Paltkoma

Mamma har gjort blodpalt, oj så gott! Nu har dock bakslaget kommit, paltkoma...
Jag åt nog en för mycket, men det var det värt.

Idag har vi tittat på skidor och Charlotte Kalla, hon är ju helt grym i skidspåret. Åkningen idag var riktigt imponerande, roligt att det äntligen kommit fram några duktiga skidtjejer. Och än roligare att Kalla kommer från grannbyn, Tärendö.
Jag blev så himla sugen på att åka skidor när vi satt och kollade på Tour de Ski idag. Istället blev det en promenad runt byn, med stavar. Jag och magen kommer inte i några skidkläder just nu och skidorna är inte preparerade, skorna ligger i något förråd och jag lär nog bli irriterad när jag inte kan åka på som vanligt. Jag är inte helt smidig med magen och känner att det är läge att ta det lugnt, efter en promenad värker ryggen och jag blir stel och öm på alla möjliga märkliga ställen.
Bara fogarna håller och inte blir värre, jobbigt om jag inte ens kan ta mig ut på promenader de sista tre månaderna.

Det här med att gå med stavar funkar riktigt bra. Och det är inte vilka stavar som helst jag hittade i förrådet. Mina gamla 80-tals slalomstavar i chockrosa, det syns när jag struttar runt byn kan jag ju säga.
Jag har alltid fnissat lite åt promenadfreaken när det går med sina stavar och ser allmänt löjliga ut. Det har jag fått äta upp under julen, jag har kommit igång ordentligt med mina 80-talare och ser antagligen fånigast ut av alla när jag drar ut på promenad. Inte minst eftersom jag ser ut som en klumpig Michelingubbe som vankar fram. Den enda varma jackan jag får på är Fredriks gamla jätte dunjacka och täckbyxorna får jag snöra runt med snoddar eftersom det inte går att stänga. Men det funkar i alla fall och himla skönt att komma ut på promenad, bli rosig om kinderna och andas frisk Norrlandsluft!