Imorse när jag väntade på tunnelbanan gick det förbi en liten kille i tre års åldern med sin mamma. Han tittade på mig och sa med sin lilla röst "titta mamma vad fin hon är!" Jajaja sa mamman och drog iväg med honom illa kvickt. Först tänkte jag men ååå så söt liten pojke. Men sen upprepade jag vad han sa för mig själv och det var nog snarar "titta mamma vad fet hon är!". Det förklarar nog även mer mammans beteende som snabbt drog iväg med barnet och liksom inte ville kommentera vad han sa.
Hmm vet inte om det lilla barnet var så sött ändå med vid närmare eftertanke...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar