Igår berättade Petri för Clara att dom skulle väcka mamma med tårta och kaffe på morgonen, men det är en hemlis en överraskning så man säger inget till mamma. Två sekunder efteråt kom hon helt vibrerandes av lycka framskuttande till mig. "Mamma, vi har en överraskning till dig! Ja, det är sant!! Vi ska väcka dig med tårta och kaffe imorgon!" Och jag veeeet, det är så svårt att behålla en hemlis, man vill ju så gärna berätta. Hon ringde även till mommo och berättade om överraskningen, men hon viskade fram den i alla fall, det har hon greppat att man gör så det tar sig.
Petri frågade vad Clara tyckte mamma skulle få i present. Hon funerade länge och väl och kom på att en cykel ska hon få OCH en hjälm. När hon sen skulle sova nattade Petri henne men hon kunde inte somna. Tillslut ropade hon efter mig, satte sig upp i sängen och sa att pappa hade sagt till Clara att mamma skulle få en cykel i present och att jag kommer bli jätteglad. "Visst blir du glad mamma!!" Och sen kunde hon somna.
Födelsedagsmorgon idag och för typ andra gången under alla 15 år vi känt varandra kom Petri ihåg min dag! Det var tack vare Clara, allra mest för Clara eftersom födelsedagar är stort för henne och Petri gör allt för sin prinsessa. Men ändå väldigt gulligt arrangemang av honom.
Vi bestämde igår kväll att Petri åker till jobbet men kommer hem vid sju för att väcka Clara. Upp och fixa kaffe och väcka mig. Detta var även lilla grynet informerad om.
Hon vaknar givetvis prick sju och undrade vart pappa var. Jag sa att han kommer snart, vi vilar en stund till. Jag hade ju fått order om att inte kliva upp så vi ligger ordentligt kvar i sängen. Clara gnolar på nån sång men kunde inte somna igen, hon var lite bekymrad över vart pappa var. Tillslut viskade hon i mitt öra "mamma... kan du snälla hjälpa mig att koka kaffe och sätta ljus på tårtan"
Då precis, strax innan klockan slog 07.30 kommer han hem. Tar upp Clara och smyger in i köket. Kommer in till mig för att fråga var man hittar ljus till tårtan, smyger ut igen. Jag är så kissnödig så jag håller på att gå åt men väntar snällt och heeeelt ovetandes om vad de gör i köket. Petri kommer in igen, undrar vart man hittar en bricka. Tassar ut och sen dröjer det inte länge förrän jag får mitt kaffe och ett underbart uppvaktande av en stressad man och en sprudlande liten tjej.
Clara blåser ut alla ljusen och applåderar, den värsta spänningen har lagt sig. Vi kan kliva upp och fikar i köket. Clara ser sig om efter paket. "Hoppsan..." säger hon med höjda ögonbryn och med visst eftertryck i rösten "jaa... här var det ingen cykel". Hon sneglar på pappa som om han gjort världens tabbe. Alltså den här tjejen, hon har koll! Petri skyndar vidare, Clara går på dagis och jag städar undan mitt födelsedasgfirande.
Tack mina älskade älsklingar för den finaste morgonen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar