Jag å Petri

Vi ska på julbord. Bara jag och Petri. Alltså ett helt gäng till men utan barn så att säga. Åh, så behövligt! I alla fall för mig, en vuxenaktivitet, tänkt så fint! Det var en härlig vecka i byn men ooo så intensivt. Och Petri hade det flott den vecka med jobb hur han ville, bio, käka ute med polarna, sova ostört... Det behövda han nog. Men det betyder att jag hade en rätt mycket mer fart fylld vecka ensam med kidisarna. Mina syskon med barn var givetvis också hemma. Hur kul som helst men alltså det blir allt annat än lugnt och det blir liksom hela tiden, ingen rast ingen ro. Så ikväll, om jag inte somnar vid julbordet ska det njutas stort.

Vi är ju faktiskt iväg rätt ofta på egna aktiviteter utan barn, ja mer ofta än många andra i alla fall. Men däremellan är det intensivt och barnen till 110%, speciellt för mig som är hemma med dem. Älskar det, men man behöver en gnutta annat för att vara en bra mamma, i alla fall jag. Energin fylls på så snabbt. En kväll för sig själv, med tjejkompisar eller umgås med min Petri. Då är man på topp igen!

Och nu ska jag poppa stereo på hög, jättehög volym, dricka en öl (för det var det som fanns i kylen) och duscha onödigt länge. Det hade nästan räckt faktiskt, sen hade jag kunnat gå och sova. Men på det blir det julbord. Tjing!

Kuoksu i mitt hjärta!

Testar moffas sparkbana ute på älven och sen lite skridskor!

julbocken snart på plats

Present till mommo, alla sju barnbarn gjorde en egen ljuslykta.

Sötaste kusinligan!

Den stora krypartävlingen

Moffa ordnade med kryptävling för de allra minsta när vi var uppe i byn (fanns inga skidor i passande storlek så denna sport fick duga så länge).

Lovisa slängde sig iväg och gick ut hårt vilket visade sig vara en bra taktik, hon kom först över mållinjen. Frank kom mycket tätt efter och Olle lite på svaj längst bak. Lite orättvist mot Olle som tagit sig an ålandet istället för att krypa. Kan gå nog så snabbt att åla men han kom aldrig riktigt upp i tempo. Lite som farsan sin, tar det försiktigt i början med knackig teknik och glänser efter några år. Så gjorde Freddan i skidspåret när vi var små medan jag och Ulrica eldade på direkt. Freddan tog sig sedan till juniorlandslaget medan jag och Ulrica la ner innan vi hann dit.

Och sen after kryp, ja eftersnack, nån majskrok och samkväm helt enkelt!

Festligt

Nu har vi firat födelsedag i dagarna tre, hemma i byn. Mammas 60-års firande påbörjades i fredags (på lillebrors födelsedag) med julbord i Masugnsbyn, på North Canyon Center. En surprise för mamma och en väldig surprise vädermässigt för oss alla. När vi kom hit i förra veckan möttes vi av gröna gräsmattor och nu lämnar vi byn med flera decimeter snö och -15 grader. Det var en hal, spårig och oplogad väg till Masugnsbyn och snön vräkte ner så sikten var noll. Vi kom iallafall dit och tillbaka. Och det funkade att ha med tre spädbarn, en tvååring, en treåring, en fyraåring och en femåring utan att vi blev utslängd.

Festen fortsatte på lördag då mammas syskon och grannarna kom över och idag var självaste födelsedagen. Mommo fick ett uppvaktande på morgonkvisten av barnbarnen som gjort varsin ljuslykta. Det blev även tårta, blommor, presenter och champagne på nytt. Och vi har haft en till fin dag i byn!

Mer New York då

New York var magiskt, klyschigt, jovisst. Men det var så. Jag trivdes utomordentligt bra! Längtar väldigt mycket tillbaka, tillbaka ska vi men då blir det mest troligt när våra sötgryn vuxit till sig och kan hänga med.

Varför vi åkte just nu var för att Clara och Franks onkel Chrisso fyllde 30 och valde att ha sin fest just där. En 30 års fest vill man ju inte missa så vi åkte med. Vi bodde på hotel thirty thirty, mitt i. Helt OK. Vi shoppade väldigt lagom, tre par skor var, en klocka, grejor till barnen, kläder till Petri.. typ det.

