Igår började vi se ljuset i kräktunneln! Det var en irriterande aggresiv magsjuka som svepte in natten mot måndag. Petri däckade på mindre än en sekund. Tidigare på kvällen var han väldigt alert, hann med en löprunda och bastu med Mankan och humöret var på topp.
Vid tolv på natten vaknade han till och förflyttade sig oroväckande snabbt från sängen in till toan.
Jag hörde vad som hände där inne, väldigt väl... Hoppades på att det var pizzan vi åt till lunch, att den fört med sig nån otäck bacillusk som magen inte tål. För det kunde väl inte vara magsjuka??!, inte nu!! Vi ska ju på semester snart, nä inte magsjuka.
Efter en hård natt med feber och en fullkomlig totaltömning vaknade Petri till som ett skakande asplöv. Han var svag... Jag var svag... Clara var pigg!
Det var ingen magförgiftning, det var magsjuka... Jag drabbades inte lika attackartat som Petri men var svag, feber, illamående och tarmtömning av annat slag. Känner inte att jag behöver gå in mycket närmare i detalj på det.
Nu har vi alltså återfått färgen i ansiktet och hoppas, hoppas, hoppas på att Clara stannar vid feber. Det fick hon igår men den avtog något idag. Hennes mage är fortfarande i god form och det vore ju för väl om den fick förbli så.
Jag tror att jag är stabil nog för att tillföra kroppen koffein, så nu ska jag njuta av en efterlängtad kopp kaffe och börja packa lite smått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar