04:00- jag vet inte om det är natt eller tidig morgon men min kropp är inte ämnad att kliva upp ur sängen vid den tiden. Nu har jag ju då inget val eftersom mitt lilla gryn tycker att det är en bra tid att äta på. Jag segade mig upp, tände läslampan, kikade på Petri som snarkade sin bästa snark och tog med mig Clara till skötbordet.
Det kändes som att jag inte orkade öppna ögonen och jag övervägde att testa byta blöja med stängda ögon. Det gick inge bra såklart men när Clara öppnade sina underbara runda små klotögon och tittade på mig vaknade jag och blev varm i kroppen. Hon är mitt livs kärlek!
Och när jag såg henne där i sin tiger pyjamas insåg jag att hon inte är något litet knyte längre utan en riktig bebis! När vi fick pyjamasen av mommo och moffa för några veckor sen la jag undan den, tänkte att det lär dröja evigheter innan den passar. Och nu helt plötsligt har hon passerat stl. 45, 50 och är visst inne på 56 utan att vi hann blinka. Hjälp... snart flyttar hon hemifrån!
onsdag 30 april 2008
tisdag 29 april 2008
Tänk vad tiden går
Efter en lunch med en nygift Andreas tog jag och Clara en promenad i det helt underbara sommarvädret som Stockholm bjöd på idag. Dom gifte sig lite i små smyg kan man väl säga och åker på smekmånad nu på fredag. Tänk att det snart är ett år sen vi gifte oss och smekmånaden har jag nästan glömt. För ett år sen vid den här tiden planerade vi (jag) bröllopet som bäst, himla vad kul det var. Jobbigt ibland, mycket, väldigt mycket att fixa med men bland det roligaste jag gjort. Då bloggade jag för att hålla alla bröllopsgäster uppdaterade www.kuoksubrollop.blogspot.com
Själva bröllopet hade jag lätt kunnat köra en repris på i år igen. Det var så jäkla ballt, måste nog titta på bröllopsfilmen idag och gråta några tårar. Varje gång jag hör vår version av "att älska dig" som var vår ingångslåt blir jag lite fuktig i ögonvrån, det var så fint och killarna som sjöng och spelade den var grymt duktigt.
Efter lunchen promenerade jag till Petris firma och kollade läget. Där passade jag på att ge Clara mat och bytte blöja sen skyndade vi ner till Aspudden för att möta upp Amal. Vi prommade tillbaka till Liljeholmen där vi stannade till för en kaffe.
Amal är i femte månaden och börjar få en söt liten gravidkula, jätteskoj! Jag lämnade lite mammakläder och gravidtidningar till henne. Helt mysko att lämna bort sina mammakläder och tidningar som jag inte är intresserad av att läsa längre. Det är så himla skönt att jag inte behöver dom nåt mer och lite ofattbart att den perioden är över, men otroligt skönt!
Hon frågade mycket om hur förlossningen var och sånt. När jag berättade slog det mig vilken grej vi varit med om jag och Petri. Att jag orkat med allt med graviditeten och förlossningen som jag var så rädd för, jäkla vad bra jag är!
Själva bröllopet hade jag lätt kunnat köra en repris på i år igen. Det var så jäkla ballt, måste nog titta på bröllopsfilmen idag och gråta några tårar. Varje gång jag hör vår version av "att älska dig" som var vår ingångslåt blir jag lite fuktig i ögonvrån, det var så fint och killarna som sjöng och spelade den var grymt duktigt.
Efter lunchen promenerade jag till Petris firma och kollade läget. Där passade jag på att ge Clara mat och bytte blöja sen skyndade vi ner till Aspudden för att möta upp Amal. Vi prommade tillbaka till Liljeholmen där vi stannade till för en kaffe.
Amal är i femte månaden och börjar få en söt liten gravidkula, jätteskoj! Jag lämnade lite mammakläder och gravidtidningar till henne. Helt mysko att lämna bort sina mammakläder och tidningar som jag inte är intresserad av att läsa längre. Det är så himla skönt att jag inte behöver dom nåt mer och lite ofattbart att den perioden är över, men otroligt skönt!
Hon frågade mycket om hur förlossningen var och sånt. När jag berättade slog det mig vilken grej vi varit med om jag och Petri. Att jag orkat med allt med graviditeten och förlossningen som jag var så rädd för, jäkla vad bra jag är!
måndag 28 april 2008
Ja visst gör det ont när knoppar brister...
Vi har precis kommit hem efter en promenad och Clara ligger och räknar in att alla djur i hennes tummenmobil är kvar.
Jag var på återbesök på mödravårdscentralen och sen åt vi en sallad med Petri. Efter det en rask promenad till apoteket och raka vägen till allergihyllan. "ge mig det bästa ni har mot pollenallergi!!" Jag borde väl ha kunnat räkna ut att man inte får ta såna tabletter nu när jag ammar. Och mycket riktigt, det är bara att stå ut! Jag fick tag på en variant av ögondroppar som funkar men det var allt. Så nu står björkpollen mig rätt upp i halsen och kliar så jag skulle vilja riva ut halsmandlarna, ögonen rinner, kliar och svider och jag nyser väl typ 500 ggr per dag. Jag som var så nöjd över att äntligen bli av med gravidtäppan, och nu tar pollentäppan vid. Inte roligt på nåt sätt. Man kan väl säga att pollensäsongen är här och det med besked.
söndag 27 april 2008
lördag 26 april 2008
Längtar efter mina skidor
Petri skickar med jämna mellanrum bilder och rapporter om hur härligt dom har det i fjällen. Åh vad jag också skulle vilja vara där! I år har det inte blivit en meter på skidor, varken på längden eller nåt annat håll. Det är antagligen första vintern sen jag föddes som jag inte kunnat ta mig ut på skidor.
Som bebis åkte jag med i skidpulkan som mamma drog efter sig när hon skidade längst med älven, och i tidig ålder hängde jag och mina syskon med i slalombackarna. När jag en tvärhand hög gjorde premiäråken i Björklidens backar hade pappa en sele på mig och kopplade fast longeringslinan (som vi i vanliga fall longerade hästarna med). Då kunde han hålla koll på mig eftersom jag gillade att dra på och gärna åkte störtlopp. Han drog in linan när det började att gå för fort och kunde släppa efter när jag ville åka på. Och sen dess har jag älskat skidåkning!
Jag längtar efter en sån riktigt fin skiddag, när solen bränner och man blir lätt svettig i pannan. När snön gnistrar och man susar ner för backen, njuter av farten och andas in frisk fjällluft. Sen stannar man till och gräver sig en schysst snösoffa, dricker varm choklad, käkar mackor och tycker att det är underbart att leva. Suck...guud vad jag längtar efter det!
Det är bara att inse att det inte blir några såna dagar för mig i år. Jag hoppas innerligt att vår lilla dotter blir lika biten av skidåkning och gärna hänger med på skidsemestrar. Annars blir det jobbigt för skidsemestrar lär det bli, minst en per år!
Som bebis åkte jag med i skidpulkan som mamma drog efter sig när hon skidade längst med älven, och i tidig ålder hängde jag och mina syskon med i slalombackarna. När jag en tvärhand hög gjorde premiäråken i Björklidens backar hade pappa en sele på mig och kopplade fast longeringslinan (som vi i vanliga fall longerade hästarna med). Då kunde han hålla koll på mig eftersom jag gillade att dra på och gärna åkte störtlopp. Han drog in linan när det började att gå för fort och kunde släppa efter när jag ville åka på. Och sen dess har jag älskat skidåkning!
Jag längtar efter en sån riktigt fin skiddag, när solen bränner och man blir lätt svettig i pannan. När snön gnistrar och man susar ner för backen, njuter av farten och andas in frisk fjällluft. Sen stannar man till och gräver sig en schysst snösoffa, dricker varm choklad, käkar mackor och tycker att det är underbart att leva. Suck...guud vad jag längtar efter det!
Det är bara att inse att det inte blir några såna dagar för mig i år. Jag hoppas innerligt att vår lilla dotter blir lika biten av skidåkning och gärna hänger med på skidsemestrar. Annars blir det jobbigt för skidsemestrar lär det bli, minst en per år!
fredag 25 april 2008
Tjejkväll
Efter en heldag med shopping var det rätt skönt att ha fredagsmys bara vi tjejer, jag, Ella och Clara. Ella hjälpte mig att bada Clara och sen gjorde vi henne så där myspys go som bara en nybadad bebis kan bli. Badad i olja, insmord, torr blöja, pyjamasen på och hon doftar ljuvligt. Eftersom Clara var pigg och vaken fick hon ligga och mysa på soffan i sin röda Lilla Anna pläd. Hon låg helt stilla och bara tittade helt förälskat på sin gröna mjukis groda som kan spela.
Jag tände ljus och gjorde mysigt, fixade varma mackor och sen sjönk vi ner i soffan för att äta och glo på TV. Då förstår jag varför Clara är så nöjd och belåten och bara ligger helt still och tittar, det luktar bajs...
Inget annat att göra än att kliva upp och börja tvätta och byta på nytt.
Något dålig timing att göra nr två men det kunde ju inte Clara veta. Vi har i alla fall haft en skön tjejkväll.
Jag tände ljus och gjorde mysigt, fixade varma mackor och sen sjönk vi ner i soffan för att äta och glo på TV. Då förstår jag varför Clara är så nöjd och belåten och bara ligger helt still och tittar, det luktar bajs...
Inget annat att göra än att kliva upp och börja tvätta och byta på nytt.
Något dålig timing att göra nr två men det kunde ju inte Clara veta. Vi har i alla fall haft en skön tjejkväll.
torsdag 24 april 2008
Åter i Stockholm
Då var det slut på kokkaffe, pimpelfiske och skoterkörning för den här gången. Vi är tillbaka i Stockholm. Claras första besök i byn var en succé. Alla bara älskade henne! Inte för att jag hade trott nåt annat, det är svårt att inte tycka om henne, mycket svårt, antagligen omöjligt.
Min kusin Ella tog några dagar ledigt från skolan och hängde med ner till Stockholm. Hon är en helt fantastisk liten nanny och var till stor hjälp under flygresan. Clara var världens snällaste och sov stenhårt hela resan, men det är ändå rätt mycket att hålla reda på. Så resesällskap var väldigt uppskattat.
Idag packade vi bilen och åkte ut till Väddö fär att hälsa på. Äntligen fick vi träffa Jennie och hennes familj och även Renita en snabbis. Nu när jag är mammaledig ska jag försöka ta mig ut till tjejerna lite oftare, det är hur mysigt som helst där ute på landet.
Oj, Clara är hungrig och det låter som att det är bråttom. Hon blir verkligen tokhungrig på en sekund, dags att ge henne kvällsmålet!
Min kusin Ella tog några dagar ledigt från skolan och hängde med ner till Stockholm. Hon är en helt fantastisk liten nanny och var till stor hjälp under flygresan. Clara var världens snällaste och sov stenhårt hela resan, men det är ändå rätt mycket att hålla reda på. Så resesällskap var väldigt uppskattat.
Idag packade vi bilen och åkte ut till Väddö fär att hälsa på. Äntligen fick vi träffa Jennie och hennes familj och även Renita en snabbis. Nu när jag är mammaledig ska jag försöka ta mig ut till tjejerna lite oftare, det är hur mysigt som helst där ute på landet.
Oj, Clara är hungrig och det låter som att det är bråttom. Hon blir verkligen tokhungrig på en sekund, dags att ge henne kvällsmålet!
tisdag 22 april 2008
Livet på en pinne
Imorse ringde Petri för att kolla hur det var med Clara, han undrade hur hon sovit och vad hon gjorde. Jag meddelade att hon åt vid 23.30 igår och somnade rätt bra efter ett blöjbyte. Jag passade på att slappa framför TVn i sju minuter och läste min mail och borstade tänderna, somnade vid 00.30.
Vi sov gott till 02.00 då Clara började knorra, dags för mat och ett blöjbyte, dyngsur blöja. Vi jobbade på en rap i drygt fem minuter sen orkade jag inte mer, Clara somnar utan att rapa.
Börjar knorra vid 03.00 och spydde, somnar nöjt med napp i mun.
Jag sover väl i fem minuters intervaller till nästa amning. Hon = även jag vaknar varje gång nappen åker ut och jag måste putta in den för att hon ska somna om.
05.55 börjar det bli livat, då har hon bett om mat ett tag men jag har inte orkat ta mig upp. Jag kravlar mig upp i sängen och ger henne mat, trött så ögonen blöder. Bara hon äter fort så vi kan somna om igen, hann bara tänka tanken så smäller det i brallan.
Går inte att ta miste på den prutten, en rejäl laddning varmt bajs sipprar ut genom blöjan. Det spelar ingen roll att jag är så trött att jag inte kan resa mig upp, jag reser mig iallafall.
Byter blöja, tvättar och fixar ny pyjamas. Mmm nu doftar min bebis som världens godaste igen!
07.30 är vi tillbaka i sängen. Jag måste få sova!! Det tycker inte Clara, hon är piggare än nånsin och vill ligga och titta på elefanterna på sitt täcke. Hon verkar ju nöjd så jag borrar ner huvudet i kudden och känner hur ögonlocken bränner.
Jag fick väl sova drygt tio minuter å sen är missnöjet åter hos Clarisen. Hon är inte jätteledsen och gråter inte men hon knorrar och då kan jag som mamma inte sova, det går bara inte. Jag masserar magen, försöker rapa, testar med nappen men nä. När jag tar henne mot mitt bröst och lägger mig ner är hon plötsligt lugn. Vi somnar 09.00 och vaknar 10.15 av att Claras huvud klibbat fast mot min hud, å så var det dags att äta igen.
När jag berättar om hur Clara har det, äta-sova-bajsa. Säger Petri "men herregud, jaa, tänk vilket liv hon har"
Det han inte har tänkt på är att jag lever exakt samma liv. Enda skillnade mellan Clara och mig är att jag vet om ett annat liv som jag levde förut. Och att min inkorg nu fylls med mail från Liberoklubben, Pampers, Vi föräldrar och annat barnvänligt istället för nyhetsbrev från Stureplansgruppen, inbjudningar till nyöppnade krogar och erbjudanden att äta billigt på Patricia.
I och för sig är det inte bara äta-sova-bajsa för mig. Där emellan hinnar jag rätt ofta tvätta kläder, röja undan och i bästa fall även ta en dusch.
Det är märkligt att man som nyblivna föräldrar ändå lever totalt olika som mamma och pappa.
I förra veckan körde pappan fyra krogkvällar och nu till helgen blir det skidor och öl i fjällen med grabbarna. När bebisen var två veckor började pappan planera för en resa till Tyskland, men insåg faktiskt att det inte var så passande.
Än mer märkligt är att pappan inte har förståelse för att mamman inte riktigt är nöjd med hans behov av att vara ute och lufta. Eller så är det jag som är väldigt ovanlig och konstig, inte vet jag...
Vi sov gott till 02.00 då Clara började knorra, dags för mat och ett blöjbyte, dyngsur blöja. Vi jobbade på en rap i drygt fem minuter sen orkade jag inte mer, Clara somnar utan att rapa.
Börjar knorra vid 03.00 och spydde, somnar nöjt med napp i mun.
Jag sover väl i fem minuters intervaller till nästa amning. Hon = även jag vaknar varje gång nappen åker ut och jag måste putta in den för att hon ska somna om.
05.55 börjar det bli livat, då har hon bett om mat ett tag men jag har inte orkat ta mig upp. Jag kravlar mig upp i sängen och ger henne mat, trött så ögonen blöder. Bara hon äter fort så vi kan somna om igen, hann bara tänka tanken så smäller det i brallan.
Går inte att ta miste på den prutten, en rejäl laddning varmt bajs sipprar ut genom blöjan. Det spelar ingen roll att jag är så trött att jag inte kan resa mig upp, jag reser mig iallafall.
Byter blöja, tvättar och fixar ny pyjamas. Mmm nu doftar min bebis som världens godaste igen!
07.30 är vi tillbaka i sängen. Jag måste få sova!! Det tycker inte Clara, hon är piggare än nånsin och vill ligga och titta på elefanterna på sitt täcke. Hon verkar ju nöjd så jag borrar ner huvudet i kudden och känner hur ögonlocken bränner.
Jag fick väl sova drygt tio minuter å sen är missnöjet åter hos Clarisen. Hon är inte jätteledsen och gråter inte men hon knorrar och då kan jag som mamma inte sova, det går bara inte. Jag masserar magen, försöker rapa, testar med nappen men nä. När jag tar henne mot mitt bröst och lägger mig ner är hon plötsligt lugn. Vi somnar 09.00 och vaknar 10.15 av att Claras huvud klibbat fast mot min hud, å så var det dags att äta igen.
När jag berättar om hur Clara har det, äta-sova-bajsa. Säger Petri "men herregud, jaa, tänk vilket liv hon har"
Det han inte har tänkt på är att jag lever exakt samma liv. Enda skillnade mellan Clara och mig är att jag vet om ett annat liv som jag levde förut. Och att min inkorg nu fylls med mail från Liberoklubben, Pampers, Vi föräldrar och annat barnvänligt istället för nyhetsbrev från Stureplansgruppen, inbjudningar till nyöppnade krogar och erbjudanden att äta billigt på Patricia.
I och för sig är det inte bara äta-sova-bajsa för mig. Där emellan hinnar jag rätt ofta tvätta kläder, röja undan och i bästa fall även ta en dusch.
Det är märkligt att man som nyblivna föräldrar ändå lever totalt olika som mamma och pappa.
I förra veckan körde pappan fyra krogkvällar och nu till helgen blir det skidor och öl i fjällen med grabbarna. När bebisen var två veckor började pappan planera för en resa till Tyskland, men insåg faktiskt att det inte var så passande.
Än mer märkligt är att pappan inte har förståelse för att mamman inte riktigt är nöjd med hans behov av att vara ute och lufta. Eller så är det jag som är väldigt ovanlig och konstig, inte vet jag...
söndag 20 april 2008
Björnfrossa i byn
Det sägs att Björnen går ur sitt ide på Tiburtiusdagen, alltså den 14 april då Tiburtius har namnsdag. Den brukar vakna till ur sin dvala när vårsolen värmer och snön smälter och droppar i nacken. Nu kan vi konstatera att åtminstone en björn är vaken och sprider skräck i byn!
Nä så illa är det inte men det spreds en lätt björnfrossa i byn när vi imorse hörde att man sett björnspår bakom Härjes hus. Den har gått genom byn igår natt och idag, snokat i Ronnys rävåtel och någon hade visst sett den på vägen mellan Tommy och Ronny.
Inte långt från vårt hus med andra ord, huu så läskigt. Väldigt ovanligt att björnen stryker så nära bebyggelsen och det läskiga är väl att den är suuuper jätte vrålhungrig. Antar jag... konstigt vore väl annat efter att han legat och tryckt i idet hela vintern.
Så fort pappa fick höra detta slängde han sig på skotern och brassade järnet iväg som en åsanisse figur, givetvis måste han kolla om ryktet är sant. Han dundrade iväg iförd jeans, skoterkängor och med kepsen på svaj. Jag hade ju åtminstone tagit med mig en kniv, mja lite futtigt kanske men en spade då. Tänk om han får syn på björnen, får motorstopp, vrider om så hårt att nyckeln går av, han misslyckas med att tjuvkoppla, kliver av skotern för att springa men snön är för mjuk så han sjunker, ooh... nää jag hade då tagit med nån form av vapen. Man har väl sett en och annan läskig film på TV.
När han kom tillbaka förväntade vi oss nån spännande historia, iallafall en bekräftelse på att björnen varit framme. Ett tassavtryck eller en bajskludd, kanske ett blodigt spår, en riven ren eller rentav en historia hur han mötte björnens sugande hungriga desperata blick.
Men nä ingenting, han hade inte ens sett ett spår och trodde nog att ryktet var falskt.
Senare på kvällen kom Erik förbi, han hade gjort en grundlilgare genomsökning av området och även intervjuat Ronny. Och jodå nog var det björnen alltid. Han kunde visa upp bildbevis, spåren visade att det inte var nån liten kille som är ute och smyger.
Spänningen har åter infunnit sig i byn och vi väntar otåligt på nästa rapport. Mest troligt har nallen dragit bort över berget, det var vad Erik kunde se när han spårat den med skotern. Men ingen vet säkert, spåren upphörde plötsligt och nu kan den befinna sig exakt var som helst. Spänningen är olidlig!
Nä så illa är det inte men det spreds en lätt björnfrossa i byn när vi imorse hörde att man sett björnspår bakom Härjes hus. Den har gått genom byn igår natt och idag, snokat i Ronnys rävåtel och någon hade visst sett den på vägen mellan Tommy och Ronny.
Inte långt från vårt hus med andra ord, huu så läskigt. Väldigt ovanligt att björnen stryker så nära bebyggelsen och det läskiga är väl att den är suuuper jätte vrålhungrig. Antar jag... konstigt vore väl annat efter att han legat och tryckt i idet hela vintern.
Så fort pappa fick höra detta slängde han sig på skotern och brassade järnet iväg som en åsanisse figur, givetvis måste han kolla om ryktet är sant. Han dundrade iväg iförd jeans, skoterkängor och med kepsen på svaj. Jag hade ju åtminstone tagit med mig en kniv, mja lite futtigt kanske men en spade då. Tänk om han får syn på björnen, får motorstopp, vrider om så hårt att nyckeln går av, han misslyckas med att tjuvkoppla, kliver av skotern för att springa men snön är för mjuk så han sjunker, ooh... nää jag hade då tagit med nån form av vapen. Man har väl sett en och annan läskig film på TV.
När han kom tillbaka förväntade vi oss nån spännande historia, iallafall en bekräftelse på att björnen varit framme. Ett tassavtryck eller en bajskludd, kanske ett blodigt spår, en riven ren eller rentav en historia hur han mötte björnens sugande hungriga desperata blick.
Men nä ingenting, han hade inte ens sett ett spår och trodde nog att ryktet var falskt.
