Vitamin well defence

Det är det vi intar just precis nu, vitamin well defence dryck, jag och Daniel. Min är av citrus/fläder smak, efter den klämmer jag en flaska med svartvinbärssmak. Vi har påbörjat resan mot Sälen, passerad precis Hedemora där vi gjorde första stoppet. Daniel smällde i sig en varmkorv, godis och energidryck. Jag körde kaffe, bulle, banan. Kom på att kaffe är mindre bra uppladdning så jag kompenserade med extra mycket bra vätska, vitamindryck! Petri drack, hör nu! Nutrilettdryck (vet inte ens hur det stavas) han ville vara 'nyttig'. Det är tydligen inte bara tjejer som dricker sånt.

Jag börjar känna lite ångest för min dåliga uppladdning, borde ha laddat mer under veckan, ätit mer, druckit mer men framförallt tränat mer. Passerar en skylt där det står 'Sälen'. Det är läskigt nära till start nu!

Pinglorna idag! Uppe i ottan och kör BobyCar..

Värsta fina OS mössan!!

Jag och Clara hade förmånen att få varsin OS mössa, bara så där! Det gula garnet är ett hett villebråd för tillfället, så kniper det i kassan kan vi sälja bort just det. Utan förvarning kom dom hem igår. Hur fina som helst! Sebbes mamma Petra är väldigt överens med stickorna, riktigt duktig på att sticka. Det är sånt jag skulle vilja kunna men jag har insett för längesen att det är tvärkört. Redan på syslöjden i skolan berättade Dagny att jag var riktigt kass på det här med att sticka. Jag kommer väl ihåg hur jag kämpade med vantarna man tvingades knåpa ihop. När jag äntligen tagit mig igenom persen att med gnisslande stickor producerat ett par vantar, pustat ut efter en hel termin och liksom landat, då kommer Dagny... Hon skakar på huvudet och river upp HELA ena vanten, "börja om..." Det blev liksom aldrig bra det där med stickning. Men jag är desto mer impad av folk som klarar av det och gör det så fint dessutom!

Clara älskar sin OS mössa. Hon har den när hon kör bil, vilket vi gjorde imorse. Jag får äran att köra hennes svarta Boby Car, iförd OS mössa naturligtvis och Clara kör sin röda Blixten bil, iförd OS mössan. Hon har den när hon ålar runt på golvet, kollar TV och äter banan. Det blir ju som lite svettigt emellan åt, helst med feber men hon blir väldigt arg när jag försöker ta av den. Hon blir även väldigt irriterad när jag försöker smyga av min mössa. Så idag är det lite extra svettigt förutom febern.

Sjukis

Feber igen... Clara är ett riktigt litet feberbarn, heeeela tiden känns det som. Misstänker att det kan vara tänderna som rör till det. Hon har inte varit snabb med att plutta ut tänder och fortfarande saknas en del. Nu är hon i och för sig aningen snorig och hostig också och det är inte helt orimligt att hon dragit på sig nåt från dagis, IGEN.
Och som vanligt lever hon rövare trots över 38 i feber, suck... Försöker jobba men det är som bekant inte helt lätt.

Lördagslunch på stan idag

Suddig sötis på väg på lunch-på-stan tidigare idag. Det är himla störande att iphone tar dåliga bilder när det blir en aning mörkt och man får fasiken inte skaka den minsta lilla skak på handen så blir bilden riktigt dålig. Får man till en bra bild så blir det å andra sidan riktigt bra, men nog är det störande.

Lördagkväll, det är klart man måste göra sig fin!

Clara kämpar hårt med att få rätt stuk på halsbanden hon rotat fram i nån låda. Snart kommer Petra och Chrisso så hon jobbar på att bli fin!

Tokjobbar

Lätt tyngsta veckan det här året (hittills) är nästan avklarad. Jag drömmer om Excel dokument på japanska, koreanska, portugisiska. Om filer som kraschar och system som sprängs bort och när jag kommer till jobbet är allt man byggt upp förstört och borta. Jag drömmer om trädstrukturer, rapporter, inläsning, uppladdningen,enkäter och överhettade datorer. Ja det låter inte klokt, och det är inte klokt. Men efter att man suttit 16 timmar vid datorn med 15 minuters lunch, ingen middag, en massa starkt kaffe och en galen längtan efter Clara, då är man tillslut inte kok nånstans.

Idag ska jag i alla fall bara jobba lite, förhoppningsvis och imorgon ännu mindre, förhoppningsvis. Och sen är det en ny vecka…

Så under veckan som gått har inte mycket blivit gjort, förutom jobb. Enda dagen jag hann umgås med Clara innan kvällsjobbet bakade vi kakor på Claras begäran. Hon ägnade sig mest åt att äta upp degen som hon bakade med, sen blev hon jättearg när inte hon hade nåt att lägga på plåten. Desto gladare tjej när kakorna var färdiga och vi tog en kvällsfika med kall mjölk.

Och det som inte går att undvika, trots att jag inte hinner träna är Vasaloppet. Det börjar bli dags att fixa boende, se över utrustning, bekymra sig för vallan, äta gröt, preppa med kolhydrater. Hoff, det är nära nu.