Men tände jag inte lampan, eller? Jo.. Eller nä, tydligen inte. Det var mörkt. Drog på morgonrocken, passerade sängen där hela familjen forfarande slumrade. Snubblade på ett gosedjur. Men va i... Varför så mörkt, vem har släkt nattlamporna, åhh.. Vidare ut i köket, laddar kaffebryggaren, slår på. Gäspar, sträcker på mig och tyckte nog att jag ändå lämnade fönsterlamporna på igår kväll. Men tydligen inte. Tänder fläktlampan och kollar mot kaffebryggaren. Jag är ändå helt säker på att jag drog igång den precis nyss. Kollar mot fläkten som givetvis inte lyser. Jaaahaaa, jaja det har ju gått en säkring!

Nog vet jag ju vart vi donar med säkringar men flott när mannen i huset ordnar med det. Jag väcker Petri, han går ner i källaren för att styra upp det. Men näh, alla säkringar på plats. Åååå vi har ett strömavbrott konstaterar vi, det är ju totalt bäcksvart runt i kring i grannskapet. Mysigt! Ända tills jag inser att det inte kommer bli nåt morgonkaffe...

Vart är vår backup liksom?? Gasolkök, trangiakök, NÅT!!! Sånt som pappa alltid ordnar med hemma i byn när strömmen går! Där överlever man på ett helt annat sätt, här stannar allt. Och vår ved är ute och blöt så kaffekok i öppnaspisen går bort.

Givetvis är dagis stängt så vi tänder ljus och lägger oss i sackosäcken, hela familjen och så pratar vi lite om hur beroende vi är av elektriciteten. Frank håller inte med, inte alls viktigt! Och i nästa stund tycker han att det räcket med mys nu kan vi slå på TVn.

När inte TVn funkar vill han kolla på DVD och när inte den funkar tycker han att vi kan ta den lilla bärbara. Men den är inte laddad. Och då blir det ett himla surande när den inte går att ladda. Men telefonen kan han väl ändå ladda och spela lite. DET ÄR JU BARA ATT SÄTTA IN KONTAKTEN! Och varm choklad vill han dricka och rosta bröd och kokta ägg och och och... Men att vi är helt handfallna utan elektricitet, näää det tycker han bestämt inte.

Filmtajm med fjunen

Hämtade gullefjunen tidigt igår och vi bara gosade ner oss och kollade film hela dagen! Dom bästa gullefjunen som finns!!

Blandad kompott

Bröllop och grejer förra helgen. Himla trevligt! Och sen kommer jag knappt ihåg veckan.. Fick migrän för första gången i mitt liv, måste ha varit migrän enligt vad google upplyste mig om. Oskön upplevelse och jag hoppas verkligen att det var en engångsföreteelse! Veckan avslutades i alla fall bortom allt vad migrän heter. Barnen åkte mycket förväntansfulla upp till mormor och hade en härlig helg. Pappa Petri jagade älg med polarna och jag utövade yoga på Åland. Nu tar vi nya tag och börjar en ny vecka! Dessvärre med feber och hosta för de små så vi har några lugna hemmadagar att vänta. Men det löser vi!

Vinyldans

Dom fredagsdansar till vinylskivor. ABBA, Rick Astley, Mamas & the Papas... Sen äter vi KÖTT, väldigt mycket kött och slevar i oss en chokladcirkus på Griffins Steakhouse. Och innan läggdags bad, det allra bästa med att bo på hotell enligt Frank. Och nu vill dom aldrig mer åka hem...

Premiärnerverna höll inte hela vägen

Och Sickla loppet genomfördes under söndagen. Clara startade för andra gången och Frank debuterade i sina rosa supersnabba Nike skor. Det var nervöst innan start, Frank var sammanbiten, Clara var nära att svimma. Två bleka små nunor trängdes i startfållan. Trampade nervöst med sina små fötter och ordnade oroligt med nummerlapparna så att siffrorna alldeles säkert syntes. Pang! Starten gick...

En befrielse att äntligen få starta och på några minuter var allt över. Det var lyckliga små dun som passerade mållinjen. Där fick de saft, banan och en chokladbit men kanske viktigast av allt, medaljen! Och sen ville dom åka hem, bums!

Hem och byta om för nu var det dags för ännu en premiär. Frank hade bestämt sig, han skulle upp på hästryggen. Hans största önskan under veckan var att lära sig rida. Vi drog till Lemshaga ponnystall.

Med bestämda steg klev en liten Frank ut ur bilen och traskade upp mot stallet. Hälsade på hästarna, gav dom äpple och lämnade lika bestämt in en walkover. Näpp, idag tänker jag INTE rida, jag går. Och han gick och Clara red. Sen fikade vi prinsesstårta på Delselius, åkte hem, ordnade älgfärsbiffar till middag och somnade gott!

Naturhistoriska

En av helgens utflykter gick till Naturhistoriska. Frank fick se båda sina favoritdjur, fiskar och nattugglor = lyckan total! Dom gillade museet!

Bibblan

Vi besökte biblioteket. Frank var lite nervös. Mycket spänd och förväntansfull inför besöket. Clara fick sitt första alldeles egna lånekort, valde en egen kod till kortet och skrev dit sitt namn med omsorg. Kortet placerade hon i ett litet fack i sin rosa plånbok och visade upp det för pappa innan han hann kliva över tröskeln när han kom hem. Hon var noga med att berätta att hon har en kod till kortet som hon valt helt själv, nu var hon lite osäker på vad hon valde för kod men det löser sig nog. Man kunde få välja en ny nästa gång om man råkat glömma bort sig. Hon var också noga med att berätta att Frank mest troligt var för liten för ett eget kort men om han sköter sig kan han få låna på hennes kort.

I'm in love

Den här borde vara min känner jag...

Vackert så det gör ont!

Piratvampyren och storasyster åkte med pappa till Finland över helgen. Jag åkte till Väddö.

Grisslehamn var helt stilla, vackert så det gör ont! Sommargästerna hade åkt hem och lugnet lagt sig, rätt skönt.

Piratvampyr

En helt vanlig piratvampyr som ska på semester bara...

Jag å mina små smultron

Det är rätt fantastiskt hur Frank ändrar karaktär när vi umgås bara jag och han, jag blir lika förvånad varje gång och tänker att det här måste vi göra oftare!

Lördagsnöjet fick barnen välja helt fritt. Inte helt otippat blev det lekland och kyckling med cashewnötter till lunch. På väg hem skulle lördagsgodiset inhandlas på kiosken för dom har så mycket tokiga sorter. Det blev pulver och pulver som smäller, sprayer, varmkorvsgodisar, klubbor med inbyggda ficklampor och sånt där som grisar och kladdar riktigt härligt. Jag hatar dessa "tokiga sorter" men det är en fest för barnen varje gång dom får fria tyglar att frossa loss. Till middag skulle det bli tacos. Frank utnämndes till stekansvarig och förste man att provsmaka allt och Clara ordnade med det som behövde skäras. Sista önskemålet för en bra lördag var att mysa ner sig i sängen, alla tre och där kolla film på Netflix och äta tokiga godisar.

Söndag då och vi lämnar Clara i stan för en playdate. Och jag och Frank får en heldag bara vi! Frank är shoppingsugen så vi drar till Liljeholmems galleria. Shoppar Trash Pack, bilarplåster och en Ninja Turtles handduk. Till Clara blir det ett par nya träningsskor. Vi delar på en pasta pollo och mumsar glass. Vi passar på att rösta och kollar runt i gallerian. Sen vill Frank hem för att baka blåbärspaj så givetvis gör vi det. Han är söt och rar, inget strul och bråk och frågorna svämmar över. Vad är det för väder på Canarie öarna, undra om det regnar? Varför har jag två kulor där nere vid snoppen? Hur många trash pack figurer finns det egentligen? Varför går sniglar så sakta? Ja, sånt där vanligt som man undrar över helt enkelt!

Ebbot å Agnes

Det bästa med denna vecka var givetvis att få komma hem till älsklingarna. Nummer två konsert i Bergwaldhallen. Ebbot, Agnes och Sveriges Radios Symfoniorkester. Rysligt bra, rysligt så man fick gåshud och jag vet inte vem jag blev mest kär i, Ebbot eller Agnes...

Jag kom över två biljetter och ett fint sällskap. På väldigt kort varsel kom Airi svischade in på sin cykel och var med barnen några timmar. Jag hann till och med äta en sen middag på Elverket efter spelningen. En fin kväll och jag är så oerhört tacksam för att det finns människor runt ikring som ställer upp!!

Är 80 lagom?

Landade 03.00 i måndags natt, hoppade in i en taxi och smög in här hemma 05.00. Avlöste Petra som sov med barnen och fick 1 1/2 timmes sömn innan Frank väckte mig och det var dags för dagis. Petri hade redan lämnat stan för längesen och intagit jaktkojan uppe i byn där han ska sitta veckan ut. Motsvarigheten till husmodersresan är igång!

Världens bästa faster Petra ordnade söndagsmyset inne i stan och tog sen bussen hem med barnen. Det var stort att få åka buss, tunnelbana, gå på bio och hänga med coola faster en hel dag. Barnen var minst sagt nöjda!

Och vardagen sprätte igång. Veckan har varit mosig och trött men ändå bra. Vi drog till ridskolan, funkade bra att ha med Frank men då fick jag lite hjälp av Marie. Tvätta kläder hade man glömt under veckan jag var borta. Så tvättmaskinen har gått varm, jag har packat upp och pussat sönder mina barn. Vi har pratar om Mallorca där jag var på semester och Frank kan tänka sig att flytta dit. Clara vill flytta till Kuoksu.

En kväll ligger Clara och Frank och språkar i sängen. Vad skulle du vilja heta Clara undrar Frank. Åååå Maria skulle jag vilja heta, du då! Jaaaa nå jag tror jag vill heta Mallorca, det är fint!

En annan dag sitter barnen och äter middag, Clara, Hanna och Frank. Tjejerna leker att det är på restaurang. Hanna leker att hon är 13 år och Clara drar till med 15. Tjejerna vill beställa dryck, isvatten och rosa saft blir det. Och så har vi Frank... Hur gammal är du då frågar Hanna? Jag är 80 år och tänker beställa öl! För man måste vara rätt vuxen när man dricker öl, är 80 lagom mamma?

Palma de Mallorca

Lämnade landet för ett slag. Husmodersresan gick denna gång till Palma. Mitt första besök till Mallorca och jag kommer åka tillbaka that's for sure!

Efter en lång och härlig sommar då jag varit mycket själv med barnen, en vecka helt ensam med barnen i byn och därefter inskolning på dagis och sexårsverlsamhet kändes det helt overkligt att sätta sig på flyget och veta att vi har SJU hela dagar i bara vuxet sällskap och dessutom riktigt, riktigt bra sällskap.

Sju hela dagar och nätter som spenderades väl. Vi sov helt lagom mycket, solade, badade, åt god mat, drack Sangria varje dag och fick till nån sen natt på hejdundrande fartig club. Jag sprang längst med stranden den första dagen, fick jordens skavsår och sprang sen inget mer. Också lagom.

Och som Renita sa "jag skrattar aldrig så mycket som med er". Bara att instämma, vi har för jävla roligt ihop!!

Vi hade många idéer om att aktivera oss på olika sätt, upptäcka, uppleva, se och ta in denna vackra plats. Sånt som man gör. Men faktum är att vi lät bli, vi behövde bara vara, njuta, samla kraft och umgås. Det räckte så himla bra på denna resa och ger oss ett mycket bra skäl till att återvända. Vi har så mycket kvar att se!

Trädgårdskräftis

Och en fredagkväll kan man tillbringa hemma i trädgården, ordna ett schyrrans kräftkalas och folket stannar till tidig morgon!

Obygden

Och en fredagkväll kan man tillbringa i obygden, långt ute i skogen. Vi tittade till mammas älgpass, proveldade den lilla kaminen och Clara och Frank fick provsitta passet med mommo. Verkar stabilt inför den stundande jakten!

Vidare ut i skogen för att hälsa på hos moster Linnéa och Sten-Erik i deras stuga. Vi dundrade in oanmälda mitt i en surströmmingssittning. Clara och Frank var närmast i chock över hur denna lilla strömming kan lukta så vedervärdigt och Frank tittade noga och mycket länge på hur de faktiskt stoppade detta i munnen.

Det mest intressanta var ändå utedasset. Där hade Frank inga större svårigheter att stoppa ner sin lilla näsa. Faktum är att han stoppade ner hela huvudet och blev djupt fascinerad av dassets konstruktion.