Nån sa att sommaren är slut imorgon, det vill jag verkligen inte tro. Usch så deppigt isåfall.
Det enda som kan tänkas uppiggande med nyheten är att det kanske äntligen blir svalt i vår lägenhet. Det skulle kännas bra att nångång kunna ha kläder på när man är hemma. Som det är nu hinner vi knappt över tröskeln förrän paltorna ryker. Båda balkondörrarn står på glänt + fönstret i gästrummet. Och så har det sett ut den senaste månaden men korsdrag kan av nån anledning inte uppstå i vår lägenhet. Luften står still, skitstörigt.
Och tänk om vi hade 10 miljoner! Då hade jag köpt vårt drömhus. Vi tog en lånprommis längs med Nacka strand igår. Kollade in ett hus som vi inte tänkt köpa, kastade sten i vattnet, slängde ett öga på restaurang J, funderade på att ta en sallad på uteserveringen, men kom på att klockan var mycket och att Clara måste hem och sova. Åkte bergbanan upp och prommade vidare till McDonalds, en burgare på väg och tillbaka till bilen.
Idag råkade det visst vara visning på huset som vi inte ska ha, och vi råkade gå dit. Det var tungt att gå därifrån. Ett helt perfekt hus, allt stämde. Nära stan men ändå utanför, vatten, fint, nära till jobbet. Fula köksgolv men det hade jag kunnat leva med. Fast hade vi haft 10 miljoner hade vi nog bytt det där köksgolvet ändå.
En underbar trädgård, en liten damm, ett litet vattenfall från berget, lugnt, ljuvt och så perfekt. Suck... Tänk om man hade 10 miljoner...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar