En pissig vinterdag i Stockholm, det är det idag och så känner jag mig idag. Huttrar och fryser och är allmänt pissig. Tänkte ta en promenad men har ingen lust att gå ut i regnet så jag vågar vägra gå utanför dörren idag. Igår var det i alla fall sol och jag var ut på en om än kort men ändå en promenad med Renita. Lite fika på stan och shopping och sen var ryggen och fogarna färdiga att ge upp. Hon kom hit i fredags och vi var ut och käkade och gick på bio. Sen sov hon här vilket var betryggande eftersom Petri kom på att han måste snickra i Västerås.
Han är inte mycket för att snickra men när polara behöver hjälp då kan han det mesta.
Att vi har en garderob (bl. a.) som behöver en snickare och som har väntat på det i snart två år det märker inte snickaren Petri, men när polarna piper efter hjälp då är han där snabbare än man kan ana. Och det är väl en fin egenskap att ställa upp för kompisarna. Lite tråkigt för frun bara, att hon får höra att hon är tjatig när hon undrar hur det går med garderoben som lovades att stå klart för två år sen.
Om jag är på ett irriterande humör? Jepp...
Vi tänker inte riktigt lika min man och jag. Jag är höggravid och hade tänkt föda barn om si så där 3-4 veckor. Och om bebisen tänkt komma då eller redan imorgon det vet ingen. Jag tänker på det hela tiden och oroar mig för att vattnet ska gå på jobbet eller på tunnelbanan och hur allt ska bli och när den kommer. Jag vill få allt färdigt här hemma och förbereda så mycket som möjligt. Petri däremot drar till en annan stad, sover över, häller i sig ett gäng öl i bastun och har inte en tanke på att vi kan bli föräldrar exakt när som helst. Och att det vore lite lugnare för den blivande modern om hon slapp oroa sig även för honom. Ja det är definitivt olika typ av tankesätt på många vis och mycket man ska behöva stå ut med som gravid. Nu vill jag verkligen få det här överstökat, heffaklumpen har fått nog!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar