Vecka 49

Lämna på dagis, jobba ikapp efter svininfluensan, jobb, jobb, jobb... hämta på dagis, trött, styra upp hemma, sova. Lämna, jobba, hämta, Rysslandsbesök och god middag! Lämna, jobba, hämta. Julbord, konferens, trött så trött, åka hem, SOVA!! Julshopping, fika på NK med minsta systern Uitto som hade fått lockar i håret! Shoppa mer, glöggtillställning, hem och vända, mat med tjejerna och Jocke, ännu tröttare, SOVA! Söndag och sovmorgon, långt ljuvligt morgonbad med Clara, mot Nynäs - husvisning (nä vi ska inte köpa hus, som vanligt. Bara titta...). Huset var alldeles helt perfekt, besvärligt. Kollade in Stockpipe kontoret efter renovering, väldigt bra. Kilade förbi Pontus och Anki, tänkte bara kika förbi. Surprise! Där serverades värsta middagen. Mys och sen hem och invänta en ny vecka!

Träningsläger

Drygt fyra mil på skidor under helgen, jag är nöjd! Jag hade aldrig trott att jag ens skulle få ihop det med tanke på sviterna efter svininfluensan. Vi anlände till lägenheten i Ramundberget en bra bit efter midnatt i torsdags natt. Fredag hade jag tänkt jobba, givetvis funkade inte det, noll täckning. Ulrica och Anders som är IT experter hade såklart med sina datorer och olika typer av mobila bredband. Inget funkade!

Men, klok som man är hade jag jobbat bort det viktigaste och jobbat in mina timmar för att vara på den säkra sidan. Efter att ha fått iväg några mail från Anders dator hade jag alltså inget annat val, det enda jag kunde göra var att inta ryggläge vid panoramafönstret, glotta ut över fjället och lyssna till spraket från brasan intill. En komplett form av njutning.
.

På kvällskvisten kom jag och Ulrica på att vi faktisk var på träningsläger. Vi lämnade män och barn hemma, krånglade i oss i skidtrikåerna, lastade bilen och drog ner på byn. Tur vi hade med plånboken, vi hittade en affär! Shoppade loss i en skidbutik och slösade resten av pengarna på ICA. Och just ja, träningsläger var det. Efter att ha stillat shoppingbehovet något hittade vi skidstadion och elljusspåret i Bruksvallarna. Vi hoppade ur bilen på olätta steg, suckade över att det här med vallning var så himla mycket lättare förr. Förr i världen, på den gamla goda tiden när vi alltid hade med oss vårt alldelse egna lilla vallateam - PAPPA!

Jämmer och elände, vi hostar och harklar och intalar varandra att det inte alls är bra att åka på för hårt med en som precis tillfrisknat från en pandemi och en annan som vaknade med halsont, hosta och snorig näsa. Vi får ut skidor och stavar och halar fram vallaburken för 150 spänn som killen i skidbutiken meddelade att vi inte kunde leva utan.

Ulrica lägger skidorna i snön, drar på stavarna och ska till å trampa i skon i bindningen. Hon brister ut i ett gapskratt som får hela stadion med hurtbullar att sakta in och vända blicken mot oss. Hon har glömt att ta på skidpjäxorna, dom ligger fint och väntar i torkskåpet där hemma.

Jag testade skidorna och åkte ett varv runt på 3 KM. Andningen kändes lite intakt och så fort jag försökte trycka på i backarna kom blodsmaken i munnen. Inte så bra, men skidorna gick fint.

Lördag var en bra dag att vakna på. Det gjorde inte så mycket att sovmorgon uteblev. Jag och Clara smög upp vid åtta, satte oss i köket och tittade ut över snöklädda berg och solen som började anas långt där bakom. Sakta vaknade huset upp och vi grundade med grötfrukost.

En härlig dag och allt kändes bättre när jag kom ut i skidspåret igen. Ännu bättre kändes det när jag gled ikapp Tjeckiska landslagskillar, när det väl blev uppför drog de som avlöningar och jag blev kvar som en flåsande hund. Men känslan att glida förbi är oerhörd. Och jag vet hur jävligt det känns när man har sämre glid och folk lätt bara försvinner förbi. Jag får tacka längdåkaren Markus Gandler, det är hans skidor jag åker på, helt grymma skidor! Morgonmys

SNÖ!!

Te med honung i

Koffeinfritt fruktte med massor av honung från Kuoksus bin! Dagens medicin.

Clara vinglar med en stor vuxenmugg och sörplar i sig sitt te, rör ut honungen med en sked, smuttar på skeden och ger ifrån sig ett ihållande Mmmm. Hennes första kopp te och det var visst en upplevelse. Inte minst för att hon lyckades så bra med att dricka från en mugg där hela ansiktet fick plats.

.

Det är den sista kureringen efter svininfluensan. Vi har legat i feber större delen av förra veckan och nu har hostan tagit över, ingen rolig hosta. Det var väldigt lättande att Clara snabbt anammade tedrickandet. Honungen och det ljumma teet gör halsen len och håller hostan borta, bästa medicinen hittils som har gett nån form av verkan på svinis. Det och glass har vi blivit lite lyckliga av annars har det bara varit jobbigt.

