Middag o fotboll med arbetskollegor, ser matchen på världens minsta TV. Men vad gör det när Sverige är pinsamt dåliga! Man vill inte se eländet..

Läskiga elaka sprutor!

Clara fick sin första vaccinering igår, ajajaj det gjorde ont i hela mig när hon började gråta otröstligt. Första sprutan var en snällare variant och hon pep till men andra var mer otäck och hon blev jätteledsen. Usch, och jag som sen är så spruträdd. Jag mådde ju dåligt bara av att se sprutan.
Det gjorde nog mer ont i mig än i Clara. Men nu är det gjort och nästa omgång blir först om ca tre månader.

Efter den hemska sprutan promenerade vi hem och jag hann ta en dusch. Petri kom hem och löste av mig och jag skyndade till Stina för att fixa till slingor och toppa frisyren.
Hon var lika liten och vältränad som vanligt. Jag påpeka att jag längtar innerligt till jag kan och hinner börja köra stenhårt på gymmet, och komma i form igen.
Då säger hon att hon är gravid i fjärde månaden, öhhh, hallå! hur orättvist kan det va?!
Det märktes ingenstans att hon var på smällen och hon lär väl inte bli mycket större heller.
Gud så skönt, det ska hon vara lycklig för!

När jag vaknade imorse hade jag kvar samma frisyr som jag gick och la mig med. Så himla smidigt, bara att ruffsa lite så hade jag en perfekt frisyr! Varför kan man aldrig få till en sån där bra föning själv, som frisörerna kan?

Renita ringde på dörren vid elva och vi drog iväg på stan runt tolv. Jag och Clara var inte hemma förrän efter åtta på kvällen. Men då hann vi också shoppa, äta lunch, fika, Renita klippte sig och så shoppade vi lite till.

När jag kom hem ringde min syrra, hon skulle ha kommit förbi en sväng imorgon innan en kurs här i Stockholm. Men nu hade hon fått förhinder och blir kvar i Umeå, nedrans osis. Väldigt tråkigt att Clarisen inte fick träffa favvo moster :(
Jag tänkte just att det nästan är för bra för att vara sant, att både morbror och moster råkade ha vägarna förbi inom en vecka.

Idag ska jag banne mig komma i säng innan tolv, återstår bara att säga god natt då!

Var en sväng ut till huset igår

Sverige-Spanien

Jag och Clara hoppade i Volvon och körde till Petris firma för att kolla fotboll med Petri och hans pojkar. Clara valde en lätt och ledig fotbollsdress kvällen till ära, å så går Sverige och förlorar!

Trots den usla matchan var hon på sitt allra bästa humör, som vanligt.

.
Dolly var förresten helt grym, såklart. Hon är en ball tant Dolly, bra drag på den järnladyn!

Efter Dolly tog vi ett glas vin med några av mina gamla arbetskollegor som också var på konserten. Och sen landade jag, Jenny och Petra på Undici. Jag delade taxi hem med Jenny vid 03:30 och det känns idag att det var nästan ett år sen jag var ute på krogen sist. Fy bubblan så sliten jag har varit hela dagen. Men det var riktigt skoj att komma ut en sväng och det gick hur bra som helst för Petri och Clara.

Inte för att jag var speciellt orolig, Petri är en proffspappa och fixade matningen galant.

Köpte mig en snajsig Dolly hatt!

Freddan på snabbvisit!

Claras favvo morbror kom på en snabbvisit igår för att åka vidare till Österrike tidigt imorse.

Årlig fotbollsresa med grabbarna och i morgonkväll ser dem Sverige-Spanien live.

Jag fick nöja mig med att prova hans outfit, pippiperuk, vikingahjälm och hela köret. Kände mig som en sann supporter, jag hade funkat skitbra där på läktaren! Nu får vi här hemma nöja oss med storbilds TV, det blir fint det med.

.

Å jag ska på Dolly ikväll! Måste genast köra några situps så jag har en chans att komma i klänningen ikväll. Dagen till ära så haglar det hagel stora som snöbollar, man fattar ju ingenting!!

Crille o Monica kom över o åt lunch idag. Clara blev världens gladaste över koftan som Monica stickat. Helt otroligt fin, att man kan sticka en sån för hand!

One more reggie for the road

Mailade just med Anna som lyssnade på Carrie med Europe på radio. Hon tänkte 80-talet, skoldisco, kornblå mascara, kornblå outfit och man var kääär. Ojoj vilka tider, herregud det är tjugo år sen man gick på skoldisco och sprayade krullet med sockervatten för att få den rätta looken. Hoff vad heta vi var!

Jag, Jennie och Renita är specialister på att gräva i det förgågna. När vi ses halkar vi väldigt ofta in på samma spår, tänk vad kul vi hade förr! Å så suckar vi alla tre och kollar gamla fotografier och tycker att vi har blivit skitgamla.
Nu låter det ju som att vi är typ hundra år, och det är vi ju inte och det är ju inte det att vi inte har kul nuförtiden. Men det var som lite speciellt förr.

Och helst sommaren, det tycker jag fortfarande. Sommaren hemma i byn har som nåt speciellt i luften.
Man satt hemma och förfestade i byn för att sen åka minst tio mil till Pajalamarknad, Tärendöholmen eller in till Kiruna.
Janne fläta var chaufför, vi åkte Camaro som luktade vanilj. Man tog en stödgrogg i bilen och lyssnade på "one more reggie for the road". Nätterna var ljusa och luften sommarljum, grabbarna drog på sin snyggaste väst och coolaste bootsen (hmm, ja det gör dom med all säkerhet även än idag). Fasiken vad nice det var.
Jag tror att det är nåt tornedalskt att vara nostalgisk, ha hemlängtan och var lite så där vemodig emellanåt. Man längtar tillbaka men ändå inte..