Mamma vet bäst

Igår kom jag äntligen iväg till jobbet, hade med mig små Gullanbakelser för att pigga upp mina arbetskollegor. Det är en ljuvlig liten bakelse som egentligen heter nåt helt annat, men min mamma gör den och då är den helt fantastisk så jag har döpt den efter henne. Det är konstigt att den alltid blir så mycket godare när mamma gör den men å andra sidan blir allt mycket godare när mamma styr upp. Det är ju nåt med mammor och hur dem lagar mat och bakar, mammas är alltid bäst!

Och nåt som är konstigt är att mammor alltid kan bra recept i huvudet. Jag ringer alltid till mamma för pankaksrecept, när jag ska koka köttsoppa med klimp, när jag ska baka bröd eller behöver veta hur länge man har typ fisk i ugnen.

Nu har jag faktiskt insett att jag ringer av gammal vana, svarar det inte känner jag först nån form av panik "hur sjutton ska det nu gå?! nu vet jag ju inte när jag ska ta ut brödet" men sen kommer jag på att jag faktiskt vet det nu och jag får ut bröden precis i rätt tid.
Och nu har jag även lärt mig att veta när klimpsmeten är tillräckligt tjock. Mamma säger alltid, "du vispar i mjöl och sen känner du när den är lagom tjock." Vadå känner, hur ska man känna när man inte vet?
Men nu vet jag, kanske för att jag är mamma nu. Det kanske är så, när man blir mamma då kommer sånt automatiskt.

En bra tid

Jag inser att vi är inne i en rätt bra tid just nu... på många sätt, men jag tänkte närmast på att Clara är så liten och go. Hon gör inte mycket väsen av sig och håller sig på sin filt på golvet. Hon tar sig ingenstans på egen hand och man vet alltid vart hon befinner sig. Inga hyss och ingen risk att hon välter ner grejer och tar sönder inredningen.

Jag insåg väldigt mycket hur bra vi har det när Yajna kom förbi och mumsade våfflor med oss igår. Med sig hade hon sin två yrväder, 3 och 1 1/2 år, inte en lugn stund. Helt sjövilda, otroligt söta och fina men vilda...
Vi ska nog passa på att njuta av lugnet. Snabbt går det och snabbt så är även Clara på fötter och då får vi njuta av helt andra saker. Men nu ska vi nog ta till vara på en bra tid!

Söndag

Clara känner av julstämningen och började med en uppesittarkväll igår.
Hon som har somnat klockan sju sen hon föddes vägrade plötsligt sova. Hon satt glad och lycklig i soffan och tittade på "stjärnor på is".
Inte förrän Petri gav upp och gick och la sig med henne somnade hon. Då var klockan långt efter tio.
Jag nattsuddade på egen hand och pysslade till långt efter midnatt.

Uppesittarkvällen tog på Claras krafter så hon tog sovmorgon idag. Och när hon vaknade tog Petri henne och jag fick sova till halv tio.

Sen frukost snarare frunch, kollade lite på skidor på TV. Järnet iväg till IKEA, fika, shopping, mat på McDonalds och hem och hopp i badet med Clara. Montering av ny kökslampa, ny matta på plats, känner mig väldigt nöjd med delar av shoppingen förutom en svinful klänning, måste lämna tillbaka imorn. Och nu mysa lite i soffan, kolla film, dricka glögg och sen sova.

En ynklig liten pepparkaka

Usch så orättvist livet kändes igår. Jag hade laddat hela veckan inför Häringeslott, basta i sjöbastun, äta gott, ha lite fina kläder, sova flott, hotellfrukost...
Och så missar jag en hotellfrukost för andra helgen på raken, jag som älskar hotellfrukost.

Clara var inte helt kurant och det kändes inte schysst att släpa med henne till nåt gammalt slott. Så Petri åkte och jag stannade hemma med en grinig, gnällig och ynklig bebis. Clara somnade efter nio och då var jag helt slut och orkade inte fixa mat. Så medan vissa gottade sig i fin julmat satte jag mig framför Tvn med en pepparkaka och ett glas julmust. Kollade på nåt skräp på TV och somnade innan elva, en fredagkväll... Ja, ni hör ju själva hur synd det var om mig.

Idag har jag kommit över det, nästan iallafall.

Hem

Nu är det inte länge kvar tills vi åker hem! Lite snurrigt det här med hem och hem. Jag åker alltid hem när jag åker upp till Kuoksu. Sen åker jag hem igen när jag ska tillbaka till Stockholm. Det kan uppstå en viss förvirring i min omgivning när jag säger att jag ska åka hem, man vet som inte riktigt om jag är på väg upp eller ner. Men jag har ju faktiskt två hem. Rätt härligt, jag får det bästa av två världar!

Imorse kom den här bilden till min telefon, avsändare - Gullan, min kära mamma, och nu längtar jag hem ännu mer!

Rassel i brallan

Clara har krut i brallan! Antingen har hon ätit nåt olämpligt eller så har vi en ny magbakterie i farten. Det bara rasslar till när hon gör tvåan och är jag inte nog snabb till skötbordet blir det liksom droppläckage. Man kan väl säga att det ändå var lite tur att vi inte åkte till Skrea. Vi skulle ha hälsat på Julia och Richard i veckan men jag kände att tiden inte räckte till.

Idag hade vi en dejt med mammagruppen och tanken var att shoppa julklappar och fixa en massa. Inget blev gjort och nu känner jag en lätt stress komma smygande. Har ingen plan för hur jag ska hinna med allt innan vi tar jullov, men det löser väl sig. Hoppas på att skruttens mage är något mer stabil imorgon och att vi kommer ut på stan.

Nu ska jag skynda ner på Konsum innan Petri återvänder till kontoret för kvällspasset. Och när Clara slumrat tänkte jag damma av glöggkitet och koka mig en god kopp glögg!

Hemma igen..

Clara har haft en bra helg hos farmor och farfar och vi har haft en sjukt bra helg i London.
Rosa champagne i överflöd, god mat, mycket mat och shopping. Det enda att klaga på var att jag prioriterade att sova länge och missade frukosten båda dagarna. Och det är ingen dålig frukost jag pratar om, grämer mig fortfarande över förlusten. Andra missen var Carpaccion på Cipriani, den var inte alls kul. Men förutom den har vi återigen gjort en sån matresa att håren på kroppen reser sig.

Kul var att Jonas Karlsson som driver restaurangen Fifth Floor på Harvey Nichols kände igen oss från förra året. Han kom ut och snackade med oss och kollade att maten var ok, sånt är roligt. Även på Cipriani kände personalen igen oss och välkomnade oss tillbaka, det är ju fränt!

I år var det en betydligt roligare resa, nu när jag inte var gravid och fick äta och dricka vad jag ville. Vi gjorde även ett återbesök på The Dukes som vi är otroligt glada att Julia tipsade oss om. Jag är ingen större fan av Dry Martini, men här bara måste man ta en "drajja". Ett hett tips för London resenärer!