Bedtime 21.45 igår, Clara vaknar till och ropar på mamma strax efter 22. Petri går in till henne men jag är ju vaken ändå. Det kryper i benen, svårt att somna igen. Första toabesöket innan klockan slagit midnatt, slår en gul. Vaknar runt 01:30 när Clara tycker det är dags att kvista över till oss. Vrider och vänder, vrider och vänder, ont i halsen, tar en Vicks blå. Tror att jag möjligen somnade till ett slag. Armarna bortdomnade, dags att vända min enorma kropp, svårt att somna igen. Tar en sväng på toa istället, dricker vatten, tillbaka till sängen. Blänger på familjen som sover djupt, tänk om jag också kunde få SOVA, djup suck...
Lägger mig till rätta med alla mina kuddar, helt andfådd av att trixa till hela kuddarrangemanget. Ligger och funderar på hur fruktansvärt skönt det skulle vara med massage och bli av med spänningarna i nacken. Somnar nog tillslut för nästa gång jag vänder hela mig ser jag att Petri gått till jobbet utan att jag reflekterat. Kollar klockan, åh, den ringer om en timme. Blundar hårt och försöker tvinga in mig i sovläge, börjar bli lite tungt i ögonen, tror att jag somnar. ”Mamma, mamma, mamma” hör jag då i örat. ”Det är ljust nu, det är morgon. Vi kan kliva upp! Det är sant” Och vi kliver upp 06:30, 45 minuter tidigare än nödvändigt…
Jag är så trött på att vara trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar