Faster Cecilia

Igår blev jag äntligen faster, det tog ett tag innan hon valde att komma ut. Men som bekant så kommer dem ut på ett eller annat sätt. Vi får hålla oss till tåls ända till midsommar innan vi får se henne, jobbigt som vanligt..

Förutom att vi har väntat med spänning på vem som skulle komma ut så har vi varit på Värmdö hela helgen. Igår hann vi grilla några korvar i Midsommarkransen med Alice, Oliver, Frank och deras päron innan vi hämtade upp min faster, Zelma som kom med tåget från Göteborg.

Idag är Zelma ute i Täby och lyssnar på någon föreläsning och jag och Clara ska ut på promenad. Clara gjorde just ett rymningsförsök. Som vanligt när det blir helt tyst börjar man ana oråd. Jag ropade och letade henne och fann en mycket koncentrerad Clara på väg att ta sig ut på balkongen. Eftersom jag känner till Claras förtjusning i att gå ut på balkongen och titta på barnen som leker utanför, lämnade jag endast en liten glipa i dörren. Clara försökte få ut foten genom glipan, stannade till, funderade, testade att knuffa på dörren, stack ut en tå, funderade igen, testade med att sticka ut handen och sen blev hon frustrerad.

När hon såg att jag upptäckt henne och tjuvkikade bakom dörren började hon gråta. Ingen riktigt gråt utan en protestgråt utan tårar med huvudet bakåt. Det gick snabbt över när jag slängde upp henne i sängen och kittlade henne till hon kiknade av skratt.
Clara och Zelma tar sig en pratstund efter morgonkaffet