Som sagt, mycket nu... Längtar efter jullov! Idag hann jag i alla fall precis till Clara och Franks luciaframträdande på dagis. Och det var ju en himla tur, skulle inte stå ut med tanken att allt drar igång och Clara ser att vi inte är där. Frank såg inte när jag kom men han var inte så brydd. Han satt och vinkade till en annan mamma och såg rätt lycklig ut. Claras letande blick såg jag direkt jag klev in i sporthallen och lugnet som infann sig när hon såg mig. Hon hamnade längst bak och dessutom precis bakom en längre kille med strut på huvudet, så hon var i princip omärkbar. Det är liksom så det alltid blir. Hon tränger sig aldrig, går hellre undan och låter de som skriker högst gå före. Lite ont gör det att se men samtidigt tycker jag bättre om den stilen än att vara framfusig. Jag är väl kanske lite så själv.
Dom sjöng så fint, kidisarna. Frank lyste upp vid tipp tapp tipp tapp annars busade han mest runt. Och Clara sjöng med stooor inlevelse och gjorde rörelserna perfekt. Hon var dock lite störd över han med struten framför henne. Hon ville ju också synas nu när hon för första gången vågade sjunga på luciatåget och gjorde det så bra.
 |
Man ser inte ens tårna skymta på Clara men hon finns där
bakom han med struten bredvid de andra luciorna! Och Frank är ett litet
pepparkaksmonster där nånstans längst till höger i bild. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar