Det sägs att Björnen går ur sitt ide på Tiburtiusdagen, alltså den 14 april då Tiburtius har namnsdag. Den brukar vakna till ur sin dvala när vårsolen värmer och snön smälter och droppar i nacken. Nu kan vi konstatera att åtminstone en björn är vaken och sprider skräck i byn!
Nä så illa är det inte men det spreds en lätt björnfrossa i byn när vi imorse hörde att man sett björnspår bakom Härjes hus. Den har gått genom byn igår natt och idag, snokat i Ronnys rävåtel och någon hade visst sett den på vägen mellan Tommy och Ronny.
Inte långt från vårt hus med andra ord, huu så läskigt. Väldigt ovanligt att björnen stryker så nära bebyggelsen och det läskiga är väl att den är suuuper jätte vrålhungrig. Antar jag... konstigt vore väl annat efter att han legat och tryckt i idet hela vintern.
Så fort pappa fick höra detta slängde han sig på skotern och brassade järnet iväg som en åsanisse figur, givetvis måste han kolla om ryktet är sant. Han dundrade iväg iförd jeans, skoterkängor och med kepsen på svaj. Jag hade ju åtminstone tagit med mig en kniv, mja lite futtigt kanske men en spade då. Tänk om han får syn på björnen, får motorstopp, vrider om så hårt att nyckeln går av, han misslyckas med att tjuvkoppla, kliver av skotern för att springa men snön är för mjuk så han sjunker, ooh... nää jag hade då tagit med nån form av vapen. Man har väl sett en och annan läskig film på TV.
När han kom tillbaka förväntade vi oss nån spännande historia, iallafall en bekräftelse på att björnen varit framme. Ett tassavtryck eller en bajskludd, kanske ett blodigt spår, en riven ren eller rentav en historia hur han mötte björnens sugande hungriga desperata blick.
Men nä ingenting, han hade inte ens sett ett spår och trodde nog att ryktet var falskt.
Senare på kvällen kom Erik förbi, han hade gjort en grundlilgare genomsökning av området och även intervjuat Ronny. Och jodå nog var det björnen alltid. Han kunde visa upp bildbevis, spåren visade att det inte var nån liten kille som är ute och smyger.
Spänningen har åter infunnit sig i byn och vi väntar otåligt på nästa rapport. Mest troligt har nallen dragit bort över berget, det var vad Erik kunde se när han spårat den med skotern. Men ingen vet säkert, spåren upphörde plötsligt och nu kan den befinna sig exakt var som helst. Spänningen är olidlig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar