Lördagslunch på stan idag

Suddig sötis på väg på lunch-på-stan tidigare idag. Det är himla störande att iphone tar dåliga bilder när det blir en aning mörkt och man får fasiken inte skaka den minsta lilla skak på handen så blir bilden riktigt dålig. Får man till en bra bild så blir det å andra sidan riktigt bra, men nog är det störande.

Lördagkväll, det är klart man måste göra sig fin!

Clara kämpar hårt med att få rätt stuk på halsbanden hon rotat fram i nån låda. Snart kommer Petra och Chrisso så hon jobbar på att bli fin!

Tokjobbar

Lätt tyngsta veckan det här året (hittills) är nästan avklarad. Jag drömmer om Excel dokument på japanska, koreanska, portugisiska. Om filer som kraschar och system som sprängs bort och när jag kommer till jobbet är allt man byggt upp förstört och borta. Jag drömmer om trädstrukturer, rapporter, inläsning, uppladdningen,enkäter och överhettade datorer. Ja det låter inte klokt, och det är inte klokt. Men efter att man suttit 16 timmar vid datorn med 15 minuters lunch, ingen middag, en massa starkt kaffe och en galen längtan efter Clara, då är man tillslut inte kok nånstans.

Idag ska jag i alla fall bara jobba lite, förhoppningsvis och imorgon ännu mindre, förhoppningsvis. Och sen är det en ny vecka…

Så under veckan som gått har inte mycket blivit gjort, förutom jobb. Enda dagen jag hann umgås med Clara innan kvällsjobbet bakade vi kakor på Claras begäran. Hon ägnade sig mest åt att äta upp degen som hon bakade med, sen blev hon jättearg när inte hon hade nåt att lägga på plåten. Desto gladare tjej när kakorna var färdiga och vi tog en kvällsfika med kall mjölk.

Och det som inte går att undvika, trots att jag inte hinner träna är Vasaloppet. Det börjar bli dags att fixa boende, se över utrustning, bekymra sig för vallan, äta gröt, preppa med kolhydrater. Hoff, det är nära nu.

Söndagsmys

Clara äter glass och kollar film med de stora tjejerna

Vavou, luvor och backa...

Vi har precis ätit frukost, jag och Clara. Det blev kaffe, en smårgås och ett ägg för min del. Clara beställde ägg med vavouuu!! Ägg med kaviar... Hon käkade upp hela ägget och en enorm klick vavouuu. Efter det beställde hon fil med äppelbitar i, jag fick kraftiga protester när jag försökte hjälpa till. Så hon käkade på egen hand, efter att hon sprättat fil runt halva köket och pillat ut äppelbitarna med händerna beställde hon luvor, alltså vindruvor. Tre vindruvor tuggade hon i sig på ett kick och sen beställde hon med en sjungande stämma mommoooooos backaaa!! = Mommos macka. Tyvärr har vi ätit upp mommos hembakade bröd för längesen. Jag övertalade Clara att testa köpesmacka. Plötsligt gick hon med på köpes tunnbröd, leverpastej och saltgurka med ett glas mjölk, halva glaset spillde hon ut över bordet. Det var lite överraskande roligt att spilla ut mjölken över bordet, så hon försökte genast att spilla ut andra halvan med flit. Jag hann stoppa henne, där kände jag att frukosten var över för idag. Clara ville ge en kram väldigt mycket, det vill hon ofta men allra helst när hon är kletig och smutsig. Och man kan ju inte motstå. En lång och härlig kaviarkram och tack tack för maten.

Petri sover, han har lite att sova igen. Vi har haft en tuff vecka. Petri har jobbat både dag och natt och sovit mellan fyra och sex på morgonen. Jag har också jobbat som ett gnu, alldelse för mycket men jag har iallafall fått sova några timmar på nätterna. Tack och lov hade vi farmor här en dag, det är riktigt bra dagar. Farmor ger Clara frukost, lämnar på dagis, jag kommer in på kontoret i bra tid, kan jobba ostört och behöver inte tänka på att stressa för hämtning. Farmor och Clara är såna polare också så Clara myser när hon får finbesök.

