Barnen sover, Petri jobbar och jag kunde äntligen däcka i soffan med 38,5 i feber. Mitt jobb är lite så att jag inte hinner vara sjuk när jag är sjuk. Kan vara en aning frustrerande... Idag fick jag iväg barnen till dagis och på två Alvedon tog jag mig till jobbet för att vara med på ett möte och få undan det som var viktigast. På väg hem fyllde jag på med en Ipren för att orka gå på ICA och sen hämtade jag guldklimparna. Och mitt jobb är väl lite som att ha barn, man kan inte bara få vara sjuk när man är sjuk. Här var det fullt ös fram till att jag insåg att jag verkligen MÅSTE laga mat. Helt trött ordnade jag LCHF kyckling, till det sallad för vuxna och sallad + ris till barn. Den andre vuxna i detta hushåll kom hem först efter att barnen fått mat och badat och var på väg i säng. Han åt och drog vidare. Jag läste åtta god natt sagor och somnade själv på kuppen. Vaknade efter 20 minuter med nackspärr och förflyttade mig till soffan. Apuh.... äntligen vila.
Tog plats i soffan lagom till sista delen av Jan Stenbäck dokumentären. Fascinerande människa! Jag har förövrigt träffat honom bara nåt år innan han dog. Det måste ha varit han, men det fattade jag inte förrän nån vecka efter mötet.
Vi var på Café Opera en sen kväll. Det var ont om lediga bord och vi gick fram till ett bord där det såg ut att finnas några platser. Det var helt OK att slå sig ner och vi hann nog inte ens sätta oss förrän det kom in champagneflaskor och allt man kan önska sig. Planen var att gå vidare till Spy Bar, en tio minuters promenad. Limousiner beställdes fram men när vi var redo att kliva in tyckte han den plufsiga, rödhårige trevliga gubben med skägg att det vore mycket roligare att åka cykeltaxi. Tack och hej till limousinerna som fick en slant och åkte vidare utan passagerare. Istället fick en liten cyckeltaxikille ringa efter förstärkning och tre fyra såna kom inkörande. Vi tog plats och alla försågs med ett toppfyllt champagneglas som måste ha kommit från Caféet. Men om det nu var Stenbäck så gick väl säkert sånt att ordna utan problem.
Vi kom till Spy Bar, vakten vinkade och signalerade genast att vi skulle kliva förbi den enorma kön. Vi hade en fartfylld kväll och spelade black jack som aldrig förr. Efter ett tag kom han den rödhåriga till spelbordet med en bunt pengar. Han påpekade att han tyckte att vi var ett glatt och trevligt gäng. Sen delade han ut tusenlappar och önskade oss ett underbart liv och försvann med sitt sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar