Förkyld

Nedrans, förkyld idag. Ont i halsen och trött...
Jag som tänkte vara duktig och promenera hem från jobbet i eftermiddag, men nu blir det inget med det.
En gammal arbetskollega från mitt förra jobb bor åt samma håll så vi brukar vara duktiga och promenera hem emellanåt. Ibland har vi varit så duktiga så vi har varit värda ett glas vin efter vägen (innan jag blev gravid dårå), riktigt trevligt.
I förra veckan när vi var på väg hem stannade vi till på söder och åt en Ceasarsallad och eftersom vi hade varit så duktiga och promenerat hela vägen slank även en hallonpaj ner. Nu händer ju inte det varje gång men ibland är det tillåtet.

Jag har även tid hos naprapaten idag, kanske inte helt bra med förkylning i kroppen. Försökte ringa dit och kolla om hon tycker att jag ska hoppa över behandlingen idag men där svarade ingen. Jag får väl gå dit och tycker hon det är dumt att bråka med musklerna kanske hon bara kan ge mig en lugn och fin massage. Och jag ska visst vara där om 25 min ser jag nu, dags att dra!

Emmaljunga, BRIO, Teutonia...

Första besöket i en barnvagnsaffär är gjort, vi var ut och spanade under helgen. Inte för att vi blev nåt klokare men nu är det bara att spana vidare. Givetvis finns det en miiiiljaaard olika modeller och varianter, Emmaljunga, BRIO, Teutonia, Chicco, Buggaboo, Urbandjungel...
Den jag gillade bäst av de vi tittade på var en vagn från BRIO. Den verkade ha alla bra funktioner som man behöver, något stora hjul kanske. Bra när jag ska ut och promenera bort alla ofrivilliga kilon som lagt sig som en extra kropp över min vanliga kropp. Men lite osmidig när man ska ut på stan och dra runt på vagnen i tunnelbanan, frågan är vilket jag kommer att göra mest. Hänga runt på stan och åka tunnelbana eller röra mig i naturen och promenera?

På kvällen var vi på 30-års fest och där fanns en del mammor, det blev en hel del barnvagns snack och jag fick massor av tips på olika märken och modeller. Gjorde mig snarar ännu mer förvirrad men det är roligt att prata av sig lite med andra som är eller har varit i samma situation.

Klockan är 11:55 och jag ska rusa ut och fixa lunch, min mage skriker efter käk!

Cravings

Jag får väldigt ofta frågan om vad jag har haft för cravings under graviditeten. Det första människor runt ikring frågar när de får höra att man är gravid är ”men hur mår du då, mår du bra?” tätt efter kommer ”vad har du haft för cravings?”
Och den som frågar har väldigt höga förväntningar på att få höra något galet man frossat i under graviditeten. Typ äckliga grejer som murbruk, sura disktrasor, att man inte kan sluta tänka på fettdrypande chorizos och tvingar upp sin andre hälft mitt i natten för att springa på korvmojen.
Jag får ju då göra alla besvikna och meddela att jag inte haft några galna cravings, nästan lite tråkigt. Ibland funderar jag på att ljuga ihop en liten historia för att låta lite fränare.

En liten craving var väl att jag åt enormt mycket apelsiner under de fyra första månaderna när jag mådde konstant illa, men det var ju en rätt fräsch craving.

Jag har däremot känt avsmak för rätt mycket grejer som jag annars gillar. När Petri kom och la sig helt nyduschad och mysig höll jag på att få nervsammanbrott av hans deodorant. Ändå är den typ så mild en deo kan vara, men lukten stack i min känsliga näsa så jag blev på dåligt humör.
Ostbågar har också varit enormt påfrestande, annars är jag en stor missbrukare av ostisar men bara tanken på en båge har gjort mig illamående.
Även choklad, hmmrrr... jag det har jag lite svårt för än. Ibland går det men när jag tänker på choklad börjar jag små hulka.
En skum grej var att jag under en period inte kunde dricka vatten, helst inte kolsyrat. Det blev som en klump i halsen och ville bara vända tillbaka. Tack och lov är den perioden över.

Just nu är det rätt lugnt, eller jaa lugnt kanske man inte ska säga just nu vill jag äta allt å andra sidan. Är hungrig konstant, nä nu måste jag kolla kakburken i köket!

Upp och ner idag

Imorse var det dags för ett besök hos barnmorskan igen, blodprover, blodtryck, kolla hjärtljud, vägning och mätning av magen. Allt såg bra ut och jag fick en del svar på frågor jag gått och grubblat på.

Idag låg mini med huvudet ner, kändes läskigt. Så ligger de väl när det är dags att komma ut tyckte jag. Men barnmorskan var lugn och sa att än så länge kan den vrida och vända hur mycket som helst eftersom det finns så mycket plats fortfarande.
Jag tror att mini vände sig igår när jag var ut och promenerade för det trycker på vid svanskotan och jag får en molande värk mot skinkan och sen ner mot låret. Tydligen kan de trycka på Ischiasnerven när barnet ligger med huvudet ner och då får man ont just där när man promenerar.
Ja då har jag en förklaring på det också. Naprapaten som jag var till i tisdags visade även ett gäng med fina stretchövningar just för ben, bak och rygg. Gäller bara att göra övningarna nu också.

Att mini låg med huvudet ner redan igår märktes nog även när pappa Petri plockad fram stetoskopet. På kvällarna roar han sig med att lyssna på bebisen när den sparkar och lever om men igår var det lite svårt att få kontakt. Men det är klart, fibblade han med stetoskopet där huvudet var just då så kunde han ju inte höra mycket till sparkar.
Eller så var den bara så trött för tillfället och orkade inte kommunicera med papsingen precis just då.

v. 27+4

Jag växer med besked! Ställde mig motvilligt på vågen imorse, kisade så jag såg inte exakt vad den hamnade på men jag har gått upp en del kan jag säga. Barnmorskan lär inte hoppa av glädje när jag väger mig där på torsdag, suck..
Men jag har ett fint halsband i dag, fick det i julklapp av Freddan och Mia, tycker väldigt mycket om den!

Paltkoma

Mamma har gjort blodpalt, oj så gott! Nu har dock bakslaget kommit, paltkoma...
Jag åt nog en för mycket, men det var det värt.

Idag har vi tittat på skidor och Charlotte Kalla, hon är ju helt grym i skidspåret. Åkningen idag var riktigt imponerande, roligt att det äntligen kommit fram några duktiga skidtjejer. Och än roligare att Kalla kommer från grannbyn, Tärendö.
Jag blev så himla sugen på att åka skidor när vi satt och kollade på Tour de Ski idag. Istället blev det en promenad runt byn, med stavar. Jag och magen kommer inte i några skidkläder just nu och skidorna är inte preparerade, skorna ligger i något förråd och jag lär nog bli irriterad när jag inte kan åka på som vanligt. Jag är inte helt smidig med magen och känner att det är läge att ta det lugnt, efter en promenad värker ryggen och jag blir stel och öm på alla möjliga märkliga ställen.
Bara fogarna håller och inte blir värre, jobbigt om jag inte ens kan ta mig ut på promenader de sista tre månaderna.

Det här med att gå med stavar funkar riktigt bra. Och det är inte vilka stavar som helst jag hittade i förrådet. Mina gamla 80-tals slalomstavar i chockrosa, det syns när jag struttar runt byn kan jag ju säga.
Jag har alltid fnissat lite åt promenadfreaken när det går med sina stavar och ser allmänt löjliga ut. Det har jag fått äta upp under julen, jag har kommit igång ordentligt med mina 80-talare och ser antagligen fånigast ut av alla när jag drar ut på promenad. Inte minst eftersom jag ser ut som en klumpig Michelingubbe som vankar fram. Den enda varma jackan jag får på är Fredriks gamla jätte dunjacka och täckbyxorna får jag snöra runt med snoddar eftersom det inte går att stänga. Men det funkar i alla fall och himla skönt att komma ut på promenad, bli rosig om kinderna och andas frisk Norrlandsluft!

Gott nytt!

Pang bom... så var det 2008!
- 20 grader och nyårsmiddagen är avklarad.
Grannarna kom över på mat som jag och mamma fixade, verkade uppskattat.
Mamsing och papsing hade även trettioårig bröllopsdag så det var flott värre.

Dessvärre däckade Björn vid förrätten, en tugga sen var han tvungen att gå hem. Magsjukan hade slagit till. Pappa har varit förkyld i några dagar och till varmrätten segnade han och var tvungen att gå och lägga sig, nu ligger han i feber. Pålle blev också lite lätt grön i ansiktet när det var dags för raketer så han och Klara åkte hem till sitt efter Petris raketshow.

Det har varit en väldigt lugn afton, ovanligt lugn, men det var skönt för min del eftersom jag tappar orken snabbt i mitt gravida tillstånd.

Petris raketer och bomber gjorde stor succé, jäkligt synd att dimman drog in just till tolvslaget. Det sköts raketer runt omkring men vi såg bara våra egna eftersom dimman låg som en tjock gröt runt hela byn.

Nu ska jag lägga mig i soffan, krama på Petri, glotta på TV och prata lite med skrutten i magen.
Ha ett värsta bästa braiga 2008!