Efter en riktig slödag med hemmamys på tisdag var jag riktigt taggad för en mammaträff igår. Men nu inser jag ju om inte förr, att livet inte går att planera efter sina egna behov.
Clara väckte mig med en kaskadspya och 39 i feber. Hon har ju inte varit så där riktigt sjuk tidigare, så jag fattade inte till en början. När jag insåg att det var dags att rota fram febertermometern som Claras moster (som har två barn) sett till att vi har. Fattade jag varför hon var så hängig, liten och ynklig med glansiga smala streck till ögon.
Man känner sig något maktlös när ens barn är så himla litet och ynkligt. Hon fick alvedon och kärlek, mycket annat kan man ju inte göra, men ändå gör det ont i hjärtat. Nu var det första gången hon var så dålig, anar att vi blir mer luttrade vart efter.
Det blev en seg dag, vaknade 07:00 (av en spya rätt i ansiktet), frukost vid tolv när Petri kunde komma hem en sväng. Jag gjorde tre klädombyten både på mig och Clara efter tre kaskadspyor. Jobbade med att få i prinsessan vätska, gick så där, några teskedar saft som vände lika snabbt eller som hon spottade ut. Mot kvällen blev det något bättre och hon orkade till och med le när Petri kom hem. Hon somande med välling i magen (som inte kom upp igen) och en alvedon.
Petri kunde däremot inte riktigt somna och hämtade henne till vår säng. Där sov hon gott till nio i morse. Nu är hon bättre men fortfarande svag och vill bara sitta i famnen. Hon trycker huvudet hårt mot mig, pillar med sin små händer i mitt ansikte och suckar. Lilla hjärtat, hon är så fin..
2 kommentarer:
men lilla gumman.. ge clara en krya på dig kram från tant malin :) nu har ja också skaffat mig en blogg.. hmm får se hur länge det håller i sig?
Å vad roligt malin, den ska jag genast besöka! Kram
Skicka en kommentar