En stolt tupp

Jag tittar ut över takåsarna, grönskan, citronträd, havet, en tupp som gal, han spatserar runt i sin trädgård och liksom nickar till sina hönor, "bra jobb, bra jobb mina pullor". Hönorna småkacklar sinsemellan, pickar upp små frön, nån liten mask och snackar säkert skit om tuppen men ser ut att trivas, han har en mycket stolt hållning och solen lyser upp hans röda kam. Han äger världen. En helt vanlig tupp. Jag plockar en apelsin, den är så solmogen och saftig att det rinner apelsinsaft längst med händerna när jag skalar den. Äter, njuter och låter solen bränna i mitt ansikte. Fan, här skulle man ju kunna bo!!

Ska gå ner och dricka en kaffe nu och njuta av en croissant, kanske en med choklad på idag. Jo, så får det bli. God morgon!!

Ut på tur, aldrig sur!!

Sa Calobra

Hyfsat skön plats, ja.

Tröstisar

Tröstisar.. Eller gosedjursplåster om man så vill. TACK för att ni finns!! Mitt liv blir så mycket lättare med er i familjen. Franks liv blir så mycket lättare, allas liv blir lättare!

Det var gott humör på barnen imorse. Inga större diskussioner om vad dom ska och inte ska äta, inget bråk om huruvida vi tittar på Barnkanalen eller Netflix. Klädvalet flöt på. Frank försökte dock övertyga mig om att jeans är tights och inte jeans. Han skulle ha på sig TIGHTS idag, inget annat. Han äger inga tights eftersom han stenvägrat detta plagg. Han tror mig inte när jag säger att han inte har några och gör ett försök till att bryta ihop. Vi ser en spindel och han kommer på andra tankar. Vi försöker rädda spindeln som våran kloka farmor har lärt barnen. Fånga i ett glas, sticka ett papper under och befria den utomhus. Nu "råkade" jag mosa spindeln i räddningsförsöket. Sorgligt slut tyckte Frank men kom över det snabbt.

Tillbaka till tightsproblemet. Jag tar fram ett par ur Claras garderob och Frank skrattar högt, "meeen mamma... Det där är jeans" Ge mig nu ett par tights. Så hittar vi ett par jeans i hans garderob och han ser lättad ut och kramar om sina jeans som är ett par tights. Och tycke att jag är oerhört svamlig denna morgon som försöker få i honom nåt så tokigt som att tights är jeans. Eller... att jeans är tights... Eller... Giv mig styrka!!!

Inget bryt i alla fall. Det tackar man för. Inget bråk om skor, jacka, inget tjafs mellan småskrotarna, inget tjafs om vem som ska ta bilnyckeln, öppna garageporten osv... MEN, så upptäcker Frank en näst intill obefintlig sticka i fingret. Den är mycket svår att identifiera, kan också vara smuts eller nåt. Men när man trycker riktigt hårt gör det ont, stämningen blir allvarlig, underläppen börjar darra på Frank. Jag ser brytet i antågande. Jag är inte betrodd att ta ut stickan, vi behöver mest troligt en kirurg eller åtminstone flyga ner mommo för uppdraget. Det är bråttom, akut läge. Tårarna rinner och brytet är så sjukt nära. Klockan är mycket... Då slår det mig, tröstisarna!! Jag springer till badrummet och finner en ask med de små ljuvliga hjältarna. Ahhh! När Frank ser asken torkar han tårarna och lyser upp. "Får jag välja två?? För det gör lite ont på armen också" vi plåstrar två fingrar för säkerhetskull eftersom det nu är oklart vilket finger stickan satt på. Sen en stor mjuk tröstis på armen som Frank kan känna på när han behöver lite tröst på dagis. Och med lätta, glada steg beger vi oss mot dagis!

Hemma

Egentligen ska jag ju bo där. Där borta där hemma är hemma på riktigt! Men nu bor jag inte där... För just nu i alla fall...

Toughest ice

Just saying... VIIIILKEN uppfriskande och helt underbar helg som passerade och placerades på en speciell plats i minnesbanken. Toughest ice på icehotel i Jukkasjärvi. Mest troligt den fränaste OCR tävlingen som genomförts, och jag tror den allra första helt i is och snö! Obstacle course racing, jepp! En 8 km lång hinderbana med isvak som sista hinder innan målgång. Nästa år MÅSTE jag vara med och tävla. I år var jag bara jävligt bra på att heja på och coachade team Mallorca med stor framgång.

Det var så kul! Och sen chilla med irish coffee och sköna människor, middag, barhäng och after-Toughest-ice i tipin. Isbaren hade tyvärr fått känna av vårkänslorna och börjat töa bort så tipin fick duga.

Vedeldad bastu, skoter i Puoltsa och några barnlediga dagar efter ett intensivt påsklov. Det var liksom välbehövligt. 

Det var en gång en isbar... Nu likt ett sprucket kinderägg!

En röding

Nån sjö typ vid Rautas, dit åkte vi igår. Lastade skotrarna på släpet och tog oss till Krokvik. Därifrån vidare med skoter. Ännu en heldag utomhus. Det var ett tappert litet gäng som ihärdigt satt vid sina pimpelhål och fiskade och fiskade. En röding lyckades vi med och det var Agi som drog upp den. Sen var det slut på fiskelyckan och vi ägnade oss åt att grilla korv och suovas.

Papsingen springer, ordnar, server, allt för barnbarnen!!

Agi och fisken!

Vårvinter

Jag älskar vårvintern så där så det gör ont. Dagens tur till Särkijärvi med skoterekipage på sju skotrar med tre kälkar, sexton personer och en hund blev en mycket lyckad tur. En blandning av det mesta man vill uppleva en vårvinterdag. Lite sol, skoterkörning, lagom med fastkörningar, pimpelfiske, kokkaffe, grillad korv, sitta på renfäll vid elden, snicksnacka, umgås, fylla på med energi och njuta av tillvaron. Helt okej saker att fylla en dag av sitt liv med!!

Dom håller på och umgås och sånt där bakom..

Väder är viktigt

Vädret har inte varit sådär som man önskar. Klarblå himmel, vindstilla, möjligen nån kallgrad men massor av plusgrader i solen OCH sol alltså... Inte riktig så, men vi har några dagar på oss! Vi njuter ändå, som alltid i byn. Skoter, skidor, god mat, umgås, kusiner!! Clara och Frank frossar i lek och bus med kusinerna. Alltså riktigt njuter. Det är roligt att se!

Idag den årliga pimpeltävlingen, igår skidlopp för barnen och gemensam middag för alla bybor på eftermiddan. Det bjöds på köttsoppa, bästa maten efter en heldag ute. Jag och barnen tog skotern, räddade en tant och farbror som kört fast och åkte vidare till "träffpunkten", den gemensamma lokalen i byn. Egen tallrik skulle man ha med och sen bara sätta sig till bords, mumsa rykande het soppa, hembakat bröd och en kopp kaffe. Sen upp på skotern igen och hem. Genialiskt koncept tyckte Clara och förkastligt att man aldrig gör sånt här i Stockholm. Hon kan inte förstå hur Stockholmarna klarar sig utan skoter!!

Igår blev det också en kvällstur på skidorna, 10 km efter älven i solnedgång. Jag, kusin Erik och svågern Toffe. Åh så underbart skönt. Min typ av yoga och finna ro!! Vi kom tillbaka när mörkret lagt sig. Stannade till vid Ulricas stuga, där var bastun varm, ölen kall och alla barnen nybastade och redo för läggning. Det är en av den bästa lyxen man kan få!

Imorgon en ny oskriven dag. Vädret bestämmer lite vad vi gör av dagen men efter morgonkaffet ganska säkert ett pass på längdskidorna för min del. Sen kickar vi igång påskdagen!

Tummen upp för påsken

Dom ordnar påsk...