Vi firade Christopher på mexikansk restaurang och bubblade vidare den kvällen till Bubble Lounge. Med oss hela kvällen, ja hela resan hade vi vår mexikanske privatchaufför som Chrissos pappa hittade. Vi åkte flott i rymlig Chevrolet Suburban, precis som hemma! Enda skillnade att ragga runt i Chevan i New York på nattkröken mot Stockholm var att det känndes som att vi var med i en film hela tiden. Så jäkla fränt!

Åhh...

Förutom sightseeing i bil med vår mexikanske vän utövade vi sånt även på egen hand . Empire State Building, Ground Zero, båttur på Hudsun river,  konstmuseum, "Hop on Hop off buss" runt överallt och mycket promenerande och taxiåkande. Man får inte nog av stan!

Vi hann också uppleva årets första snö och det med besked. Helt galet väder men rätt häftigt ändå. Dagen efter ränsades hundratals förstörda träd bort i Central Park. Det blåste lite hårt kan man säga.

Sista kvällen var vi ensamma kvar, jag och Petri. Den kvällen var retaurang Cipriani bokad. Som vi såg fram emot den kvällen. När vi kom dit tänkte man ju att det vore trevligt att få se någon fräsig stjärna, nån cool kändis. Den första vi mötte i dörren var absolut en stjärna, en svenskt stjärna, Mikael Nykvist. Lite komiskt.

Resten var inte alls komiskt. Vi hann beställa in dyrt vin och väntade på maten då halsbrännan från helvetet bröt ut i Petris strupe. Jag har aldrig varit med om värre bränna. Han kallsvettades, blev helt blek, hade så ont att det även gjorde ont i mig. Vad gör man nu?? Vi övervägde att gå men hovmästaren hejdade oss och smög fram en tallrik till Petri. Det här kanske verkar skumt men testa... Petri testade, väntade knappt en minut och halsbrännan var väck! Han fick tre stjälkar selleri. Bästa tipset till surmagade personer.

Middagen på Cipriani blev inte riktigt som vi hade tänkt oss men New York blev över förväntan. Riktigt riktigt bra!



Stan en tidig morgon...










Hudson River och lite frihetsgudinna i bakgrunden..



Tomten

"det var mycket tråkigt att vi glömde lämna den där önskelistan till den där tomten" sa Clara med en suck... Vi glömde inte, vi (jag) orkade inte ens tänka på att ställa oss i kön som ringlade sig långt utanför NKs port. Och jag har mycket svårt att tro att Clara ändå hade vågat gå fram till tomten. Vi tittade på honom, årets NK tomte och Clara fick en pepparkaksängel av en liten Nisse. Jag tyckte vi var väldigt smarta som åkte upp till andra våningen, kollade på spektaklet på håll och lyssna i godan ro på stämningsfull blåsorkester. Clara var av annan åsikt.

NKs julskyltning gillades dock av alla, den var lite kul!

Och när vi kom hem kokade jag ihop god mat. Det enda jag kan ångrar så här i efterhand var att vi inte öppnade ett gott vin till maten. Lagade gräddig oxfilé pasta med svamp och lök. Dumt att inte dricka rödvin till.

Farbror doktorn

Vi besökte Sophiahemmet med Clara, en liten vaxpropp som behövdes plockas ut. Hon var den bästa av ungar och satt som ett ljus. Det var ett snabbt ingrepp men nog så otäckt. Läkaren var helt impad. Han sa att det var vid såna här tillfällen det var allra bäst att vara läkare, när man får hjälpa ett barn som dessutom är världens duktigaste. Han letade ferbrilt efter nån form av duktighets present, hittade inget och gav till slut en sån liten tratt som man kopplar på grejen man tittar i örat med. "Kul" tänkte jag, kunde han inte hittat nåt bättre, en penna, vad som helst. Men faktum är att det var en mycket fin present till en väldigt doktorsintresserad liten tre åring! Clara blev så glad, nu kunde hon åka hem och undersöka sina gosedjur och dockor. På väg hem upptäckte hon även att den gick att använda som trumpet. Hon sa om och om igen att det var minsann en snäll doktor det där!

Och minsta lilla ungen har gått och fått öroninflammation. Inte konstigt vi har haft några riktigt hemska skrik kvällar. Lilla söta hjärtat har ju haft ruskigt ont och inte vetat vart han ska ta vägen. Jaja, nu vet vi i alla fall, tack och lov! Penicillin och sen hoppas vi att den saken är ur världen.

Visar stolt upp sin duktighets present!