Ont i cykelmusklerna idag

Middag hemma i fredags, Jennie och jag surrar på och kommer inte i säng förrän efter 03:00. Full fart hela lördagen, promenad i finvädret, kaffe på klipporna (OBS! ingen lutare mitt på dagen). Middag borta på kvällen, kollade schlager tjafset (men bara för att Tuomas lovade att vinka, och vi missade honom, kollade alltså helt i onödan). Hemma sent, i säng sent och upp relativit tidigt i går (söndag). Och vad gör jag då? Hoff man är ju bara för slut ibland, vet inte hur jag tänker.

Jag tar mig till SATS borta vid Stadion (med pollen i alla andningshål, trött, sliten och helt otaggad) och kör ett tre timmar långt marathon pass i spinning. Och jag klarade det helt märkligt utan större skador och genomförde hela tokpasset. Enda vettiga uppladdningen var i form av två bananer och en ytterst äcklig energidryck som SATS bjöd på. Inte ofta SATS bjuder på nåt så det var bara att hälla i sig skiten.

Såklart hade jag planerat sen länge att köra detta lilla inomhus marathon. Jag gillar ju sånt men hatar det ändå när det väl är dags och sen gillar jag det igen när jag klarat av det.
Inför just detta pass har jag haft ovanligt många och bra anledningar att inte köra. Så gör jag alltid, garderar mig med en massa ursäkter för att slippa. Men sen på nåt märkligt sätt så gör jag det ändå, det är nåt litet fel jag har.

Annars då? Jo men annars så kör vi hårdträning med Clara. Hon går eller snarare springer nu lätt omkring med sin dockvagn. Hon byter riktning på vagnen mitt i farten, svänger på en femkrona och gör ibland det sköna tricket att köra med en hand, i andra handen har hon sin blå plastmobil. Hon slänger den lite käckt mot örat och säger "haddå?" och ser jätteviktig ut.
I helgen lånade hon Nellys sparkcykel och tyckte att den var i precis storlek för henne. Det gick väl så där men hon är i alla fall tuff och provar gärna olika typer av fordon.
Jag och Clara övningskör på sparkcykel