Jag måste faktiskt få säga att Petri ändå har lite känsla för feeling. Ibland undrar jag om han överhuvudtaget har nån form av förmåga att läsa av läget. Men sen kommer såna små fina vinkar om att han är världens absolut bästa (om jag mot förmodan skulle få för mig att tveka).
Som i tisdags. Han har mycket på jobbet, jobbar dygnet runt, jag känner mig aningen besk men han måste ju jobba, jag kan inte kräva att han ska komma hem, kan inte kräva avlastning.
Men han fattar att det är läge precis just då att ta sig tid, om än bara lite tid men ändå så oerhört värdefull tid. Han hämtar upp oss i hiphop bilen och tar oss ut till Långholmen, lunch på Långholmens Wärdshus. 45 minuter bara vi, jag, Petri och Clara (med undantag för 3 telefonsamtal), 45 minuter minus 3 telefonsamtal kvalitetstid, mycket fint. Och jag känner mig inte lika besk längre, mitt sockersöta jag börjar skina igenom.
Igår var jag tvungen att avsäga mig en afterwork, en efterlängtad sådan. Lite besk igen, men då fick jag istället träna med min PT OCH besöka naprapaten medan Petri tog hand om Clara. Idag är skrutten tillbaka på dagis och jag ska passa på att lunchspinna innan det är dags för hämtning.
Petri är ute och personalvårdar sina pojkar så jag och Clara har några dagar för oss själva. Gäller att få så mycket som möjligt gjort medan hon är på dagis, å här sitter jag. Det har jag verkligen inte tid med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar