Fnittrig

Tre dagar hemma med Frank och Petri har jobbat till sena timmen hela veckan. Det kliar i kroppen, en befrielse att få åka helt ensam till Ica. Blir lite rädd för mig själv över känslan av lycka när jag står och väljer äpplen och ingen stör mig! Ingen frågar nåt, ingen drar i byxbenet, ingen gråter, ingen bråkar. Fast det är ju ändå trevligt att känna lycka så skitsamma att det är vid fruktdisken på Ica!!

En annan lycklig stund var ju att Petri som alltid, om han kan... ställer upp till tusen procent! Han tog med Frank en sväng på jobbet så jag kunde dejta min PT. Jag känner också av en gnutta förkylning, allmänt seg och trög efter tre dagars vab. Jag förväntade mig ett tungt lite halvdåligt pass. Vi gjorde tester för att se vad jag går för och hur vi ska träna framöver. Och nu blir jag helt fnittrigt! Lyssna på det här! "Du är på elitnivå" Haha! ELITNIVÅ. Fantastiskt. Och det här sa han efter att jag maxade situps. Skitsamma om han överdrev det var ändå en jävla pepp!

Jag hade tryck i squatsen, bra armhävningar (dubbelt upp mot Petri), fick mjölksyra i rodden (irriterande), kass i plankan och urusel i jägarställningen, fick sjuk kramp i låren. Mina lår är ingen lek. Bra muskler men dåligt med syre liksom. Jag måste stretcha mer, köra med foam rollern, gärna basta och få upp värmen och tokmassera. Det kommer nog bli ordning på den här kroppen snart! Och peppar peppar... Jag har inte haft ont i svanken sen augusti vilken jag innan hade konstant värk i fem månader och innan dess fram och åter sen Clara föddes.

Jepp. Och nu dags att dra fram en älgfilé ur frysen och planera kvällens middag. Frank dekorerar pepparkakor, Clara pysslar och Petri jobbar.