Jag piggnade till hyfsat i fredags efter feber och halsont. Hängde med på en after work som var planerad sen länge och avslutade kvällen på Cliff Barnes. Där slog vi klackarna i taket som man gör på Cliffan. Dansade som aldrig förr och vaknade med träningsvärk. Och jag vaknade efter tre timmars sömn till en dag då jag och barnen skulle göra en massa kul. Petri drog iväg på min brors svensexa i samma stund som Frank vaknade. Alltså väldigt tidigt. Och Frank vaknade med feber.
Det blev en lång dag utan aktiviteter och den blev inomhus. Det blev även en lång natt. Frank spydde fyra fem gånger, sån där jobbig småbarnsspya. Alltså helt okontrollerat, rakt ut utan förvarning. Över hela mig, hela sig själv, hela sängen, allt... Petri kom hem lagom till det värsta var över, han kom hem när det var dags för Frank att kliva upp. Så söndag var också en rätt tung dag.
Måndag trodde jag att detta var över. Men inte då. Då satte eländet igång för mig och Petri. Ingen höjdare att vara vrålsjuka samtidigt med små barn. Tisdag trodde jag för ett ögonblick att jag inte skulle överleva. Onsdag var skakig men bättre. På kvällen piggnade vi alla så pass att vi började städa undan klorinflaskor, spyhinkar och den allmänna röran. Det skulle vi inte ha gjort.
Från 02:00 fram till 07:00 hann Clara spy sju gånger!! Jag renbäddade två gånger, duschade henne tre gånger, sprang med vatten, papper, rena pyjamasar och saneringsanordningar fram till att Petri gick till jobbet och det var dags för Frank att vakna. Clara kunde äntligen somna lite och hade en paus från attackspyandet. Men då var Frank igång med besked och var piggare och busigare än nånsin. Man undrar ju om det är meningen att man ska orka med sånt här egentligen. Men det jag undrar mest över är varför i hela fridens namn spyorna alltid måste börja på natten!! Tack och hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar