Spänningen stiger

Imorgon börjar älgjakten. Petri, Johan, pappa och Fredrik har roddat hela dan inför avfärden mot älgskogen. Nervositeten surrade i luften och grabbarna sprang runt som yrväder hela morgonen, vi käkade lunch ihop och sen drog dom till skogs.

Den allra fränaste älgjägaren jag vet är min mamma. Hon är liten och söt och förmodligen en av de tuffaste jägarna som finns där ute i skogarna.
Hon har hjälpt grabbarna med packning och förberedelser inför avfärd, sett till att dom har färsk bröd och matbackar.
När dom nervöst sprättade iväg mot skjutbanan för att få iväg några sista träningsskott hjälpte mamma mig med Clara, ordnade lunch till alla, ritade mönster till pyjamasar hon ska sy till Clara och hann säkert pula med hundra andra saker. Men hon hoppade över träningsskotten.

Hon har inte lika bråttom att känna in jaktatmosfvären och åker inte ut till skogen förrän tidigt imorgon bitti.
Och där ute i skogarna har hon ett rätt tufft klimat, bara grabbar och deras uttjatade jakthistorier och den ena skryter värre än den andra. Men det fixar hon bra och kan ändå koncentrera sig på sin jakt.
Det fränaste av allt är att hon inte bara är en snärtig pingla, hon kan skjuta också!

Jag hoppas verkligen att hon får knäppa gubbarna på näsan som hon brukar och har god jaktlycka. Jag och Clara kommer att följa jakten med spänning via SMS!

Å så var vi i byn igen!

Å vi njuter!

Idag träffade vi kusin Herman, två månader, alltså nästan fyra månader yngre än Clara.
Och han vägde lika mycket som lilla Clara, gahh!

Eftersom Clara inte är helt frisk hoppade vi att åka förbi Lisa o Henrik som planerat. Istället blev det kräftkalas för oss själva här hemma. Västerbottenpaj, löjrom, kräftor, gott bröd o fina ostar. Gick bra det med!

Skumbad

Igår doftade mitt bad granatäpple och chili, de få sekunderna jag har egen tid på kvällen är det väldigt skönt att sjunka ner i ett skumbad.

.

Clara badade också skumbad igår, hennes bad doftade en mild Natusan baby bath and shower.

Efter att hon är nybadad och insmord är det världens mysigste att sniffa på henne. Man kan inte få nog!

.

Det är oftast Petri som badar henne på kvällarna, men då hinnar han inte mycket mer än så heller. Det är helt perfekt att han gör det och passar på att få en mysstund med Clara. Och Clara gillar det hundra gånger bättre när Petri gör det, hon är inte alls lika nöjd när jag ska bada henne.

.

Jag tror dom hittar på mer bus under badstunden. Petri har ju lite mer energi kvar till bus eftersom han inte är med oss på dagarna. Så det är en perfekt fördelning. Jag finns ju där som en assistent förstås och kan inte förflytta mig allt för långt från badrummet.

Allt som oftast glömmer han att ta fram en handduk, pyjamas, tvättlappar eller nåt annat. Och är det inte det så ropar han iallafall och vill bara att jag ska komma och titta vad dom gör, fotografera eller filma.

Det är ju rätt sött så jag kan inte låta bli att smyga in och titta.

Gröt, vad ska det vara bra för?

Gröt runt hela munnen!

Clara tycker att det är onödigt att äta gröt och geggiga puréer, varför ska man ägna sig åt sånt när det finns MJÖLK! Mammas mjölk och mjölkersättning går fint och det är ju bara för gott, men annat, nejnej!

Vi övar varje dag, geggar, trugar, leker och försöker. Ibland lyckas jag lura Clara med nån sked gröt, kraftigt utspädd med bröstmjölk. Då smackar hon ljudligt och verkar gilla smaken men hon greppar inte riktigt att man ska svälja också. Oftast kommer allt ut med en väldig fart efter att hon smaskat runt det ett tag i munnen.
Man ser tydligt när hon råkar svälja, det går som en rysning i hela kroppen och hon stelnar till ända ut i tåspettsarna. Sen ruskar hon av sig obehagskänslan och skiner upp i ett leende.

Funderar vidare, på snorsugar och Freddie..

Dags att plocka fram den lilla snorsugen, Clara verkar ha blivit lite förkyld. Liten stackars näsa som bara rinner. Det blir ju inte mycket plats kvar för annat, typ syre när den lilla näsan är full av snor.
Jag fick en sån småläskig snorsug av min syrra. Dom ska visst vara riktigt bra så det är väl bara att suga tag i den då.

Vi måste tyvärr banga seglinen med mitt jobb som jag och Clara hade tänkt hänga med på imorgon. Synd, jag såg verkligen fram emot det. Men det är ingen idé att dra ut med båt när lillskruttan fått sin första förkylning. Dessutom ser det ut att bli dåligt väder så vi har det nog bättre hemma.

Åh, vi var och käkade på El Diablo i lördgas, jag, Jennie, Renita, Elin och Maria. Och så meddelar Henke att vi fick ett bra bord, "igår satt minsann Fredrik Ljungberg precis i det bordet".
Hallå, han kunde ju ha bokat in oss också på fredag istället för lördag, sånt där vill man ju faktiskt veta i förväg och inte höra i efterhand vad man missade, hmm..

Jaja vi hade en mycket trevlig middag trots att vi missade en glimt av Freddie!
Margarita innan maten, tonfisk med väldigt skojiga tillbehör till förrätt, typ sorbet, chilimüsli och majscréme. Hängmörad biff, gott vin, kaffe med päronkonjak och avslutningsvis en god drink istället för dessert.

Och grejen är ju den att Petri var ut i fredags, på El Diablo, och ja! han fick minsann vila ögonen på Ljungberg!

Funderar

Ibland måste jag stanna upp och titta väldigt nog på Clara och försöka förstå att denna underbara lilla varelse faktiskt är min! Tänk att det var hon som bodde där inne i den där groteskt stora magen, och tänk att hon kom ut.
En av mina arbetskollegor som också är väldigt rädd av bara tanken på en förlossning, sa att det är så himla skönt att se en bebis på riktigt för då förstår man att dom faktiskt kan komma ut. Hon har inte barn själv och hade en massa funderingar kring det här med graviditet och själva födandet.
Och där känner jag igen mig, allt är så sjukt. Man undrar hur vissa grejer bara kan fungera. Som amningen, var kommer mjölken ifrån, bara så där?

Och en annan av min arbetskollegor pratade om nån artikel där det visade sig att män faktiskt också kan börja producera mjölk. Rent teoretiskt skulle faktiskt även dom kunna amma. Det är ju så skadat så det orkar jag inte ens fundera mer på.
Men visst är det märkligt hur allt bara kan fungera, och hur det från ingenting kan bli en liten människa som växer och blir en stor person.

Det är iallafall otroligt skönt att Clara äntligen har kommit ut och börjar forma sig till en egen liten person. Jag sprang på Amal när jag var ute på promenad idag. När jag frågade hur länge det är kvar till hennes bebis tänkt komma ut, typ tre veckor eller?
Svarade hon, ja precis, tre veckor! eller nja egentligen är det väl sex veckor men jag brukar säga tre.
Hon började bli rätt otålig och ville få ut bebisen nu. Jag förstå henne precis!
Jag gick också runt och sa att Clara antagligen kommer tidigare än planerat, jag var så trött och less och orkade inte stå ut med tanken på att jag kunde gå över tiden.
Och jag hade ju faktiskt rätt, hon kom ju tre veckor för tidigt ;)