Senare på kvällen kom Erik förbi, han hade gjort en grundlilgare genomsökning av området och även intervjuat Ronny. Och jodå nog var det björnen alltid. Han kunde visa upp bildbevis, spåren visade att det inte var nån liten kille som är ute och smyger.
Spänningen har åter infunnit sig i byn och vi väntar otåligt på nästa rapport. Mest troligt har nallen dragit bort över berget, det var vad Erik kunde se när han spårat den med skotern. Men ingen vet säkert, spåren upphörde plötsligt och nu kan den befinna sig exakt var som helst. Spänningen är olidlig!
lördag 19 april 2008
Fullt ös på isen
Det är inte illa att åka på skotersafari när man precis fyllt fem veckor. Clara är cool, hon diggar det här med skoter och har varit helnöjd idag. Vi packade skotrarna och åkte ner på älven, en ungefär fyra minuters resa. Rätt lagom resa när man är så liten. Pappa parkerade arken på älven under bron som går över till andra sidan byn. Där kunde jag amma och byta blöja på Clara och sen satt vi ute i solen och pimplade, ingen större fiskelycka dock. Jag fick en harr, näst intill ett spigg så den fick åka ner i hålet igen men det var allt dagen bjöd på i fiskeväg.
Annars var det en väldigt trevlig dag, något blåsigt men solen värmde gott. Min far är en väldigt driftig karl så han hade misann fixat det bra för oss. Inte nog med att han parkerat och värmt upp arken åt oss, han körde även ut sin hemma snickrade grillvagn som man drar efter skotern. Där gjorde han upp en stor eld och vi kunde grilla hamburgare till lunch.
Lagom till lunch kom Freddan och Micke förbi och beställde burgare. Jag var inte sen på att visa upp mina färdigheter i att sköta ett rullande gatukök och stekte burgare till boysen. Lite senare dök Åke upp med sitt barnbarn Jesper, dom var också hungriga och grillade korv. Det var full aktivitet ute på isen, Jonas kom förbi och visade upp nyskotern, så tjusig så. Strax efter kom storKlara förbi med sin nya skoter och kollade läget. Eftersom skoterleden går under bron passerar det en del skotrar under dagen. Det är alltså där man ska hänga för att se lite folk här i byn!
Annars var det en väldigt trevlig dag, något blåsigt men solen värmde gott. Min far är en väldigt driftig karl så han hade misann fixat det bra för oss. Inte nog med att han parkerat och värmt upp arken åt oss, han körde även ut sin hemma snickrade grillvagn som man drar efter skotern. Där gjorde han upp en stor eld och vi kunde grilla hamburgare till lunch.
Lagom till lunch kom Freddan och Micke förbi och beställde burgare. Jag var inte sen på att visa upp mina färdigheter i att sköta ett rullande gatukök och stekte burgare till boysen. Lite senare dök Åke upp med sitt barnbarn Jesper, dom var också hungriga och grillade korv. Det var full aktivitet ute på isen, Jonas kom förbi och visade upp nyskotern, så tjusig så. Strax efter kom storKlara förbi med sin nya skoter och kollade läget. Eftersom skoterleden går under bron passerar det en del skotrar under dagen. Det är alltså där man ska hänga för att se lite folk här i byn!
torsdag 17 april 2008
Fruktgubben
Fruktgubben var här igår, det är ju världens bästa grej! Vilken service, fruktgubben kommer lite nu och då med sin mobila affär. Han kör runt i byarna och säljer lite av varje.
Egentligen heter han Steven och kör ut varor för Rönnbäcks fisk i Pajala. När jag var liten körde hans pappa ut varor och vi kallade honom för fruktgubben, men det är ju ett superbra namn så jag kallar honom fortfarande för det.
Det var jättespännande när bilen körde upp här på backen och man rusade illa kvickt till mamma och meddelade att fruktgubben var här! Han knackar på och frågar om det kanske ska vara lite frukt idag, och sen får man följa med ut till minibussen och kolla in sortimentet. Det finns frukt och grönt, ägg, korv och kött. Han har ruggigt goda hamburgare som vi brukar ta med på skoterutflykt och steka i vår muurikka (en sorts wookpanna med ben som vi lägger över elden).
Det är otroligt att det fortfarande finns en sån service även fast byarna krymper och affärerna inte kan var allt för lönande. Vi har även en fiskbil som kommer med färsk fisk och bokbussen där man kan låna böcker. En stor händelse när man var liten var även när glassbilen kom men den har lagt ner turen till Kuoksu för några år sen.
Igår shoppade vi ägg, apelsiner och kiwifrukter. Det är ju fantastiskt! ;)
Egentligen heter han Steven och kör ut varor för Rönnbäcks fisk i Pajala. När jag var liten körde hans pappa ut varor och vi kallade honom för fruktgubben, men det är ju ett superbra namn så jag kallar honom fortfarande för det.
Det var jättespännande när bilen körde upp här på backen och man rusade illa kvickt till mamma och meddelade att fruktgubben var här! Han knackar på och frågar om det kanske ska vara lite frukt idag, och sen får man följa med ut till minibussen och kolla in sortimentet. Det finns frukt och grönt, ägg, korv och kött. Han har ruggigt goda hamburgare som vi brukar ta med på skoterutflykt och steka i vår muurikka (en sorts wookpanna med ben som vi lägger över elden).
Det är otroligt att det fortfarande finns en sån service även fast byarna krymper och affärerna inte kan var allt för lönande. Vi har även en fiskbil som kommer med färsk fisk och bokbussen där man kan låna böcker. En stor händelse när man var liten var även när glassbilen kom men den har lagt ner turen till Kuoksu för några år sen.
Igår shoppade vi ägg, apelsiner och kiwifrukter. Det är ju fantastiskt! ;)
tisdag 15 april 2008
Clara Cecilia
Lill trollet har ju fått ett namn, Clara Cecilia! Hon är så nöjd och glad, världens snällaste bebis. Nu får jag säkerligen äta upp det där med världens snällaste bebis men just nu är hon faktiskt det. Nåt tigervrål då och då men det är endast för att signalera att "nu är jag tokhungrig, ge mig mat morsan!!"
Och försöker man ta bort henne från bröstet mitt i maten så morrar hon och blänger en smula. Men det är allt, annars är hon supernöjd efter att hon fått mat och bajsat. Då sover hon som en liten sparv och ger ifrån sig förnöjda små ljud. Helt underbart att ligga bredvid och lyssna och studera hennes ljuva nuna.
Snart är det dags för Clara att äta lunch och sen ska vi ut på promenad i vårsolen. Vi blir kvar här uppe i en vecka till, jag och Clara. Petri åkte ner till Stockhlm igår och sitter nog och jobbar som bäst just nu.
Åh, tigern har vaknat, bäst att ge henne mat innan hon ilsknar till!
Och försöker man ta bort henne från bröstet mitt i maten så morrar hon och blänger en smula. Men det är allt, annars är hon supernöjd efter att hon fått mat och bajsat. Då sover hon som en liten sparv och ger ifrån sig förnöjda små ljud. Helt underbart att ligga bredvid och lyssna och studera hennes ljuva nuna.
Snart är det dags för Clara att äta lunch och sen ska vi ut på promenad i vårsolen. Vi blir kvar här uppe i en vecka till, jag och Clara. Petri åkte ner till Stockhlm igår och sitter nog och jobbar som bäst just nu.
Åh, tigern har vaknat, bäst att ge henne mat innan hon ilsknar till!
söndag 13 april 2008
Snabba ryck!
Jag fick en sån hemlängtan när mamma och pappa skulle åka hem från Stockholm så jag åkte med! Nu är vi uppe i byn och ska ut på isen för att fiska, grilla suovas och lapa sol!
Vi har haft några grymt sköna dagar här i byn och hann även träffa Julia och hennes lilla Richard innan de åkte tillbaka till London. Jag trodde inte att vi skulle ses förrän till sommaren så det var himla skoj!
I torsdags när jag, Clara, Julia, Richard och Karin med lilla Vidar var ute på promenad stannade en bil och vevade ned rutan. Det var en gubbe som jag inte kände igen, antagligen någon som har stuga här i byn. Han såg helt strålande glad ut och sa "finns det verkligen så här många småttingar i Kuoksu?!"
Lite fränt såg det faktiskt ut när vi kom med tre barnvagnar på rad efter byavägen. Det var inte i går det hände kan jag ju säga.
Vi har haft några grymt sköna dagar här i byn och hann även träffa Julia och hennes lilla Richard innan de åkte tillbaka till London. Jag trodde inte att vi skulle ses förrän till sommaren så det var himla skoj!
I torsdags när jag, Clara, Julia, Richard och Karin med lilla Vidar var ute på promenad stannade en bil och vevade ned rutan. Det var en gubbe som jag inte kände igen, antagligen någon som har stuga här i byn. Han såg helt strålande glad ut och sa "finns det verkligen så här många småttingar i Kuoksu?!"
Lite fränt såg det faktiskt ut när vi kom med tre barnvagnar på rad efter byavägen. Det var inte i går det hände kan jag ju säga.
söndag 6 april 2008
Mommo & moffa är här!
Mommo och moffa är på besök å vi är sååå glada! Det blir till att umgås intensivt när man ses så sällan nu har vi fyra dagar kvar att mysa tillsammans!
Igår var vi ut på en långpromenad, strosade längst med vattnet ända till söder. Det blev lunch på Melanders fisk och vi shoppade med oss middagsmat från saluhallen. Mamma och pappa var lite impade av kontrasterna. Hemma i byn var pappa tvungen att skotta bort snön utanför köksfönstret för att de överhuvudtaget skulle se ut, och här står blommorna i full blom så visst är det häftiga kontraster.
När vi här i Stockholm längtar efter att få sjösätta båten så är skoterföret och isfisket som bäst där hemma.
Idag ska vi på husvisning, spännande! Jag tror inte att det blir nåt hus just nu men vi måste hålla oss ajour och kolla runt vart vi kan tänka oss att bo. Helt plötsligt kanske drömboendet bara kommer flygandes rakt i famnan.
Jag ser mig själv och min lilla familj på en hästgård, en egen liten sjö och inte en massa störande grannar direkt inpå. Allra helst beläget på en plats där vintrarna är som vintrar ska vara, med massor av snö och minusgrader, suck... Petri har nog inte riktigt exakt samma dröm så där blir det klurigt.
Nu är det dags för amning och att packa ihop lillans grejer, sen drar vi på husvisning och ikväll bjuder fammo och faffa på mat.
Igår var vi ut på en långpromenad, strosade längst med vattnet ända till söder. Det blev lunch på Melanders fisk och vi shoppade med oss middagsmat från saluhallen. Mamma och pappa var lite impade av kontrasterna. Hemma i byn var pappa tvungen att skotta bort snön utanför köksfönstret för att de överhuvudtaget skulle se ut, och här står blommorna i full blom så visst är det häftiga kontraster.
När vi här i Stockholm längtar efter att få sjösätta båten så är skoterföret och isfisket som bäst där hemma.
Idag ska vi på husvisning, spännande! Jag tror inte att det blir nåt hus just nu men vi måste hålla oss ajour och kolla runt vart vi kan tänka oss att bo. Helt plötsligt kanske drömboendet bara kommer flygandes rakt i famnan.
Jag ser mig själv och min lilla familj på en hästgård, en egen liten sjö och inte en massa störande grannar direkt inpå. Allra helst beläget på en plats där vintrarna är som vintrar ska vara, med massor av snö och minusgrader, suck... Petri har nog inte riktigt exakt samma dröm så där blir det klurigt.
Nu är det dags för amning och att packa ihop lillans grejer, sen drar vi på husvisning och ikväll bjuder fammo och faffa på mat.
onsdag 2 april 2008
Trötta fotomodeller
Imorse ringde Theresia Köhlin och gratulerade till vår lilla dotter. Hon frågade om vi kunde komma in och fotografera oss under dagen. Jag var ju med och fotade magen för "Amelia mamma" för någon månad sedan och nu skulle även lilla skrutt vara fotomodell. Varken jag eller skrutt var speciellt pigg men vi bestämde oss för att åka in till hennes studio iallafall. Skrutt sov under hela fotograferingen och när allt var färdigt la hon av en ordentlig bajja och piggnade till. Efter det var hon såklart helt pigg och på alerten och hennes fina ögon var större än någonsin. Men då var vi redan färdiga, typiskt...
Fotografen var iallafall mäkta impad av vårt lilla troll, hon tyckte att det var en helt gudomligt söt liten varelse. Hon tog ett gäng bilder så jag hoppas verkligen att några blev bra även fast vi var något trötta som fotomodeller. Det är ett hårt jobb men nån måste göra det!
Nu har vi hunnit ta igen oss här hemma och ska snart äta. Petri och Skrutt lagar fiskgryta men Petri är inte helt nöjd med kockassistansen hon somnar visst hela tiden. Det är inte lätt å va liten.
Fotografen var iallafall mäkta impad av vårt lilla troll, hon tyckte att det var en helt gudomligt söt liten varelse. Hon tog ett gäng bilder så jag hoppas verkligen att några blev bra även fast vi var något trötta som fotomodeller. Det är ett hårt jobb men nån måste göra det!
Nu har vi hunnit ta igen oss här hemma och ska snart äta. Petri och Skrutt lagar fiskgryta men Petri är inte helt nöjd med kockassistansen hon somnar visst hela tiden. Det är inte lätt å va liten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)