Clara fixar och står i..

Faster Cecilia

Igår blev jag äntligen faster, det tog ett tag innan hon valde att komma ut. Men som bekant så kommer dem ut på ett eller annat sätt. Vi får hålla oss till tåls ända till midsommar innan vi får se henne, jobbigt som vanligt..

Förutom att vi har väntat med spänning på vem som skulle komma ut så har vi varit på Värmdö hela helgen. Igår hann vi grilla några korvar i Midsommarkransen med Alice, Oliver, Frank och deras päron innan vi hämtade upp min faster, Zelma som kom med tåget från Göteborg.

Idag är Zelma ute i Täby och lyssnar på någon föreläsning och jag och Clara ska ut på promenad. Clara gjorde just ett rymningsförsök. Som vanligt när det blir helt tyst börjar man ana oråd. Jag ropade och letade henne och fann en mycket koncentrerad Clara på väg att ta sig ut på balkongen. Eftersom jag känner till Claras förtjusning i att gå ut på balkongen och titta på barnen som leker utanför, lämnade jag endast en liten glipa i dörren. Clara försökte få ut foten genom glipan, stannade till, funderade, testade att knuffa på dörren, stack ut en tå, funderade igen, testade med att sticka ut handen och sen blev hon frustrerad.

När hon såg att jag upptäckt henne och tjuvkikade bakom dörren började hon gråta. Ingen riktigt gråt utan en protestgråt utan tårar med huvudet bakåt. Det gick snabbt över när jag slängde upp henne i sängen och kittlade henne till hon kiknade av skratt.
Clara och Zelma tar sig en pratstund efter morgonkaffet

Pollen, ett riktigt otyg

Jag är på ett lite irros humör känner jag, faktiskt så tror jag att allt beror på pollen. Jag är så less på pollen! Och hur less alla än är på att höra om mina kliiga ögon och öron, rinnande näsa, sandpappershals och helt trötta kropp så tänker jag fortsätta att beklaga mig. Bitter? jodå just precis helt rätt..

Petri var ut igår, och jag irriterade mig över att än en gång behöva mata Clara, bada Clara och lägga Clara. Sen irriterade jag mig på att veta att jag inte kommer att kunna sova när han dimper in på nattkröken, eftersom han har VM medalj i att snarka. Jag irriterade mig över att han sover sjukligt djupt och aldrig (speciellt inte med sprit i kroppen) hör när Clara vaknar på nätterna och jag ALLTID måste sega mig upp och leta nappen i mörkret. Sen blev jag tokirriterad över att han i godan ro tar lååång sovmorgon, ingen stress till jobbet här minsann. Jag kliver upp med en superpeppad Clara, hon har legat i sängen säkert 12-13 minuter och taggat inför att hugga tag i dockvagnen. Vi går upp och hon styr runt som en orkan i lägenheten, hon är så ivrig att vagnen står på två hjul i svängarna.

Igår kände jag mig rätt alert (för att vara pollenpåverkad). Glad över att kvällen innan var trevlig, mat på Eriks bakficka, Big Comedy och en drink på Malmens nya hotta uteservering. Clara var hos farmor och levde det glada livet och jag tänkte passa på att ta mig en lunchspinning innan jag hämtade upp henne i Uppsala.

Redan innan passet började kände jag irritationen komma smygande. Instruktören påpekar att det verkar vara mycket pollen i luften och att dagens pass antagligen skulle bli rätt tungt. Måste hon påminna en också?! Och vad händer.. Jo instruktören visar sig vara en sån där skrikgam som jag får utslag av. "kom igen nu gänget!", "är ni med gänget?", "kör hårt nu gänget!" Hon skriker så mycket att hon helt glömmer att trampa själv. Hon ställer minst 700 frågor till oss under passet och blir väldigt störd på att vi inte svara henne. Katastrof.

Jag går inte på spinning för att snicksnacka med en pratsjuk instruktör och jag är inte där med "gänget", jag är där med mig själv och är bara intresserad av att träna. Kan det vara så svårt?

Imorse kunde iallafall mitt lilla hjärta råda bot på en stor del av irritationshumöret. Hon steppade runt som vanligt, kollade bilar genom balkongfönstret, tömde alla skåp och lådor, rev ner hela fruktfatet, spelade högt på sina instrument medan jag försökte kolla morgon TV, röjde ner allt i sin väg och var allmänt sjövild. Så kommer hon farande och drar mig i benet, gnäller och vill nåt. Först blir jag irriterad, aldrig får man vara i fred.
Jag tar upp henne och det visar sig att hon bara ville ta en liten paus. Hon slänger sig om min hals, greppar tag i mig stenhårt och kramas i flera sekunder. Och det bästa av allt, hon ger ifrån sig ett sånt där mysljud, Mmmm i olika tonlägen. Vi säger att vi älskar varandra och jag blir helt oirriterad, alldeles ljuv i hela sinnet och pollendammet kan slänga sig i väggen! För en stund iallafall..

Arla morgon.. Clara har bäddat in dockorna och kör järnet med vagnen

Men åhh.. att jag inte kan få Clara åt rätt håll. Jobbar på det..

Helt plötsligt kom hon på hur man går iväg med dockvagnen. Tidigare har den rullt för fort och hon har druttat på ändan när hon inte kan hålla balansen. Igår kväll hade hon fullt sjå med att söva sina dockor.

Valborg kunde inte bli bättre

Jag är så himla trött! Vet inte om det bara beror på pollen eller att det är grått och trist ute eller för att jag och Renita drog en repa in till stan i lördags. Vi drack rosébubbel, förflyttade oss till Gerdas för en god middag, rockade en liten liten smula ute på stan innan vi tog en taxi tillbaka till Värmdö. Att sen försöka sig på sovmorgon på söndagmorgon var såklart dömt att misslyckas. Tre kids som studsar runt i ett hus lyhört som om väggarna var gjorda av papper. Sova fick vi inte men vi hade ändå en soft och skön söndag. Klappade djur, strosade och åt lunch på Siggesta gård.

Hela helgen har varit soft och mycket lyckad, precis så bra som en långhelg ska vara. Vi missade i och för sig majbrasan i år igen. Inte för att jag har sett en majbrasa sen sist jag såg en i Kuoksu, typ -92 kanske -93. Kan väl inte säga att jag direkt saknat just majbrase brasan men nu med barn ska man kanske göra sånt. Till nästa år styr vi upp det...
Istället för majbrasa lagade vi god mat och eldade hemma, betydligt mysigare.

Och på fredag anlände Renita med familjen och allt blev ännu mysigare!

En skön dag

Vilket supernice valborgsväder vi har! Clara spanar på hunden Kato som hälsar på ute på Värmdö, jag och Renita dricker kaffe med baileys. Så fint!