Hoff, grus i ögonen, trött som en gnu och ändå hänger jag framför datorn. Ska snart ta en dusch och krypa ner hos mina älsklingar på övervåningen.
Jag var tvungen att väcka Petri här för ett tag sen, jäkligt irriterande. Såg att han glömt att stänga av vattnet efter att han vattnat gräsmattan.
Vattenslangen är kopplad till tvättstugan som finns i källaren här i huset.
Nu är det så att jag är lite rädd för den där förbenade källaren. Den är mörk och eländig och det gömmer sig med all säkerhet både spindlar, möss och annat otyg där nere. Jag går inte in dit ensam, inte ens på dagen när det är soligt och bra stämning.
Nu insåg jag att jag verkligen inte kan gå upp och väcka Petri som redan slumrat ett bra tag, och dessutom ska upp i ottan imorgon. Bara för att be honom komma ner och stänga av kranen. Det var verkligen skitjobbigt och jag var grymt arg och irriterad på mig själv som inte vågar gå in i källareländet, hur svårt kan det va?!!
Det är ju sjukt, jag som paddlat forskajak i forsar femhundra gånger farligare än denna bajsiga källare. Slagit runt och känt hur hjälmen dongat till i en stor sten på botten. Tagit mig ur kajaken, dragit upp den på land, tömt den på vatten och börjat om på nytt utan att blinka.
Jag har satt mig i fritt fall på Grönan även fast jag är nåt kopiöst höjdrädd, så rädd så att knäna blir mjuka och darriga bara av att jag tänker på höga höjder.
Sätter mig mer än gärna i en forsbåt och ränner ner för forsen. Till och med i Dannes pappas gamla militärbåt som inte hade varit uppblåst sen han hade gjort lumpen. Sen körde vi ner som ett litet experiment för forsarna i Vittangi, väldigt nära att vi störtade in i en bropelare men det vara bara roligt och fartfyllt.
Jag har aldrig varit rädd för skenande hästar, det är bara härligt när de har temperament. Jag var nog inte mer än sju-åtta år när min syster tvingade mig att göra galna grejer på hästryggen.
Skjuta ett djur skulle jag aldrig göra men jag har inga problem med att hantera ett gevär. Åka skidor, snowboard och inlines blir bara roligare ju fortare det går.
Att köra skoter lite onödigt fort händer och bita ihop ett helt Vasalopp gör jag gärna om.
Jag födde till och med barn även fast jag var totalt skräckslagen inför uppgiften.
Men fatta, jag vågade inte gå in i källaren eftersom en enorm padda vaktade vid dörren!
Det är ju skandal, jag försökte verkligen men mina ben blev till gele och jag rös så hårt att det gjorde ont.
Det mest irriterande var att jag faktiskt laddade så intensivt att jag vågade gå in, stängde av kranen och gick ut för att titta att det verkligen inte kom mer vatten. När jag sen skulle ner för den lilla mini grusgången för att stänga igen dörrarna till källaren, så prassalade det till precis intill. Jag tände upp min ficklampa och såg den, en slemmig äcklig ful padda! Åh fy faen!
Det gick bara inte, jag försökte minst femton gånger men jag kunde inte ta mig förbi den. Jag var tvungen att väcka Petri och be honom komma ner och stänga dörren.
Gissa om han blev något irriterad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar