Dom har känt varandra i mer än fyra år och var näst intill oskiljaktiga under dessa år på gamla dagiset. Nu bor vi en bit ifrån och de hinner inte ses så ofta men det är lyckliga stunder när de får tillfälle att rocka loss!
Det första Clara sa när hon vaknade i lördags var att hon saknade Lucas. Man får ju lite ont i hjärtat då. Pappa Petri ringde genast för att kolla läget och 45 minuter senare klev Lucas in genom dörren. Kompislycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar