Lucia

Det här var den längsta natten nånsin tyckte Clara när vi klev upp imorse. Hon längtade så innerligt efter luciadagen så hon hade svårt att sova. Efter frukost skyndade vi till dagis. Frank var först ut med sitt lussefirande. Eftersom Petri inte kunde följa med och vi har lite ont om släktingar nära till hands tog jag med Clara som sällis. Frank var osäker på vad kompisen Dyllan skulle vara. Tomte, pepparkaka eller lucia... Han undrade väldigt mycket. Han bestämde i alla fall att han själv skulle vara... Ingenting. Vägrade allt. Jag lurade till det med röda mjukisbyxor och en röd/grå kofta. Sen smugglade jag ner en tomteluva i byxfickan. Tänkte att han kanske ångrar sig när han ser alla barnen som kommer i luciakläder.

Vi fick många fina sånger, saffransmuffins som Frank var med och bakade igår och kaffe.

Efter kaffet lämnade jag Clara. Åkte och tränade, tog en dusch, åt lunch på stående fot, en drickyoghurt och en banan. Sen var det dags för luciatåg nr 2. Clara hade varit så nervös så hon skakade sa fröken. Det gick i alla fall mycket bra och man såg riktigt hur barnen kunde andas igen när allt var över. Petri lyckades komma loss, vi fika mer och sen var firandet över för denna gång.

Nu är det fredagsbastu på gång. Det får Petri ordna med känner jag. Han har knappt sett barnen i veckan. Mycket jobb, julbord och sena kvällar och nätter. Själv ska jag lägga mig raklång i soffan en låååång stund. Sen ska jag fundera ut vad jag ska bjuda på till morgondagens glöggbjudning!