Nu ska jag väcka Petri och sen kilar jag ner på gymmet. Och ikväll är det lördagkväll och jag ska nog ut och ta ett glas vin eller två!

Mitt Vikingaränn blev rätt bra ändå

Söndag morgon och Vikingaränn – vi glider in med hiphop bilen mot Uppsala i arla morgonstund. Solen bländar oss, termometern visar -11 grader och det ser ut att bli medvind. Det känns som en perfekt morgon att åka 8 mil skridskor!

När jag tidigare tvingade mig upp ur sängen efter att ha snoozat en miljon gånger tycker jag mig känna doften av kaffe. Sniffar en extra gång och konstaterar att det verkligen doftar kaffe på riktigt. Så där som när pappa är på visit och styr upp kaffe på morgonen. När jag kommit så långt som till köket möts jag av ett uppdukat bord och Petri som smugit upp innan sitter och läser morgontidningen. Gröten är perfekt kokade, ägget precis som jag vill ha det, en aningen lös guckig gula, kaffet är klart och mammas hembakade bröd har åkt fram ur frysen. Redan där kände jag att det skulle bli en bra dag.

I Uppsala lämnar vi Clara hos farmor och plockar upp farfar som blir vår guide. Han har ju åkt Vikingarännet förut och lotsar oss till start.
Redan innan vet man ju att toabestyren kommer bli stressiga vid såna här evenemang. Kön till bajamajorna brukar kännas fullständigt hopplösa. Nu vet jag ju det innan så min plan blir att dra dit på stört. När toan är avklarad kontaktar jag Kirunagrabbarna som ska åka. Dom är på plats men det blir svårt att sammanstråla bland flera tusen andra. Jag drar till start och hoppas på att stöta på grabbsen senare. Det gjorde jag, i form av att jag körde om samtliga!

Loppet var hur kul som helst, jobbigt men ändå hanterbart och jag tyckte att jag höll bra fart mest hela tiden. Isarna var knackiga bitvis, mycket sprickor och skrovligt men jobbigast var vattnet som pyrt upp på många ställen. Värst var det efter ungefär halva loppet. Man ser på håll att det är dags att svalka fötterna men man kan inte ana hur pass mycket. En funktionär står bredvid och varnar för vattnet och ber oss sakta in och ta det försiktigt. En del börjar lufsa upp på kanten och sjunker ner i snön och det blir allmänt struligt. Jag inser att det inte är mycket att göra, bara att plöja igenom. Jag tar ett rejält stavtag och glider igenom. Wooooo, isvattnet räcker ända upp över vaden och sköljer genom hela skon, strumpor och skor väger bly och är helt genomblöta. Första tanken är hur i hela fridens namn jag ska klara av att åka ytterligare fyra mil med iskalla blöta fötter.
Konstigt nog försvinner den isande känslan rätt fort och det blir småvarmt och gosigt, lite tung i fötterna men efter några kilometer funkar det bra.

Jag hade till och med en sån ork kvar mot slutet att jag la in spurten vid Hässelbystrand med 1,5 mil kvar. Det var riktigt roligt att känna sig så pass fräsch efter 6,5 mil. Jag åkte på som aldrig förr och dundrade in i mål på 4.34. Faktiskt så pass fort att Petri och Clara missade min målgång. Det var ett himla roligt lopp!

Olika typer av klädbyten

Clara är inne i en period då hon gillar att klä av och på och allt ska hon göra själv, man får under inga omständigheter hjälpa till. Idag fick hon faktisk på blöjan själv, en sån Up & Go, imponerande! Ett av dagens klädbyten var inför dagens danssession, då tar hon på prinsessklänningen som är en present från Vietnam samt vinterkängor och gärna nåt på huvudet. Det kan vara allt från mössor, bakdukar, jackan eller mina stora sjalar. Och sen ska det dansas som aldrig förr.