Min bebis och jag

Frank vaknade 06:00, eller nä, det var nog tidigare än så. Jag var inte intresserad av att titta så noga på klockan, jag var mer intresserad av att försöka få han att somna om. Gick inte. Insåg direkt på morgonen att han skulle bli supertrött just precis när jag brukar lämna på dagis. Jag brukar alltid bli lurad av hans trötthet. Vi kommer hem efter att ha lämnat Clara, jag ger honom mat och sen börjar han bli trött och jag tror att jag kommer få en bra stund av egen tid. Han somnar djupt, så lugnt, så fint och man tror att han kommer sova huuur länge som helst. Men det händer ju aldrig. Vill det sig riktigt väl så drar han på i 45 minuter men det är sällan. Och under den tiden hinner jag tvätta kläder, plocka disk, kanske kolla igenom posten och möjligen gå på toa. Och då vaknar han. Ingen större frid precis.

I morse kände jag verkligen för att göra nåt vettigt när han sover. Jag eldade upp farten med morgonbestyren och lyckades få i båda barnen frukosten, en smörgås UTAN kaffe till mig (fanns inte tid för det), kläder, blöjbyten, borsta tänder, ordna vagnen med allt nödvändigt osv. osv... Och precis när allt var klart och vi kunde gå började Frank bli så där supertrött. Perfekt tajming. I med lilleman i vagnen, lämna Clara och ut på promenad. Frank däckade och sov över en timme, precis så länge vagnen var i rullning. Så fort jag körde vagnen över tröskeln hemma igen slog han upp ögonen.

Så länge han är vaken finns ingen chans att göra nåt, verkligen ingenting. Man känner ibland en aning panik, det går inte att lämna honom för sig själv mer än några minuter sen är det jordens vrål attack skrik.

Mellan tolv och ett kommer nästa tupplur. Idag hann jag fila naglarna, koka kaffe (som jag sen inte hann dricka upp) och plocka fram kläder till Frank inför helgen. That's it! Allt jag har gjort idag förutom promenaden. Haja att jag längtar efter en mer självständig bebis!