Nu är det nära..

Två arbetsdagar kvar till jullovet! Och snart sitter vi på planet upp till Kiruna, jag kan knappt vänta!

Den här veckan fullkomligt springer iväg, det är en himla tur att jag har varit rapp under luncherna och fått en massa julklappsbestyr avklarade.
Nu är det nog bara packningen som återstår och klura ut hur vi ska få med oss alla grejer upp till byn.
Världens bästa Tuomas har i alla fall lovat att han kan ta med en del grejer, vilket är oerhört uppskattat.

Jullovet kommer väldigt lägligt, jag känner att det kommer att göra susen med ledighet och framförallt slippa sitta framför datorn hela dagarna. Min nacke har kaikat ur helt och hållet och min svällda korvfingrar orkar knappt en hel arbetsdag. Mot slutet av dagen är både ben och fingrar som ballonger och jag kan knappt skriva på tangentbordet.
Sen några veckor tillbaka tvingas jag sova med handskenor för att minska på svullnaden. Och ”sexiga” stödstumpor kan jag knappt leva utan.
Skumt egentligen att ingen kommit på idén att hotta upp stödstumpor, helst nu i dessa tider när det är lite poppis att gå runt i knästrumpor. Jag har endast hittat tråkiga bomullsvarianter och såna fula tantstrumpor på apoteket i hudfärg. Måste nog förresten införskaffa ett par nya inför flygresan på fredag.

Sovkompisen

Olle o Kalle överlämnade ett pepparkaksland under helgen, hur fint som helst!

Å så är jag obotligt trött igen..

Igår var det dags för julfest här på jobbet, trevligt men guuud så trött jag är idag!
Vi började med en liten aktivitet i form av att måla en egen kaffemugg i keramik, som ska laseras och brännas. Det var ett oerhört skapande och full kreativitet, en rätt kul grej faktiskt.
Sen åkte vi ut till Djursholm och hem till Richard där vi ordnade med julmat. Lite så knytis aktigt, alla bidrog med nån god grej. Förutom Bengt då, som i vanlig ordning stod för bomberna istället för mat. Han hade med sig en enorm bomblåda som vi smällde av utanför Richards hus, hur fint som helst! Men jag antar att Rickardo inte är så poppis hos grannarna nu, det var inga små smällar. Men är det julfest så är det!

Mellan gäspningarna får jag väl gjort en del men det går segt. Har redan avverkat två kaffepauser, ja tre om man räknar in morgonpausen direkt när jag klev in här. Och snart är det nog dags igen. Hör att kaffemaskinskillen står ute i köket och fixar vår kaffeautomat som krånglat. Han brukar lämna efter sig en påse nonstop efter att han repat maskinen. Måste nog kolla in det snart.
Sjukt att jag är mest trött och seg av alla med tanke på snapsintaget för de andra inte var litet igår kväll. Men så är väl det hårda livet som gravid helt enkelt..

Hemsnickrat julbord..

Snart dags att äta!

Julverkstad

Arbetskollegor i full koncentration, vi målar vår egen kaffemugg. Snart dags för julbord!

Lyckad lunchshopping!

Åh så effektiv jag var på lunchen, rasslade av två julklappsinköp och fick fin inspiration till en tredje klapp. Och det var två köp som jag kände mig väldigt nöjd med, känns alltid extra roligt då. Hoppas nu bara att mottagarna blir lika förtjusta!

Jag går och kollar mig i alla speglar och skyltfönster när jag är ute på stan, känner inte riktigt igen kalufsen nu när jag blivit brunett igen. Och dessvärre trivs jag inte med det just nu, känner att jag blev lite lurad av frisörskrället. Nä man ska aldrig byta från ett säkert kort till ett helt oprövat. Jag skulle ha väntat till efter jul då Stina hade lediga tider igen.
Jaja nå håret är väl en världslig sak (eller kanske inte..), det växer ju ut igen och nästa gång jag donar frisyren går jag ingen annanstans än till Stina.

Apropå frisyr blev jag otroligt fascinerad igår under ett kundbesök. Bredvid mig sitter en tjej med tjockt fint hår. Under mötet snurrar hon till en knut och sticker ner pennan lite slarvigt i knuten. Och det verkar sitta som berget, fantastiskt!
Jag kunde inte låta bli att glo på pennfrisyren och väntade på att håret skulle glida upp och rasa ihop, men inte då. Så där satt hon hela dagen med en urtjusig frisyr.
Tänk om man hade så tjockt och redigt hår...
I mitt babyhår som är tunt, glidigt och fjunigt funkar det knappt med en riktigt bra hårklämma. Håret bara glider iväg och det blir aldrig riktigt snyggt.
Det här var alltså ett stor ögonblick för en icke hårfager person!

Lite fränt var också att jag under kundmötet stöter på en Kuoksubo, mja före detta men ändå. Med tanke på hur liten byn är så stöter man ovanligt ofta på folk med anknytning dit. Jag träffade bl. a. en barnmorska med rötter från byn i förra veckan, fräsigt...