Rusningstrafik - ett äckligt påfund

Jag är evigt tacksam att inte behöva sitta och svära i bilen varje morgon och bli halvt galen i rusningstrafiken. Imorse tvingades jag till ett undantag. Tid hos naprapaten 09.00 vid typ Fridhemsplan. När jag kör i egen takt på nästan tomma gator mitt på dagen då tar det runt 25 min. Humöret är jämnt, lugnt, harmoniskt.  Musiken är lagom högt och jag kör lagom för fort.

Imorse var allt uppskruvat, ordentligt!! Irriterad med hjärtklappning klev jag in hos Anna fem minuter efter utsatt tid och ändå startade jag 1 timme och 10 jävla minuter innan. Stressad och på tråkigt humör. Jag var fortfarande lite störd över morgonens trafik när jag lämnade Anna men kom till sans när jag körde över Västerbron snudd på alldeles ensam. Lugnet tillbaka. Stackars alla människors som är med om detta VARJE dag, orka! Jag hade blivit inlagd efter en vecka.