Regalskeppet Vasa

"Åh tänk Clara, att farfar har byggt det här!" Säger en liten viskande röst under sin mörkblå keps. Han sneglar upp mot Vasamuseets tak och blicken vandrar över masterna som sticker upp genom taket. Han håller hårt i min hand och drar en suck av blandade känslor. Imponerad, överväldigad, exalterad, nyfiken men också lite rädd.

"Jaaaa... Det är det som är väldigt speciellt och häftigt med det här museet Frank. Farfar har byggt vasaskeppet!" Säger Clara.

Farfar har nångång för väldigt länge sen berättat att han varit med (svetsat misstänker jag) och jobbat när skeppet skulle in på själva museet. Clara var nog bara tre år när han berättade, men hon kommer ihåg och har sedan berättat för Frank. Efter det har hon alltid velat se skeppet. Och i måndags drog vi dit. Vad som inte riktigt går in är att han just jobbade med bygget av museet och inte byggde själva båten.

Vi går runt, spanar från alla håll, känner på kanoner, tittar på filmen om skeppsgrisen Lindbom, läser och lär. Clara vill veta hur många människor det var ombord när Vasa sjönk, vad hade dom för kläder, fanns det fler djur än grisen Linbom ombord, varför si och varför så... Frank frågar när skeppet sjönk och när det byggdes. "Bygget av Vasa började 1626 och söndagen den 10 augusti 1628 var det dags att dra ut och segla och dessvärre även sjunka till havets botten. Vasa byggdes alltså för ÖVER 300 år sen"

En lång paus.. Franks ögon är stora och även fast det är dunkel belysning glittrar hans blå ögon likt klarblåa iskristaller. "Wooooow, tänk att att farfar är så gammal!"