Min bebis och jag

Frank vaknade 06:00, eller nä, det var nog tidigare än så. Jag var inte intresserad av att titta så noga på klockan, jag var mer intresserad av att försöka få han att somna om. Gick inte. Insåg direkt på morgonen att han skulle bli supertrött just precis när jag brukar lämna på dagis. Jag brukar alltid bli lurad av hans trötthet. Vi kommer hem efter att ha lämnat Clara, jag ger honom mat och sen börjar han bli trött och jag tror att jag kommer få en bra stund av egen tid. Han somnar djupt, så lugnt, så fint och man tror att han kommer sova huuur länge som helst. Men det händer ju aldrig. Vill det sig riktigt väl så drar han på i 45 minuter men det är sällan. Och under den tiden hinner jag tvätta kläder, plocka disk, kanske kolla igenom posten och möjligen gå på toa. Och då vaknar han. Ingen större frid precis.

I morse kände jag verkligen för att göra nåt vettigt när han sover. Jag eldade upp farten med morgonbestyren och lyckades få i båda barnen frukosten, en smörgås UTAN kaffe till mig (fanns inte tid för det), kläder, blöjbyten, borsta tänder, ordna vagnen med allt nödvändigt osv. osv... Och precis när allt var klart och vi kunde gå började Frank bli så där supertrött. Perfekt tajming. I med lilleman i vagnen, lämna Clara och ut på promenad. Frank däckade och sov över en timme, precis så länge vagnen var i rullning. Så fort jag körde vagnen över tröskeln hemma igen slog han upp ögonen.

Så länge han är vaken finns ingen chans att göra nåt, verkligen ingenting. Man känner ibland en aning panik, det går inte att lämna honom för sig själv mer än några minuter sen är det jordens vrål attack skrik.

Mellan tolv och ett kommer nästa tupplur. Idag hann jag fila naglarna, koka kaffe (som jag sen inte hann dricka upp) och plocka fram kläder till Frank inför helgen. That's it! Allt jag har gjort idag förutom promenaden. Haja att jag längtar efter en mer självständig bebis!

Rött

Det blev rött och jag tror att jag blev nöjd med det. Otippat men OK. Var inne på rött under graviditeten men blev avrådd, vilket var klokt. Sen har jag lagt ner det där och inte varit så sugen. Men så kom vi fram till, jag och min frisör att det nu var så himla rätt. Jag var som vanligt inne på mitt vanliga trygga stuk, det som jag vet om, det som jag trivs i men som är just bara vanligt. När jag ångrade mitt beslut och ville gå från vanlig till ny och vågad då sken Stina upp. Hon blev nöjd och jag blev nöjd. En bra dag hos frisören.

Efter att jag blivit redhead hämtade jag Clara på dagis och ilade hem. Frank var hemma med farmor. Hade på känn att farmor haft det lite kämpigt. Kände rätt. Frank hade gråtit sig till sömns och lät sig inte tröstas bara så där. Det gick bra iallafall men farmor lär sova gott i natt efter en svettig dag.

Och nu ska jag också sova.

Väntar på kaffe

Sitter hos frissan och ska ordna till frisyren, väntar på det där goda kaffet och huvudmassagen. En ytterst kort massage men ändock. Sen ska jag shoppa ett puder, en rouge och möjligen nån topp eller nåt. Behöver nåt lite nyare och fräschare till helgen. Har fortsatt ner två kilo så nu är det totalt tio kilo! Bara resten kvar då... Vill egentligen inte shoppa loss på kläder än, väntar in en bättre och mindre storlek. Men jag måste verkligen ha nåt till helgen.

Nu är det min tur!

Gula faran

Frallan ute och kör sin gula chicco mobil

Vart är lampan?

Nåt så fruktansvärt skönt att ta på spinning skorna och köra på som en blådåre. Första passet sen graviditeten med Frank blev känd, alltså långt över ett år sen sist. Tungt och jobbigt, precis som sig bör men skönt!! Och nu är det bara att fortsätta, minst två pass i veckan + styrkepass, promenader och möjligen nån löptur eller annat som bränner fett! Oh, jag kommer vara övertränad innan året är slut.

Annars så åkte vi till Uppsala idag, jag och Frank. Hälsade på hos farmor, tänkte glida in på en kaffe men serverades en mycket god lunch OCH kaffe. Det blev en fin utflykt och Frank var glad över att kramas lite med fammo.

Han blev på ett sånt sprudlande humör när han upptäckte att det även hos fammo fanns en lampa. Det är fränaste grejen just nu i Frankies värld. Man kör standard frasen "Vart är lampan??" Och Frank skiner upp, han ler med hela ansiktet när man ställer frågan. Och sen väntar han med spänning. Man pekar, Frank tittar och man säger "Jaaaa, där är lampan!" Och Frank blir så till sig av glädje att han börjar bubbla upp en massa höga ljud och sprätter med tårna för allt vad strumporna håller.

Det var mommo som introducerade "vart är lampa" och Franks stora intresse för att leta upp den. Dom körde även "vart är klockan" som också blev en riktigt hit. Och Frank lärde sig snabbt skillnaden på lampan och klockan. Och han älskar den leken!

När vi inte letar lampan är sniffa-på-tårna-leken mycket populär. Sniffa på Frankie tå, säga atjo prosit och Frank bryter ut i ett underbart skratt som nästan gör att han tappar andan. Och det blir aldrig tråkigt, tå leken kan roa honom i oändlighet. Jag är väl inte riktigt lika road och tycker det är dags att lära sig krypa snart. Tror Frank kommer bli en helt annan kille då, när han kan ta sig iväg för egen maskin och upptäcka saker. Förhoppningsvis något mindre famn beroende och en mer självständig bebis. Så imorgon är det dags att börja träna krypning på riktigt!

Och vi kom hem till slut

Till slut kom vi då till Stockholm och älgjakten var så över för i år, för vår del i alla fall. Mycket fin utdelning och igår gjorde Petri köttbullar för första gången i sitt liv. På alldeles egen fångad köttfärs dessutom. Gott!

Lördagsmys i Kuoksu. Clara och Elsa grillade korv till  lunch och efterrätten blev grillade cheese balls. Det blev en del bråk och dispyter sista dagen tjejerna lekte ihop. Min min MIN!! Man måste ha två av allt och det gäller att det är exakt likadana två av allt också annars blir det liv i luckan. Men jag tycker dom lekte väldigt bra ihop för det mesta. Och Clara saknar redan Elsa och undrade när de träffas igen.

Nextjet är bara skit!

Bra där Nextjet... Det var meningen att vi skulle ha landat i Stockholm igår, vi är tillbaka i byn. En timme innan avgång ringer dom och meddelar att planet inte ens lyft från Stockholm än. Tvärnit i Puoltikasvaara för att invänta besked om vad som händer. Kaffe hos släkten och vi fick träffa lilla Viktor endast nån månad gammal. Så det blev ju trevligt men Nextjet hade alltså kunnat meddela försening betydligt tidigare. Vi hade inte behövt lämna Kuoksu över huvud taget. Vi väntade och väntade, inget besked. Vi ringer upp och försöker få nån form av info. Ingen vet, inget flyg, kanske inte ens kommer nåt flyg och kommer flyget och vi får åka med då blir det sent, väldigt sent.

Nåt vettigt borde dom ju kunna meddela, fattar ju att dom inte vill berätta hela sanningen. Antagligen för få passagerare och man anser att det inte är värt att lyfta. Det har ju hänt förut. Väldigt frustrerande, irriterande och tröttsamt. Skit företag, Nextjet...

Vi vände om och åkte tillbaka, hem till byn. Upp med all packning, leta välling, pyjamas, tandborste, bädda om, åhhh... Gör ett nytt försök idag. Återstår att se om dom behagar att köra fram ett plan till oss idag.