.

Jag ligger efter på jobbet och med allt annat också för den delen. Morgondagen som är första arbetsadgen på en vecka kan bli exakt hur jobbig som helst. Inte helt sant, jag har haft några arbetsdagar här hemma och försökt jobba så mycket som möjligt hemifrån. Men det är mycket som väntar...

Tredje dagen hemma för min del, fjärde för Clara = världens tråkigaste pryl! Och med tanke på att jag och Petri skulle ha klivit på planet till London alldeles i denna minut suger det ännu mer. Det är i läget att jag bara vill stampa med fötterna hårt i golvet, lägga mig ner och tjura och vägra acceptera det faktum att vi inte kan göra annat än försöka tillfriskna, här hemma... Hör hur tråkigt det låter. Men det är just precis vad vi gör. Och jag förstår verkligen inte hur en liten minitjej kan ha så mycket ork när jag blir trött bara av att sträcka mig efter fjärrkontrollen!

.

Vi har kavlat modellera så fingarna domnat, Clara har tömt alla skåp och lådor hon kommer åt, jagat mig med pannlappar och tvingat mig att läsa böcker och titta på Nicke Nyfiken så det är snudd på att jag kräks. Sen blir hon trött och liten för ett tag och kryper upp i famnen. Pussas, kramas och påminner att vi nog ska dricka lite vatten. Glasspaus och sen drar hon fram kritor och papper och vill måla, inte själv, mamma måste också. Alvedon och på med musik, en liten dans på det hela kan väl inte skada. Vi diggar musik och då och då rusar Clara till brevinkastet, öppnar det och vrålar paaaaappaaaaaa. Sen kommer hon på nått nytt hyss som jag inte orkar reflektera över just för stunden. Om fem timmar skulle vi ha suttit på fin restaurang och ätit fiiiin middag, i London, suck...

Clara drar runt på sin vagn som en liten bag lady. Hon fyller den med allt som är bra å ha. Senast tog hon en runda in i toaletten och plockade på sig tandkräm och andra förnödenheter. Råkar man röra i vagnen fräser hon som den argaste pytonormen.

Seg feber

Min och Claras tur att bli sjuka, det är så tråkigt att klockorna stannar! Jag jobbade måndag men var som ett vrak och på kvällen small febern till ordentligt. Clara är vid gott mod även med hög feber. Tittar hon inte på Nicke Nyfiken drar hon på gummistövlarna och mössan sen vinkar hon hejdå och går på promenad med dockvagnen. Några varv runt lägenheten nynnande på Broder Jakob. Hon är också väldigt mån om att jag ska dricka mycket. Jag tjatar ju på henne hela tiden om att dricka vatten, festis, saft, mjölk. Så när hon väl dricker tar hon en klunk själv och sen sätter hon huvudet på sne, sträcker glaset mot mig och säger med viktigt ton "mamma djicka" å så nickar hon allvarligt. Sen far hon runt med febertermometern och tempar allt som kommer i hennes väg. Så vi är rätt bra på att att hand om varandra!

Helgmys med pipps och alvedon

29 stycken plockade jag undan och 17 fick hänga kvar sen hittade jag 4 eller 5 stycken i en klädhög i sovrummet. Jag påbörjade en garderobsrensning igår och kom upp i över 50 kjolar. Efter brödbaket som jag är mitt uppe i just nu tänkte jag ta tag i klänningarna. Dom har jag bättre koll på eftersom jag har haft en lång klänningsperiod. Dels för att jag gillar klänningar och tunikor men också för att det är lättare som gullig, mullig småbarnsmor att dra på strumpisar och en klänning som inte stramar över varenda valk. Men det tar sig, jag närmar mig mina favvojeans. Egentligen känns det väääldigt långt borta men jag försöker att ta det med ro och tänka positivt. Jag hittade iallafall fem par jeans som jag kommer i, och dom kom jag inte i för några veckor sen. Sen blev det en rätt ordentlig hög med jeans som jag suktar efter oerhört mycket. Men jag får väl vara lite lycklig över de fem som funkar!

Petri blev sjuk lagom till helgen och Claras kusin Ludde fick också en släng av feber. Vi fick alltså inte besök från Umeå. Mycket tråkigt, riktigt riktigt tråkigt. Men... jag såg istället min chans att fixa här hemma med exempelvis garderobsrensning. Och det är verkligen inget man kan rassla av bara så där.

Mellan städrycken har jag försökt vara en god mor och hustru, hehe...
Men faktiskt, jag tycker att jag lyckats rätt bra med att ta hand om den sjuke, Clara och mig själv. Alvedon varvat med ipren, julmust och alla typ av vätska som är bra när man har feber. Jag har bakat, tränat, städat garderober och ordnat både fredgasmys och lördagsmys. Claras nya favorit till myset är pipps! Vilket betyder chips.

Clara letar vattenpölar att studsa i...