Kallt ute och snorbobbor på det...

Ska det va så här? Är det inte sommar nu? Vi har tack och lov inte snö, än.. men snudd på. svinkallt ute!

Å förutom att Clara bara går och går och går så har hon åkt på sin första dagisförkylningen. Jag insåg redan under inskolningsveckan att det kommer att ske mycket snart. Alla ungar sprang runt med gröna snorbobbor under näsan och den ena hostade värre än den andra. Givetvis kunde inte Clara stå emot bakterierna och åkte på jordens förkylning. Det tär att ligga vaken halva natten för att lyssna om hon andas, och lyckas man somna vaknar man lika snabbt av en hostattack. Och får snudd på panik av att höra den hemska hostan som övergår i gråt och precis på håret att hon inte spyr av att inte kunna andas eftersom näsan är full av snor.

Hur förklarar man sen att alvedonen jag desperat försöker tvinga i henne bara är för hennes eget bästa. Hon tittar en i ögonen, skriker rakt ut och undrar varför jag är så dum som tvingar i henne nåt hon inte vill ha. Nä det är fasiken inte kul.

Clara är alltså hemma från dagis, minst en dag till. Allt jag planerat att göra under veckan sprack, suck... Den här biten är väl inte direkt tjusningen med att ha barn. Helst inte med en egenföretagare som är hemma ungefär 2-3 vakna timmar per dygn (om man har tur). Nu är hon iallafall på bättringsväg och då blir ju livet genast lättare. Och snart åker vi till byn, längtar! Där har vi några barnpassare på lut så jag ser fram emot att kunna träna och kanske få mig en sovmorgon eller två.