Mailade just med Anna som lyssnade på Carrie med Europe på radio. Hon tänkte 80-talet, skoldisco, kornblå mascara, kornblå outfit och man var kääär. Ojoj vilka tider, herregud det är tjugo år sen man gick på skoldisco och sprayade krullet med sockervatten för att få den rätta looken. Hoff vad heta vi var!
Jag, Jennie och Renita är specialister på att gräva i det förgågna. När vi ses halkar vi väldigt ofta in på samma spår, tänk vad kul vi hade förr! Å så suckar vi alla tre och kollar gamla fotografier och tycker att vi har blivit skitgamla.
Nu låter det ju som att vi är typ hundra år, och det är vi ju inte och det är ju inte det att vi inte har kul nuförtiden. Men det var som lite speciellt förr.
Och helst sommaren, det tycker jag fortfarande. Sommaren hemma i byn har som nåt speciellt i luften.
Man satt hemma och förfestade i byn för att sen åka minst tio mil till Pajalamarknad, Tärendöholmen eller in till Kiruna.
Janne fläta var chaufför, vi åkte Camaro som luktade vanilj. Man tog en stödgrogg i bilen och lyssnade på "one more reggie for the road". Nätterna var ljusa och luften sommarljum, grabbarna drog på sin snyggaste väst och coolaste bootsen (hmm, ja det gör dom med all säkerhet även än idag). Fasiken vad nice det var.
Jag tror att det är nåt tornedalskt att vara nostalgisk, ha hemlängtan och var lite så där vemodig emellanåt. Man längtar tillbaka men ändå inte..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar