Första gången

Första året som förälder tycker jag det är ett himla tjat om allt som händer för första gången. Och med all rätt! Det går inte att komma i från att det är världens häftigaste när man ser sin bebba sakta bli en egen person. Första gången från mage till rygg (7 augusti 2008 har jag antecknat noga i Claras första året bok). Första leendet som antagligen är magont, men ändå. Första skrattet som snabbt blir gråt så det var nog inte heller ett skratt på riktigt, bara svårt att kontrollera vad som händer i kroppen. Upptäcker foten och den åker in i munnen (9 oktober 2008), handen, första gången den lilla snigeln greppar en sak och själv upptäcker vad den gjort, ögonen blir stora, större än mammans och pappans. Första gången det bjuds på banangröt istället för tisse och hela omgivningen stirrar med stor spänning och väntar på reaktion. Första gången skrutten lyckas sippa en slurk med sugrör, börjar krypa, gå, första myggbettet, upptäcker Teletubbies (ja, den vägen ska vi alla gå), upptäcker att det finns ANNAT på TVn än Teletubbies. Nästan härligast av allt, första gången man hör sitt hjärtegryn säga "maaammaaaa". Det gjorde Clara när hon var sju månader.

Sen mattas det ut något och första gångs grejerna kommer inte lika frekvent. Det tar väl hela livet innan första gångs grejer är helt slut men det kommer nog aldrig bli lika intressant och uppmärksammat som när man är bebis och "tooor tjej" som Clara är nu, alltså kring två och några år till.

Igår fick vi ett nytt sånt ögonblick. Första gången på riktigt utflykt med dagis. Wow, egen ryggsäck med egen saft, kakor och en frukt. Utflykten gick till Aspudden och målet var nog att besöka minizoo. Men det var nog inte så viktigt. Det allra viktigaste var att få ta med sig egen rygga till dagis. Clara var med och packade sin gröna Fjällräven ryggsäck (doppresent av Johanna och Daniel) och det var en uppspelt liten dam. Aldrig har hon skyndat så till dagis som då. Och sannerligen, det var ett kodak moment för mamma...