Talförbud å sånt

Jag fick talförbud, hostmedicin och order om att inte använda Nezeril nåt mer när jag besökte farbror doktorn idag. Hostmedicin kan väl funka men talförbudet funkade väl fram till att jag kom till bilen och beklagade mig över att även fast jag bokat tid fick jag vänta 35 min på att komma in, första svängen. Två sekunder fick man prata med läkaren för han var så stressad över att datasystemet låg nere och vårdcentralen var överbokad och det var ett endaste kaos. Vänta 25 minuter till, blodprov. Vänta ytterligare 30 minuter på provsvaret. Och jag gick därifrån med en liten flaska Mollipect, som vi dessutom redan hade hemma. Roligare saker hade man ju kunnat syssla med en lördag.

Nezerilförbudet hävde jag alldeles precis just nu, har hållt mig borta hela dagen men nu var jag nära att kvävas och det finns inget annat att göra.

Jag blev lite nojjig när det inte vill ge med sig och rösten varit borta i princip helt i fyra dagar. Så jag ville iallafall kolla upp om det behövdes penicillin eller så. Men nä, inget att göra.

Sen blev det en skidtur på isen. Det tog längre tid att ta på skidorna än vad det tog innan Clara hade ledsnat på skidåkningen. Hon var så taggad och drog iväg med en väldig fart, ospårat. Petri försökte hjälpa till och lyfte henne till skidspåret, det var inte poppis. Hon surnad till, slängde iväg stavarna och ville inte åka nåt mer. Det blev istället lek i snön och sen en bakelse på café i Gröndal.