Vi reser oss, en efter en!!

Och tillslut åkte jag också dit, raka vägen till magsjukans träsk. Inte konstigt på nåt sätt men jag höll ut oväntat länge! Kanske någon övre makt insåg att det är bäst att låta mig vara frisk tills de tre övriga familjemedlemmarna spytt färdigt.

Det är jag som fått barnens spyor rakt över mig, det är jag som har tvättat kläderna, sängkläderna och golven. Det är jag som knappt sovit på nätterna, legat tätt intill de små febriga spyisarna och servat med vatten och blåbärssoppa. Och eftersom de varit sjuka i omgångar är det ju alltid en som är pigg och vill ha frukost, lunch, mellis och middag och givetvis leka, busa, spela spel osv medan den andra hänger över toakanten och kvider eller råkar lägga spyan på golvet, mattan eller varför inte sängen. Mitt i detta insjuknar även pappan... Jag trodde ett tag att jag var odödlig, meeen... tillslut efter att alla tillfrisknat veknade även mitt immunförsvar. Gårdagen var mörk men jag börjar se ljuset!!