En vecka av lovet har rasslat iväg. Byn har levererat finväder med efterföljden att skoterföret i rask takt börjat smälta bort, även skidföret. Lätt panik över detta. Jag tror stenhårt på pappas egna prognos, det kommer frysa till! Det MÅSTE frysa till, det kan inte vara slut redan. Jag har hunnit med 43 km skidor längst med älven och hade gärna avverkat minst 43 km till innan hemförd. Den som lever får se!
Annars ingen framgång i treårstrotsen, snarar en kraftig acceleration åt fel håll. Humöret på denna treåring alltså, humöret!!! Mellan utbrotten, vrålattackskriken och den galna envisheten berättar han att mamma är sååå fin, han älskar mig innerligt tre-fyra gånger per dag, pussar mig ömt och vill kramas hårt och länge. Det finns inget mellanläge. Tröstlöst när trotsen tar över men älskligt när den ljuva lilla ungen träder fram.
Och vi diggar lunket i byn allihop. Man drar över till grannen i långkalsonger när man ska på kaffebjudning. Drar på mössan istället för att ordna håret, andas frisk och fri luft och bara känner lugnet. Jag kan lätt bli tjatig men det är här man samlar kraft och energi!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar