Bröllopsfest

Bröllopsfest på lördag, en mycket fartfylld fest! Supergod mat, bra och roliga tal och en hel drös med partyglada människor. Efterfesten slutade visst nio igår morse så vi var hemma tidigt, för oss slutade festen vid fem på morgonen.

Förrätten...

Lagom pigga igår med andra ord men vi orkade ta oss ut på en promenad med Jimmy och Emma, käkade lunch vid Vinterviken och njöt av solen.

Det blev till och med bio på kvällskvisten, en mycket sevärd film. ”The cats of Mirikitani”.
Dokumentär om en 80 årig japansk gubbe, konstnär och uteliggare som blir upplockad av en ung tjej på New Yorks gator. Hon låter honom bo hos henne och hjälper honom på fötter. Han berättar sin historia om när han var inlåst i läger under andra världskriget och tvingas avsäga sig sitt Amerikanska medborgarskap och förlorar hela sin familj.
Verkligen en ursöt film!

Helgen som varit

Helgen som varit blev en riktigt biohelg, längesen jag var på bio och nu blev det två filmer på tre dagar!
Men ingen större succé tyvärr, på fredag gick vi på ”This is England”. Så där, jag blev mest arg när jag såg den.
På söndag halkade vi in på biografen igen och såg då ”Den svarta Nejlikan” Inte heller någon höjdare. Jag hörde innan att den inte fått speciellt bra recensioner, men ämnet är ju intressant så jag ville ändå se den. Det hade nog kunnat bli en riktigt bra film men nu var den mest seg.

Förutom bio raggade vi runt i Saltsjöbaden för att få lite inspiration under helgen. Vi tittade på en massa fina hus och drömde oss bort.
På Älgö fanns en hel drös med mysiga tomter och fina hus men då skulle man lika gärna kunna bo hemma i Kiruna.
Jag tror faktiskt att det skulle gå snabbare att pendla från Kiruna än från Älgö, helt bisarrt. Framförallt hade det blivit betydligt billigare att bo i Kiruna, där hade vi kunnat köpa hela stan istället för ett hus i Saltsjöbaden.

Jag är inte så säker på om vi är redo att flytta till hus än men det är en rätt mysig söndags aktivitet . Titta på olika alternativ, gå på visningar, äta en god lunch och fantisera lite.

Utmanad

Jag blev utmanad av Erika...

Regler:
Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg som innehåller åtta fakta eller vanor om en själv. I slutet av inlägget utmanar bloggaren åtta nya personer. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen i deras kommentarrutor på deras bloggar, så att de vet att de har blivit utmanade.

Vanor/ovanor eller tvångsbeteende, välj själv!

Oj, verkar som om jag har en hel drös av tvångsbeteenden när jag tänker efter. Här kommer åtta st.

1) Snoozar en timme varje morgon
2) Ajabaja, går aldrig någonsin på en A-brunn!
3) Måste spotta tre gånger över axel om en svart katt går över vägen (för säkerhetsskull spottar jag vilken katt som än visar sig)
4) Går aldrig under en stege
5) Mamma lärde mig ett nytt tvångsbeteende så nu har jag ju full koll på att alltid dricka upp allt kaffe innan påfyllning, annars spiller man bara på nya bekymmer!
6) Har aldrig någonsin ett paraply uppfällt inomhus, oh otäckt betyder otur
7) Måste alltid städa lite grann innan städerskan kommer, fullständigt vansinnigt men jag måste
8) Och givetvis önskar jag mig något om jag ser en dalmartin

Utmaningen går vidare till Jennie, Johanna och Mia

Nu känns det rätt skönt att hösten har kommit. Man får klä på sig igen och plocka fram höststövlarna, stickade klänningar, mössor och vantar.
I veckan har jag införskaffade ett par nya svarta stövlar och ett par stövletter. Det kommer man rätt långt med, funkar bra både på kontoret och för mer privata aktiviteter.

Och vad fick jag igår då? Jo en helt bedårande present av Petri, jag blir alldeles glad när jag tänker på den!
Vi tog en promenad till NK efter jobbet och tittade lite på klockor bara för att det är så roligt.
Petri var shoppingsugen och snokade runt på herravdelningen men hittade inget spännande.
Men på damavdelningen, ojoj där fanns dem! Ett par ursöta Burberry skor som satt helt perfekt.

Det jobbiga med skor som inte är tillverkade för svenskt klimat är att man måste sula om dem. Så nu måste jag vänta tills skomakaren har klätt om dem innan jag kan ta premiärturen.
Idag blev det istället stickad klänning och nya stövletter!

Äntligen

Det var på tiden, imorse kom jag äntligen iväg till frisören. Skönt att rensa upp efter sommarens slitage. Sist jag klippte mig var innan bröllopet så nu var det verkligen dags.
Och Stina som jag klipper mig hos är bara för bäst, jag gillar henne skarpt och blir alltid väldigt nöjd.
Är det någon som söker en grym frisör finns ett helt gäng norrlandstjejer på salong UNIK på Linnégatan 6.

Nyfrissad!

Ska det vara så svårt att göra rätt!

Igår kunde jag äntligen hämta ut våra tackkort. Efter ett smärre missförstånd med vår fotograf drog det ut på tiden rejält.
Jag väntade och väntade på ett provtryck och fick för två veckor sen reda på att han inte kunde fixa våra tackkort.
Något jobbigt, det var bara att agera snabbt och se sig om efter ett tryckeri. I all hast greppade jag (utan att titta så noga) bilder vi ville ha med och bad dem trycka så fort som möjligt.

Det blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig och bilden var väl typ den muppigaste jag kunde hitta, fel papper, annat typsnitt än jag ville ha och fel tryckteknik.
Mmm härligt...
Men nu är det tryckt och jag ser ingen återvändo, bara att börja klistra på frimärken!

Älgjakt

Petri uppdaterade mig just på lite bilder från älgjakten där hemma. Han åkte upp i söndags för att jaga en vecka. Jag hade lätt bytt med honom om jag kunnat. Hösten hemma är som nåt speciellt, dels alla fina färger och den friska luften men också älgjakten!

Ooo det är så spännande, inte för att jag jagar själv. Hänger gärna med och sitter på pass med mamma eller går med pappa och hunden. Jag har aldrig varit sugen på att jaga själv även fast jag tävlat i skidskytte och skjutit mycket förut. Men skjuta för att döda det skulle jag inte klara av.

När jag var liten och mamma inte var med på jakten satt vi alltid hemma och lyssnade på komradion. Hur spännande som helst, det kunde vara tyst i evigheter bara ett dovt brus i radion. Och plötsligt så blev det aktivitet och gubbarna började kontakta varandra, antingen var någon en älg på spåret eller så hördes en hund skälla och man ville veta vems det var. Eller så hade dom rent av skjutit och behövde hjälp att frakta älgen. Ja spännande var det i alla fall..

I år hinner jag nog inte upp något under hösten, sparar semester till den tilltänkta bröllopsresan!