Jag fick ett plötsligt sug efter blodpalt, och det är ju inget jag kan gå ut och shoppa på stan direkt. Jag vet inte om det är järnbristen som framkallar detta sug eller kanske för att Petri var på blodpaltskok i helgen som varit.
Jag är lite putt på att jag aldrig blir inbjuden till dessa blodpaltskok, renkok eller Jockes berömda sushi dineringar. Förut när grabbarna som fixar dessa kok var ”mina kompisar” fick jag då alltid en inbjudan, men nu när Petri lärt känna dem har han liksom tagit över min plats. Skumt det där...
Jag var i och för sig över till Linda när Petri frossade blodpalt i lördags. Det var en mycket trevlig middag med supergod mat så just då var jag inte så ledsen. Men det är så märkligt det där med att ha killkompisar, det går alldeles lysande så länge man är singel men sen tappar man liksom bort dem när man skaffar en kärlek. Vilket är tråkigt, men så är det visst.
Och värst är ju att min kärlek tar över mina killkompisar i ett nafs, är inte det märkligt så säg.
Ojojoj vad det kurrar i magen, nu måste jag verkligen ut och köpa lunch. Ska försöka tänka bort blodpalten och komma på vad jag kan tänkas fylla magen med i stället. Kanske en mammasushi, om jag orkar gå ända ner till Gamlabrogatan där den godaste mammasushin finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar