Jag insåg idag att jag knappt når fram till tangentbordet, armarna räcker liksom inte till! Och det beror inte på att armarna krympt på något sätt utan att min mage tar emot i skrivbordskanten och då kommer jag inte ända fram. Jag är väldigt stor nu med andra ord.
När jag kommer till såna insikter, att jag verkligen har växt IGEN känns det lite läskigt. Jag tror hela tiden att jag inte kan bli större att kulmen är nådd, men det verkar visst som att man kan bli hur stor som helst. Suck...
Nu har jag i alla fall jobbat färdigt för idag och ska möta upp Lisa och förhoppningsvis hennes lilla Ebba. Ebba hade varit lite krånglig idag så Lisa kanske kommer utan bebis och det vore ju synd. Ja, dags att skynda som vanligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar