Fågelmat

Jag gillar verkligen inte fåglar, nääeee. Läskiga djur... Petri envisades med att det ÄR en kul aktivitet, att mata fåglar. Motvilligt följde jag med. Clara traskade modigt iväg med en hel bull längd under armen, den skulle fåglarna få. Frank satt tryggt i famnen men var minst lika intresserad. Svårt att säga om han var intresserad av fåglarna eller endast av den torra gamla bull längden dock. Clara var modig, med svanar, gäss, änder och allt vad de nu heter runt överallt delade hon lugnt ut bullbitar. Och vi snackar hundratals, kanske tusentals, sjukt många och sjukt äckliga.

"Mamma, stora tjejer gillar läskiga saker. Som att mata alldeles för många fåglar" Jo jo visst, nog såg jag det allt!

Och Frank tittade på med stora ögon. Han fattade nog ingenting, varför dela ut god bulla till dessa gapiga fjäderfän??? Petri gav honom en stor bit. Han studerade nog hur Clara gjorde. Höjde handen för att kasta, dröjde en stund, tittade på pappa, tittade på mamma, tittade på fågeln, tittade på bullen... Nä... han pallade inte, det gick liksom inte att skiljas från den. Tjoff, rätt in i egen mun. Den läbbigt stora svanmamman som ivrigt väntade bredvid hon blev helt stel, sköt fram halsen ytterligare en halvmeter och försökte med blicken skrämma Frank till att dela med sig, men icke. Han lät sig inte skrämmas utan mumsade i sig bullen helt ogenerat.

Sen traskade vi vidare, åt söndagsmiddag hos Tanja och Philip vilken vi bjöd in oss själva till. Praktiskt och mycket gott!